11 månader

Vår lilla bebis är 11 månader? Var har det här året tagit vägen egentligen? 

Han har blivit pratglad på sistone, han härmar egentligen inga ord men han sätter samman ljud på lite olika vis så det kommer nog snart. Det har inte riktigt varit prioriterat i hans liv då han hela tiden fokuserat på att röra sig, men det verkar som att han på julafton blev inspirerad av 5 månader äldre My för efter det har nya ljud dykt upp. Han har börjat gå lite, antingen fram och tillbaka mellan oss eller om han håller någon av oss i ena handen. Han är lite feg och vill gärna hålla i eller gå längs med saker, men det händer att han glömmer sig och tar något steg då och då. En dag snart kommer han helt glömma bort sig och gå som om han aldrig gjort annat gissar jag.

Han har firat sin första jul och ätit en massa julmat. Igår hade vi lutfisk till middag vilket han till min förvåning älskade! Annars var nog höjdpunkten 15-fikan hos farmor och farfar, där han fick smaka så mycket lussekatt och kakor han ville. Frågan är om det var han eller Bitzy som var lyckligast, han delade ju faktiskt med sig till henne. Det där med julklappar förstod han inte riktigt men han älskar grejerna han har fått. Han fick bollhav, mega bloks, knubbisar-bilar, gåvagn, plastyxa (som han får dela med sin pappa - internskämt) en hammare som gör massor ljud, hammarbänk och ett pussel, och han kryper mellan dem och leker glatt. Bäst är nog att dyka ner i bollhavet, ta en boll och släppa den över kanten för att se var den hamnar. 

Han är fortfarande ett matvrak, han är pappig som tusan just nu och han sover fortfarande bra, men han har velat vara mycket nära på sistone så han har mest sovit i vår säng. Så länge han sover tänker jag inte klaga på det dock, eftersom han innan det ger oss lite egentid på kvällen. Vi har även haft någon episod med nattskräck och det är verkligen obehagligt när det inte går att få kontakt med honom. Låt det växa bort snart...

Förra veckan hämtade vi pappa på jobbet efter julavslutningen så nu är det jullov följt av föräldraledighet för honom, och efter nyår ska jag gå tillbaka till jobbet. Helt sjukt att det redan är dags för det! Det är otroligt dubbelt för min del, jag vet inte riktigt hur jag ska känna, men jag fokuserar på att det är min tur att mötas av ett jätteleende när jag kommer hem!

GOD JUL! ❤

 

2020 - the year that keeps on giving

På grund av besparingar dras min tjänst in och det finns ingen omplacering att erbjuda mig, vilket innebär att jag med största sannolikhet blir uppsagd från och med dagen jag kommer tillbaka från min föräldraledighet. Jag har dock en uppsägningstid på 6 månader så det kunde varit mycket värre.

Igår pratade jag med en ombudsman på mitt fackförbund (sånt här måste förhandlas centralt med dem), hon sa att de inte ser något fel i kommunens agerande och jag har inte känt att det skulle vara så heller. Min chef har hållt mig informerad under tiden så jag har vetat att det varit på gång. Min ursprungsplan var att återgå till jobbet och se hur pendlingen känns nu med Axel, vilket antagligen hade landat i att jag börjat leta nytt jobb ändå. Det är väldigt trist att inte få ta beslutet själv, men det är vad det är. Tack vare den långa uppsägningstiden håller vår ursprungliga plan med Jonas föräldraledighet i alla fall vilket är väldigt skönt.

2020 alltså. Det kommer aldrig vara ett dåligt år för oss, men vilket JÄVLA år.