Så, så bräckligt

Den främsta känslan jag tar med mig från första kvartsfinalen i förrgår är att truppen har ett oerhört skört självförtroende. Det började bra, de tog till och med ledningen. Ett misstag och en klumpig utvisning senare stod det 2-1 men matchen var i detta läge på intet vis över. Sedan kom 3-1 och då dog allt. Dessutom är andraperioderna notoriskt dåliga denna säsong så första perioden måste verkligen gå rätt. Att man utsätter sina nerver för detta år efter år...

Jag drömde om hockey i natt. Det är inte så ovanligt, men jag minns bara en känsla av frustration så jag hoppas att det inte var en föraning om kvällens match.

Nähä, dags att ytterligare en gång lägga sitt liv och sin ankomsttid till jobbet i Skånetrafikens händer.

Slutspel 2018

De här "åttondelsfinalerna" som SHL envisas med är ju mest ett jäkla trams, men nu är det som det är. Vi fick i alla fall möta HV och jag var rätt skeptisk med tanke på hur det såg ut sista delen av serien. Men det var verkligen som att spelarna tryckte på en knapp. Jäklar vilken insats! Och i brist på roligare antagonister (läs SSK) så är det alltid för jävla fint att piska HV.

Imorgon börjar det riktiga slutspelet och vi slipper tack och lov Växjö i kvartsfinalen. Inte för att jag egentligen tror att vi vinner mot Djurgården, men där finns det i alla fall en chans.

Älskade jävla lag