Semester!

Betald sådan dessutom. Ledighet utan att behöva fundera på något, ledighet på riktigt. Fan så skönt det är! Inledde med en vecka uppe i Blåvik, så nu är jag totalt avslappnad. Sol, bad, fiske, promenader, läsning, Super Nintendo på en tjock-TV (som det ska spelas!) och lite utflykter, det har varit perfekt. En kväll kom Sofie, Pontus och barnen förbi i båten och vi hängde på ångbåtsbryggan, åt gott och pratade om allt möjligt. Himla fin sommarkväll! Veckan avslutades med födelsedagsfika för pappa och farfar som fyllde 49 respektive 82 i söndags.

Givetvis har jag bränt mig. Ungefär en gång per sommar verkar jag glömma bort allt vad solvett heter, och denna gång var det axlarna som fick ta värsta smällen. Men en stor skillnad i år är att jag faktiskt lyckats få lite brun färg också. Det har inte hänt sedan de somrarna jag var på fotbollsläger, och det är 14-15 år sedan... :D

En av utflykterna gick till Malexander och Kisa. Åker man den vägen med någon som aldrig gjort det förut stannar man givetvis till på platserna relaterat till det som gjorde Malexander rikskänt i maj 1999. För många är det här "bara" ett polismord. För Östergötland och sommenbygden är det en spräckt idyll, flera dagar av konstant rädsla och ett djupt sår i bygden. 

En annan gick till Ulrika. Där hade vi sådan tur att kyrkan öppnades precis när vi kom, och vi fick en liten historielektion. En del av mina rötter finns i den här byn.

Kärleken till ens hemlandskap är aldrig så stor som när man lämnat det. Östergötland, vårt barndomshem, vårt fagra Östergyllen, det finns inget vackrare. Ledsen Skåne, du må vara fint men mot Östergötland har du faktiskt ingenting att komma med. :)