Vecka 32

Hej ny vecka! Imorgon är det 2 månader kvar tills han är beräknad och det känns rätt så märkligt. Å ena sidan känns det som att jag igår storögt stirrade på ett positivt test och samtidigt börjar jag känna att jag varit gravid i en halv evighet.

Så vad har han för sig denna vecka? Han lägger på sig och börjar närma sig 2 kg. Det börjar bli trångt och det märks för det trycker och knuffas åt alla möjliga håll. Han är sin fars son för ibland känns han mer som en sjöstjärna som spretar åt alla håll, och Jonas har en förmåga att bre ut sig så i sömnen, haha! Kan bli jobbigt med två sådana personer i framtiden. Han hickar till och från och det verkar irritera honom. Det händer att bebisen redan nu lägger sig tillrätta med huvudet nedåt men jag är inte helt övertygad om att burrito har gjort det ännu. Har han gjort det så blir jag imponerad över vigheten med tanke på var saker brukar kännas. Jag tror att han har en förkärlek för att trycka utåt med ryggen och/eller rumpan. Undrar om barnmorskan kan få någon uppfattning om läge och storlek när hon känner på magen och mäter SF-måttet? Måste komma ihåg att fråga på måndag!

Känner mig rätt otymplig i sängen men annars upplever jag inte att det är särskilt tungt ännu. Blir lite trött i ryggslutet ibland men igår testade jag TENS-apparaten som Jonas köpte till mig tidigare i veckan och HALLELUJAH! Helt underbar. Lite skum känsla till en början men inte alls obehagligt. Den tänker jag ta hjälp av under latensfasen kan jag säga. Några förvärkar har jag inte känt av ännu. Brösten har börjat läcka lite, men det kräver att jag trycker på ett visst sätt så det är ännu inget bekymmer. Eftersom livmodern trycker på organen kan man nu uppleva att man väldigt snabbt blir mätt. Inte något jag har upplevt hittills! Jag har inte riktigt samma enorma aptit och hunger som tidigare men fortfarande större än vanligt. En sida nämnde att det nu kan vara bra att fundera på vilket sjukhus man vill föda på och att provköra två olika rutter dit så att man slipper den stressen sen. Hahahaha. Vi har 5 minuters gångväg till sjukhuset och ser det från ena sovrumsfönstret. Kan jag inte gå den sträckan får Jonas köra mig till entrén, åka hem och parkera igen och sen komma tillbaka. Förutsatt att vi inte blir skickade till annat sjukhus då, men enligt min barnmorska är det extremt ovanligt att Helsingborg behöver hänvisa folk vidare.

Seeeegt

Förra veckan var himla seg. Jag sov dåligt de första nätterna, det var tågstrul, det var grått varenda dag och jag kände mig otymplig och trött. Det blev bättre mot slutet av veckan i och med att jag sov bättre, men att vi inte gjorde ett skit i helgen var välbehövligt! Lämnade i princip bara lägenheten för att gå till vårdcentralen och vaccinera mig mot influensan i lördags förmiddag. Jag har aldrig gjort det tidigare, men min barnmorska rekommenderade det med tanke på att man som gravid tillhör en riskgrupp. Det kändes också bra att det ger burrito bebis skydd efter förlossningen! Jag är lite stel i armen efter sprutan men bara när jag lyfter den över huvudet, så det är inte direkt jobbigt.

Gårdagen var också himla seg. Mitt sista möte började kl. 18 och höll på i över två timmar. Köpte med mig middag från McDonald's på väg hem vilket innebar att jag inte klev innanför dörren förrän strax innan 22. Nu är jag på väg till jobbet igen så den här dagen lär inte bli annat än seg den också. Jaja, ser fram emot att omvandla alla dessa flextimmar till en ledig dag!

När jag kom hem igår stod det förresten en TENS-apparat och en adventskalender på mitt skrivbord. Han är bra fin den där mannen!

Förra tisdagen. Efter tågstrul och allmänt jävlig dag är det tur att man har en sambo som vet på råd!

Vecka 31

Halvvägs genom 31 nu. Livmodern börjar närma sig revbenen och det märks! Både med tryck uppåt och med det faktum att det börjar bli rätt svårt att böja sig fram eller sätta sig upp från liggande/halvliggande. Igår skulle jag gräva fram mina pärlor som ligger under sängen och konstaterade att det var ett optimalt ställe INNAN graviditet. Likaså tappade jag några pärlor på golvet och konstaterade att "I'm too pregnant for that shit!", haha. I den här veckan bestäms hans ögonfärg, även om det sen kommer dröja 6-9 månader innan vi vet exakt. Sannolikheten att han får bruna ögon är ganska hög, men vi får väl se.

I fredags var jag på en föräldrautbildning på BVC. Vi pratade lite om förväntningar och känslor inför förlossningen även om det är skitsvårt att säga något på förhand - alla i gruppen är förstföderskor så ingen har ju någon aning! Efter det pratade barnmorskorna om förlossningsstart, latensfasen och smärtlindring. Jag försöker att inte låsa mig vid vad jag vill eller inte vill, men hinner jag vill jag gärna bada och jag blev dessutom lite nyfiken på det här med TENS. Ena barnmorskan pratade sig varm om sterila kvaddlar men det lät mest läskigt tyckte jag!

Jag hävdar med en dåres envishet att jag INTE vaggar fram då och då, men Jonas säger ibland åt mig att "vagga hit" och kvackar åt mig. Lustigkurre! 😝

Vecka 30

Min spontana tanke är redan?! Det känns som att det var igår jag tog ett djupt andetag, hoppade upp i gynstolen och bad till högre makter jag inte ens tror på att det skulle finnas en liten böna med hjärtslag där. Samtidigt så går tiden ändå rätt långsamt konstigt nog.

Nu väger han ungefär 1,5 kg, lanugohåren börjar försvinna, hjärnan håller på att vecka sig, benmärgen har tagit över produktionen av röda blodkroppar, håret på huvudet blir tjockare och skelettet fortsätter hårdna. En del barn lägger sig redan nu tillrätta med huvudet nedåt men det gäller främst omföderskor har jag förstått. Burrito bebis verkar inte ha några planer på att göra det än i alla fall, det är fortfarande mycket akrobatik från hans sida. Häromdagen när jag la mig i sängen så måste han ha legat tvärs över, för det liksom kittlades ut åt båda höfterna. På tal om att lägga sig så sover jag alltid på vänster sida och han verkar inte helt överens med det, för ofta när jag lägger mig så sparkar han ner i madrassen. Han kan bråka bäst han vill om det, för halsbrännans skull kan jag inte sova på andra sidan och jag har aldrig gillat att sova på rygg. Jag har inte helt vant mig vid att magen flyttar ganska mycket på sig ibland, det hela känns väldigt mycket Ellen Ripley...

Mycket av informationen säger nu att det kan vara bra att fundera lite på hur det blir när bebisen väl är här, men det känns ju omöjligt! Vi har ju ingen aning om vad som väntar eller vad för bebis vi får. Logiskt sett så vet man att sömnbrist och en totalt ovillkorlig kärlek väntar men det går inte att föreställa sig hur det kommer kännas. Jag är förberedd på att bli nerkissad vid blöjbyten men det är ungefär så långt det sträcker sig, haha!

Hb fortsätter sjunka och är nu nere på 85. Jag kan inte påstå att jag känner av det och barnmorskan var även lite förvånad för "du ser inte ut som någon med blodbrist!". Jag tänker att det har sjunkit i en sån takt att kroppen utan problem har hängt med hittills, och är tacksam för att jag hade fina järndepåer vid inskrivning! Igår fick jag ta om blodprovet hon tog för att kolla mina nivåer av folacin och B12, för det ena röret (givetvis det viktigaste) gick tydligen inte att analysera. Misstänker att jag kommer bli ordinerad ökad dos av järntabletterna snart, kanske även av övriga kosttillskott.

Härnäst väntar ytterligare en föräldrautbildning på BVC nästa fredag, tror väl inte att denna kommer innehålla så mycket nyheter den heller men ska ändå gå dit. Man vet ju aldrig!

Igår. "Tröttnar du aldrig på att fotografera din mage?" frågade Jonas och
nej, det verkar jag inte göra!

Baby shower!

Ja, det visade sig vara en baby shower som var min överraskning! Jag har väl snuddat vid tanken då och då men det har funnits andra saker som hade kunnat vara aktuella så jag har inte vågat gissa alls. Klockan 14 i lördags knackade jag på hemma hos Sofie och när jag klev in i hallen hoppade ett helt gäng fram. Kanske största förvåningen var att Catrine hade åkt hela vägen från Sundsvall för att vara med!

Började med lite bubbel!

"Sofie flytta dig från ballongen!"
"Okej!"

Sen löste det sig och kanske den mest ordentliga bilden på oss någonsin togs :)

Fika i stora lass och lika mycket skratt! Kändes som att vi åt hur mycket som helst och ändå blev det massor över. Hörde rykten om att de yngsta i familjen Gustavsson blev väldigt nöjda med det dagen efter ;)

Presentöppningen assisterades fint av Cornelia! Fick så mycket fina grejer, en klassisk blöjtårta med smått och gott, böcker, kläder, filtar och en tekalender.

Sedan var det dags för lite lekar. Så här tyckte jag om att gissa barnmaten, haha. Första instinkten här var att skippa burkmat i så stor utsträckning som möjligt. Fick 2/6 rätt vilket ändå var godkänt, fasiken så svårt det var! Fiskrätterna kunde jag inte ens få fram en vettig gissning på, det smakade absolut ingenting. Vi gissade även datum, längd och vikt, även jag fick gissa så vi kan vara säkra på att han inte kommer den 31 januari, inte heller kommer han vara 50 cm eller väga precis över 3 kg...

Folk droppade av efter hand men jag, Catrine och Sofie blev kvar och satt och pratade om allt möjligt tills klockan blev 22. Sofie körde Catrine till hotellet och jag åkte till mina föräldrar helt marinerad i kärlek. Tack livet för att du gett mig dessa kvinnor! 💗

Så mycket fina saker! Ni ser LHC-mössan och halsduken? Jag visste att Sofie köpte två set när Hugo var bebis och jag visste att hon sparade ett, men att det fanns kvar? Helt fantastiskt! T-shirten bredvid var det jag som köpte till Hugo och nu ska den få gå i arv. Jonas muttrade lite när han såg den men det kan han göra bäst han vill! 😄

På en mack längs med E4

Jag överlevde glukosbelastningen! Det var i ärlighetens namn inte så hemskt som jag hade föreställt mig. Skulle knappast beskriva det som gott men jag fick en flaska citron och kommentaren "blanda i så mycket du vill" och då blev det hanterbart. Översötad lemonad med lite bismak av hostmedicin, ungefär. Kunde inte dricka det på 5 minuter men väl på 15 och jag mådde som vanligt under tiden. Fick resultatet 4,7 innan och 4,8 efter vilket var jättebra, så min kropp hanterar visst socker alldeles utmärkt. Under de två timmarna man skulle vänta kunde jag dels sitta och jobba lite och dels gjorde barnmorskan den vanliga kontrollen så tiden gick faktiskt ganska snabbt. Igår åt vi pizza till middag och det blev lite över, det smakade gudomligt som sen frukost/tidig lunch efter detta kan jag säga!

I övrigt så följer SF-måttet sin kurva, hjärtljuden var fina och barnmorskan fick sig en spark när hon kände på livmodern, haha! Blodvärdet hade sjunkit lite lite till, men jag ska bara fortsätta med järntabletterna som jag gjort hittills. Hon tog lite nya provet för att kolla B12 igen men trodde inte att det skulle vara något, jag har ju precis bytt efternamn så dessa prover var mest för att få resultat under rätt namn, haha.

Nu ska jag fortsätta köra. Det här är nämligen skrivet under min bensträckare vid en mack i Skillingaryd. Jag är på väg till Östergötland för att imorgon göra.... Fan vet! Sofie har hittat på något men inte sagt ett ljud om vad den jäkeln. Så nyfiken! 😄

Vecka 29

Hej vecka 29 och tredje trimestern! Eller tredje perioden som jag kallar det, inspirerad av en kompis som också relaterar allt till hockey. Trimestrarna är perioder och BF är nedsläpp. Hoppas slippa förlängning bara...

Det här med att det inte finns lika mycket plats att röra sig på längre - jag märker det! Det trycker åt ena hållet och slåss eller sparkas åt andra. Ibland funderar jag på om han övar på att dyka eller nicka. Då och då känns det som att ett knä eller en armbåge dras längs med hela magen och det händer att en spark får hela min kropp att rycka till. Hjärnan kan nu kontrollera andning och kroppstemperatur, han närmar sig snart 40 cm och även om jag vet att jag också kommer växa mer så undrar jag ibland hur ytterligare 10 cm ska få plats.

För egen del är det inte så mycket nytt under solen. Fortsätter ha ont i höfterna ibland och hatar att gå upp för sista backen från knutpunkten. Testade att sova med amningskudden inatt men tyckte inte att det gjorde någon skillnad. Ska prova att ha den på ett annat vis också, hjälper inte det så får det nog vara. Imorgon ska jag göra glukosbelastning hos barnmorskan och jag ser inte direkt fram emot den där sockerlösningen. Är inget stort fan av söta saker utan vill ha det mer syrligt och surt, men enligt min barnmorska fick man ha hur mycket citron man ville i så det kanske underlättar lite. Ska i alla fall ge det ett försök!

Me and my boys

Långhelg, hockey och nytt efternamn

Jag brukar försöka vara ledig någon dag under höstlovet, i år blev det torsdag och fredag. Fantastiskt skönt med långhelg! Den inledde jag med ett frisörbesök efter jobbet i onsdags och sedan med att inte göra ett dugg under torsdagen.

I fredags började vi med en föräldrautbildning på BVC. Det var väl inte jättemycket nytt som nämndes men den kändes ändå bra. Jag har tidigare varit inne på att välja just denna BVC dels för att jag redan genom vårdvalet tillhör Capio Söder, men också för att vi bara har några 100 meter dit. Den känslan förstärktes nu eftersom de har det mesta samlat under ett tak där och det kändes bra.

Efter den utbildningen åkte vi till Ullared. Antagligen den enda gången jag kommer få med Jonas dit utan hot eller kidnappning inblandat, haha! Vi kom dit vid 14 ungefär och visst var det folk, men inte så hysteriskt mycket. Lyckades bocka av det mesta på listan och givetvis blev det lite övrigt smått till oss och hemmet, och ändå blev det inte så dyrt. Lite saker har vi kvar men vi börjar känna oss ganska redo. På väg hem stannade vi på Maxi och köpte enkel middag i form av grillad kyckling och pastasallad (den som säljs i delikatessen där är SÅ GOD!) och sedan var jag helt slut.

Badbalja, skötbädd och blöjhink. Har läst delade meningar om huruvida det sistnämnda är nödvändigt eller ej, men eftersom vi bor som vi gör tänkte jag försöka minimera mängden spring med soppåsar.

Lite kläder i storlek 50. 

Lite smått och gott. Amningskudde, inlägg, amningsbh, febertermometer, flaskor, nappar, flaskborste, haklapp, snuttedjur, bäddset till spjälsäng, spegel till bilen, överdrag till skötbädd och babyolja. 

Lördagen var också en sån där dag då vi inte gjorde ett dugg. Spelade tv-spel, kollade på dokumentärer på netflix och lagade enklast möjliga mat då vi bara slängde in revben och pommes i ugnen. Igår fyllde jag år och eftersom vi har traditionen att den som fyller får bestämma mat så blev det våfflor till frukost och högrevsburgare till middag. Mums! Köpte lite presenter till mig själv, en tröja på NA-KDs outlet nere i Södergallerian och en ögonskuggepalett på Normal. Min present från Jonas får vänta tills i vår, den är nämligen att han betalar en del av min nästa tatuering! Jag får själv ansvara för att boka tiden och jag tänker april-maj någon gång. Den ska nämligen sitta på armen och jag tänkte försöka slippa att behöva ha så mycket kläder över den.

Hockeymässigt var vecka 44 ÄNTLIGEN en bra vecka för LHC! Först vinst mot hv i torsdags. Efter ett gäng tappade ledningar var det väldigt skönt att laget tog sig samman och vann trots att de i andra perioden tappade 3-1 till 3-3. I lördags var det Rögle borta och det var ingen match jag förväntade mig poäng i alls, men det blev vinst på övertid! Vi bojkottar dessa matcher så jag har inte sett mer än resultatet och målen, men så himla skönt. Synd bara att lagen ovanför också lyckades vinna så att vi fortfarande är sist...

För övrigt godkände skatteverket min namnändring så nu har jag hetat Jörnestad i snart 3 veckor. Namnbytet har nu börjat slå igenom på exempelvis 1177 och internetbanken så det är dags att ta tag i att byta ut körkort, bankkort och sånt. Och att be hyresvärden byta namn på brevlådan. Och lära mig att sluta svara Eriksson på jobbet, vilket verkar vara det svåraste av allt.

Halvvägs genom vecka 28

Han börjar bli stor! Men samtidigt så liten, dock känns han inte så liten alltid. Det har tillkommit nya rörelser, det känns som att han tar spjärn upp mot revbenen eller ut mot sidan och så kommer en knuff/spark på motsatt sida. Det är jättemysigt men samtidigt undrar man ibland vad tusan som pågår där inne. Ett ultraljud nu hade varit roligt! Hans mjölktänder bildas, ögonfransar och bryn har vuxit fram och han kanske har börjat drömma.

Jag börjar känna mig lite otymplig men hittills bara när jag ska ändra position i sängen eller i soffan, och när jag ska ta på mig strumpor... Tror att jag har börjat få sammandragningar, inga som känns av på något vis mer än att magen känns hård ibland. Har ont i höfterna allt oftare men det är inte särskilt farligt ändå. Har i alla fall köpt en amningskudde som jag ska testa att sova med.

Häromdagen tvättade vi kläderna vi köpt hittills, det var en märklig känsla. Så svårt att föreställa sig att en liten människa ska ha dessa kläder snart. Vår lilla människa. Himla konstigt.