Hej vecka 27!

Det är så knäppt, nu är det under 100 dagar kvar tills han är beräknad. Ögonfransarna är helt utväxta och han suger ofta på tummen. Kanske häftigast är att smaklökarna nu är utvecklade och han kan känna av vad jag äter genom att smaken på fostervattnet ändras. Stark mat kan visst ge hicka. Han sparkar på både hit och dit och den senaste veckan har jag märkt av en tydlig vakenperiod under eftermiddag/kväll. Fler och fler rörelser syns också utanpå, samtidigt som han fortfarande har en förmåga att lägga sig långt in och liksom gömma sig lite. Hur jag än sitter så har han åsikter om det och han sparkar gärna neråt. Allra roligast är att Jonas äntligen kan känna väldigt mycket rörelser utanpå!

Förra fredagen gav jag upp och köpte stödstrumpor. Ett jävligt tråkigt inköp men HERREGUD så bekvämt det är. Lätt värt att krångla strumpbyxorna över dem på morgonen! Har fortfarande inte fått någon hormonrand på magen så jag kanske är en av dem som inte får det? Har inte upptäckt några nya bristningar ännu, får se om det dyker upp framöver. Konstiga drömmar är tillbaka men jag kan inte minnas dem i någon större utsträckning.

25+5 i tisdags

Vecka 26

Vecka 26! Nu övar han på att andas genom att dra in och ut fostervatten. Han börjar också öppna ögonen vilket i sin tur innebär att han kan reagera på ljus. Vikten börjar närma sig kilot och han är över 30 cm lång. Det känns, för han börjar nå ställen han tidigare inte varit i närheten av! Sitter jag lätt framåtlutad känns det som att han ibland försöker nicka mot revbenen. Läste att han övar på att greppa saker just nu, bland annat genom att dra i navelsträngen tydligen.

Svullna ben är tillbaka, dock inte så drastiskt som när det var som varmast i somras och i princip bara vänstra benet. Det kunde varit värre alltså, men det är dags för stödstrumpor tror jag. Så jäkla tråkigt att köpa bara. Annars är det som vanligt, det är lite jobbigt att gå uppför sista backen på väg hem, halsbränna regelbundet, mat är det allra bästa som finns och hallonsoda och sour cream & onion-chips det näst bästa.

Vi planerar en tur till Ullared om två veckor så jag försöker göra en lista på saker som ska inhandlas, men det är skitsvårt! Det finns hur mycket som helst och jag vet inte var jag ska börja, man vet ju inte ens vad man kommer vilja ha eftersom det är beroende av vad man får för bebis. Hittills är listan typ badbalja, tvättlappar, nappar, flaskor och bäddset. Får väl se vad som finns helt enkelt! Ska försöka att inte gå totalt bananas på klädpunkten men det kommer klia i fingrarna.

Hjärtljud, blodprov, medarbetarsamtal och sent möte

Den här dagen har innehållit lite av varje. Den började klockan 08 på barnmorskemottagningen för en rutinkontroll. Blodtryck, SF-mått och hjärtljuden var alla fina. Trots att jag börjat sent med järntabletter och hittills bara ätit dem varannan dag så hade blodvärdet bara sjunkit från 106 till 105 sedan sist. Det är ändå helt okej, järndepåerna gör sitt jobb verkar det som, men jag ska ändå börja ta en tablett varje dag. Tack och lov är SiderAL väldigt skonsamma. Jonas var med denna gång och jag trodde att det precis som sist enbart skulle bli ett stick i fingret, men det blev ett nytt blodprov. Inte helt snällt att utsätta Jonas för det, det är inte direkt hans favorit varken på honom själv eller på någon annan...

Hans kommentar om fosterljuden var för övrigt att "det lät som en sonar" och även om apparaten man lyssnar med inte skickar några signaler så är det ändå inte så långt från sanningen. Självklart att den kommentaren skulle komma från någon som älskar allt som har med hav, fiske och fiskar att göra, haha!

Efter lunch var det dags för mitt medarbetarsamtal och det blev lite halvt, det är ju inte direkt meningsfullt att prata kompetensutveckling när man ska vara föräldraledig. Så i det formuläret har min chef bara skrivit ett mål: att vara en fantastisk förälder! Under förra årets samtal valde jag att berätta för henne om vad vi gick igenom, för jag kände att det till viss del påverkade mig på jobbet också. Det visade sig att hon hade en liknande historia så det senaste året har hon varit ett helt fantastiskt stöd! Det har varit så skönt att inte behöva hålla masken till 100% varje dag på jobbet, så jag har nog ägnat halva dagens samtal till att tacka henne för det! Jag har det så jäkla bra på chefspunkten alltså, det är helt fantastiskt.

Arbetsdagen avslutades sen med ett sent möte med handikapprådet, ett möte som tack och lov gick snabbt och smidigt. Nu ligger jag i soffan, smälter middagen och väntar på Sveriges kvalmatch mot Spanien. Kom igen Sverige! 🇸🇪

En bättre version av denna bild innehåller en (alkoholfri givetvis) cider upphälld i ett vinglas. Mother of the year på den!

Funderingar

Häromdagen läste jag förundersökningsprotokollet rörande den åtalade barnmorskan. Korkat kanske, men gjort är gjort.

Jag har börjat fundera framåt lite mot förlossningen och hittills kan jag inte påstå att jag är rädd för den i sig. Däremot, något som förstärktes av dels FUP:en och dels andra historier som man kunnat läsa på sistone, är jag jävligt rädd för vilken personal vi kommer mötas av. Jag vet mycket väl att arbetsmiljön är ohållbar men det verkar också finnas en hel del personer som är på fel plats. Jag är rädd för att gå över tiden. Jag är rädd för igångsättning. Jag är jävligt rädd för värkstimulerande dropp vilket i sin tur gör mig tveksam till epiduralen som jag hittills varit säker på att jag kommer vilja ha. Det här handlar givetvis till stor del om kontrollbehov, och jag förstår mycket väl att jag egentligen bara kommer få hänga med på vad kroppen gör. Men när man blandar in värkstimulering och igångsättning så är det inte längre min kropp som styr, och det skrämmer mig.

Jag är också väldigt irriterad på att kvinnosjukvården överlag känns så bakåtsträvande. Ingen annan stans inom vården läggs så mycket fokus på naturlighet. Ingen annan stans behöver man räkna med så mycket men. Jag är en politiskt väldigt röd person, jag betalar gärna skatt för det är grundstenen i det samhälle jag tror på. Men just nu håller jag verkligen med Svenskt Näringslivs ordförande: Vad fan får jag för pengarna?

Vecka 25

Hej vecka 25! Han växer ganska fort just nu och det märks på magen, det är en tydlig skillnad sedan förra veckan tycker jag. Appen Preglife har ett smidigt fotoalbumsverktyg så jag tar en bild för varje ny vecka, tänker att jag ska göra en liten fotobok eller något för mig själv sedan. Känner inte för att framkalla dem till ett vanligt fotoalbum eller lägga ut en massa bilder på mig själv i underkläder, men jag vill ändå ha dem!

Annars finns inte så mycket att säga just nu. Det rullar på och jag är oerhört tacksam, dels för att jag får uppleva detta och dels för att jag har haft det så enkelt hittills.

Årets fynd

Tidigare idag begav jag mig ut på jakt efter en ny vinterjacka. Tänkte inte ens gå in på Carlings först, men Jonas frågade om jag var säker och så kom jag på att jag faktiskt hade ett presentkort liggande i plånboken. Tur att han frågade, för där hängde den perfekta jackan! Lång (hatar vinterjackor som inte når ner över rumpan) och mysig på insidan. Jag köpte min vanliga storlek, det får gå så länge det går och sen får jag köra lager på lager med tröjor och poncho. Men det bästa av allt var nästan priset. Ordinarie pris 2699 kr, men 70% rabatt samt mitt presentkort gjorde att jag bara behövde betala 12 kr. Man ska ha tur!

Vecka 24

Lungorna fortsätter utvecklas, öronen är utvecklade och i och med det är balanssinnet också utveckla så han kan nu känna skillnad på upp och ner. Det finns fortfarande rätt gott om utrymme att röra sig på och det märks för sparkarna flyttar på sig en del. Tidigare denna vecka tror jag att han hade hicka och var lite irriterad över det, för jag kände olika rörelser på två ställen. Jonas bara "ja, jag känner igen det där med att sparka på saker när jag är arg" 😂

Mitt mående är precis som tidigare. Känner mig ofta stel i höfterna när jag vaknar men det brukar gå över när jag rört på mig lite. Idag har jag skickat in mitt moderskapsintyg till försäkringskassan och igår lämnade jag min ansökan om föräldraledighet till chefen. Det känns fortfarande ganska avlägset, men det är ju faktiskt bara 3 månader kvar dit! Som vår planering ser ut just nu så kommer jag jobba till och med den 17 januari och sedan är jag hemma året ut. En stor fördel med att Jonas är lärare är att det är enkelt att göra ett byte mellan terminerna, och på våren är det en del lov och övriga lediga dagar så vi kommer få bra med tid hemma tillsammans den första tiden. 

 Hahaha, ungefär så här är det just nu