11 månader

Vår lilla bebis är 11 månader? Var har det här året tagit vägen egentligen? 

Han har blivit pratglad på sistone, han härmar egentligen inga ord men han sätter samman ljud på lite olika vis så det kommer nog snart. Det har inte riktigt varit prioriterat i hans liv då han hela tiden fokuserat på att röra sig, men det verkar som att han på julafton blev inspirerad av 5 månader äldre My för efter det har nya ljud dykt upp. Han har börjat gå lite, antingen fram och tillbaka mellan oss eller om han håller någon av oss i ena handen. Han är lite feg och vill gärna hålla i eller gå längs med saker, men det händer att han glömmer sig och tar något steg då och då. En dag snart kommer han helt glömma bort sig och gå som om han aldrig gjort annat gissar jag.

Han har firat sin första jul och ätit en massa julmat. Igår hade vi lutfisk till middag vilket han till min förvåning älskade! Annars var nog höjdpunkten 15-fikan hos farmor och farfar, där han fick smaka så mycket lussekatt och kakor han ville. Frågan är om det var han eller Bitzy som var lyckligast, han delade ju faktiskt med sig till henne. Det där med julklappar förstod han inte riktigt men han älskar grejerna han har fått. Han fick bollhav, mega bloks, knubbisar-bilar, gåvagn, plastyxa (som han får dela med sin pappa - internskämt) en hammare som gör massor ljud, hammarbänk och ett pussel, och han kryper mellan dem och leker glatt. Bäst är nog att dyka ner i bollhavet, ta en boll och släppa den över kanten för att se var den hamnar. 

Han är fortfarande ett matvrak, han är pappig som tusan just nu och han sover fortfarande bra, men han har velat vara mycket nära på sistone så han har mest sovit i vår säng. Så länge han sover tänker jag inte klaga på det dock, eftersom han innan det ger oss lite egentid på kvällen. Vi har även haft någon episod med nattskräck och det är verkligen obehagligt när det inte går att få kontakt med honom. Låt det växa bort snart...

Förra veckan hämtade vi pappa på jobbet efter julavslutningen så nu är det jullov följt av föräldraledighet för honom, och efter nyår ska jag gå tillbaka till jobbet. Helt sjukt att det redan är dags för det! Det är otroligt dubbelt för min del, jag vet inte riktigt hur jag ska känna, men jag fokuserar på att det är min tur att mötas av ett jätteleende när jag kommer hem!

GOD JUL! ❤

 

2020 - the year that keeps on giving

På grund av besparingar dras min tjänst in och det finns ingen omplacering att erbjuda mig, vilket innebär att jag med största sannolikhet blir uppsagd från och med dagen jag kommer tillbaka från min föräldraledighet. Jag har dock en uppsägningstid på 6 månader så det kunde varit mycket värre.

Igår pratade jag med en ombudsman på mitt fackförbund (sånt här måste förhandlas centralt med dem), hon sa att de inte ser något fel i kommunens agerande och jag har inte känt att det skulle vara så heller. Min chef har hållt mig informerad under tiden så jag har vetat att det varit på gång. Min ursprungsplan var att återgå till jobbet och se hur pendlingen känns nu med Axel, vilket antagligen hade landat i att jag börjat leta nytt jobb ändå. Det är väldigt trist att inte få ta beslutet själv, men det är vad det är. Tack vare den långa uppsägningstiden håller vår ursprungliga plan med Jonas föräldraledighet i alla fall vilket är väldigt skönt.

2020 alltså. Det kommer aldrig vara ett dåligt år för oss, men vilket JÄVLA år.

10 månader

Tvåsiffrigt! Han är nu 72 cm lång och väger 9,8 kg. Han tittar på lampan om man frågar honom var den är, han förstår (och ignorerar) när vi säger nej och han är rätt så självständig i sin lek just nu. Han vill ha koll på var man är, men leker gör man bäst själv. Färgglada ringar är just nu stora favoriter och han slänger/slår iväg dem och kryper efter skrattandes. Andra favoritgrejer är klossar, gåbilen och tidskriftssamlaren i bokhyllan. Kylskåp och badrum är jätteintressant, öppnar man dit sätter han fart direkt så man får vara beredd. Han ställer sig mot allt och går längs med och mellan saker. Ibland släpper han och står själv någon sekund men det är inte medvetet ännu. Ibland ställer han sig på alla fyra på golvet så snart ställer han sig nog upp utan stöd. 4 tänder har brutit igenom, framtänderna nere, en framtand i överkäken och en bredvid. Den andra framtanden i överkäken är dessutom på gång. Med tänderna har det kommit en önskan om mer struktur i maten så vi har slutat mixa det mesta till honom och det går oftast fint. Han älskar leverpastej och i fredags åt han livets första gåsmiddag. Rödkålen var tydligen supergod men äppelkakan och vaniljsåsen som farmor försökte ge honom var superäcklig. HUR kan han vara mitt barn undrar jag? Allra bäst är fortfarande köttfärssås, jag förstår inte hur han kan äta sådana portioner som han gör då. Är dock himla tacksam över att han är så matglad och testar allt vi erbjuder. Han börjar vilja äta mer själv så vi både matar och ger honom bitar att plocka med. Vi har som rutin att när han blir trött på kvällen är det blöjbyte, pyjamas och tandborstning följt av saga, sång och sen somna, och det verkar han tycka är mysigt. 

Vi har bytt ut babyskyddet mot en stol, det blev en Maxi-Cosi Mobi XP Comfort och han sitter som en kung. Numera ser han så mycket mer och det är skitkul. Varför vi valde just den är dels för att den har en maxvikt på hela 25 kg jämfört med 18 kg på många stolar, hög maxvikt kändes viktigt eftersom han redan nosar på 10 kg. Dessutom går den att fälla under färd vilket är en väldigt trevlig egenskap. Den är rätt tung och tar ganska mycket plats, men eftersom den monteras långt ut på sätet så tar den redan all plats den kommer ta och vi ska inte flytta den mellan bilar så det gör inte oss någonting. 

Häromveckan beställde jag hem min journal rörande förlossningen, jag fick visserligen två papper med mig vid hemgång men jag ville ha partogram och anteckningar också. I princip stämde anteckningarna med mitt minne, förutom att jag fick droppet senare än jag trodde och att det var högre än jag mindes. Det fanns ingenting där som ändrade min känsla inför upplevelsen och det trodde jag inte heller, jag är bara för nyfiken för att inte vilja veta allt. 

10 månader... Snart är det jul och vi är övertygade om att han kommer ta sina första steg däromkring, sedan är det dags för mig att börja jobba igen och sedan fyller han ETT ÅR. Går alla år så här fort?

Nio månader

Första födelsedagen börjar verkligen närma sig och det är helt knäppt! Vem snodde mitt spädbarn?

De senaste två dagarna har Axel krupit mer än han ålat, även om han fortfarande slänger sig ner på mage när det ska gå riktigt fort. Han har bemästrat att sätta sig upp från krypande och igår ställde han sig för första gången upp mot soffbordet! Vi satt i soffan, han satt på golvet och lekte och helt plötsligt stack det upp ett huvud på andra sidan bordet. Vi båda bara MEN VAFAN HAN STÅR JU?! Vet inte vad han väger då det inte är dags för BVC förrän vid 10 månader, men han är tung och sliter lite på mina inte helt återhämtade magmuskler. Han har börjat reagera på sitt namn och frågar man var lampan är så tittar han efter den. Tar man två klossar och slår med dem så tar han båda och gör samma sak, eller så tar han en och slår på den mamma eller pappa har kvar. Bada är fortfarande en höjdpunkt och snart får vi låta badbaljan stå i duschkabinen för han blöter nästan ner hela badrummet. Mat är jättegott och han testar allt vi ger honom, både burk och hemlagat. Det enda som inte är särskilt spännande är burkmat med fisk, men vem kan klandra honom? På den hemlagade fronten har biff stroganoff, fläskfilé med balsamicosås, fiskgratäng med citronsås och lax, stuvade makaroner och kycklinggratäng varit stora favoriter. Han älskar även köttfärssås, både mammas och pappas, och äter då jätteportioner som jag inte riktigt fattar hur de får plats. 

På leksaksfronten älskar han sin lastbil och sina klossar, spegeln i babygymmet, gåstolen och snusdosan fylld med makaroner. De senaste dagarnas utveckling talar som att det snart är dags för gåbil, och på öppna förskolan älskar han bollar, musikleksaker och Babblarna-figurerna som hänger över bordet. Han hälsar gärna på folk från vagnen men blir ofta ställd om någon hälsar tillbaka, haha! 

Vi börjar fundera på att flytta hans säng från vårt sovrum till hans rum, men först ska vi köpa en babymonitor. Vi har lite marginal kvar på babyskyddet då dess maxgräns är 75 cm och tolv kg, men det är dags att börja kolla efter nästa stol. Under höstlovet ska vi upp till Östergötland så vi tänkte besöka Linköping och kolla lite på Lekia och Babya på Tornby.

Besök och tatuering

Det har varit aktiva dagar, främst för Axel. I torsdags eftermiddag kom mormor och morfar på besök och det blev ett besök på Telegrafen. Allt var jättespännande, så spännande att Axel tvärdäckade fem minuter efter att mormor och morfar gick till sitt hotell. Anledningen till att de var på besök var att de på fredagen skulle vara barnvakt under tiden jag tatuerade mig. Det gick jättebra och det gör mig så glad att se deras relation växa fram trots avståndet. För min del gick det också bra, tyckte inte att det gjorde nämnvärt ont denna gång faktiskt. Jag satt i sex timmar, den blev inte klar men är redan så jävla snygg! Nu hoppas jag att hon får ett återbud i slutet av året så den kan bli helt färdig! På kvällen bjöd vi på middag i form av pancettalindad kyckling, hasselbackspotatis och rödvinssås. Axel röjde runt och njöt av uppmärksamheten, och fem minuter efter att mormor och morfar gått somnade han sittande på pappas axlar. På lördagen blev det traditionsenlig fika med många deltagare då även Kerstin, Pelle och Minea var här. Strax efter det åkte mina föräldrar hem och vi tog det lugnt resten av dagen.

På söndagen tog vi först en tur till Väla för lunch och inköp av en polaroidkamera. Sen åkte vi till Sofiero och tänkte inviga den, men Axel sov i vagnen hela tiden. Sedan åkte vi och storhandlade vilket nog var Axels höjdpunkt den dagen, han älskar nämligen att åka kundvagn!

Igår var vi på babycafé på öppna förskolan och det var roligt som alltid. Jag tänkte göra handavtryck men han ville hellre kladda, så han skapade sitt allra första konstverk! Det var fyra bebisar där och det är så skönt att träffa andra vuxna och få någon form av normalitet i föräldraledigheten...

I helgen sänkte vi även hans säng och det var tur, för i soffan har han nu börjat dra sig upp mot ryggen och gå längs med den. Bebisen börjar bli ett barn!

Att konfronteras med dödlighet

Allt gick bra och jag borde inte tänka på det, men det är väldigt svårt att låta bli. I slutändan är brustet magsår livshotande och om jag hade haft sämre förutsättningar eller kommit in senare hade jag kunnat dö. Jag brottas ganska mycket med dessa tankar just nu, särskilt när jag tittar på Axel. Med mer otur hade han kunnat förlora sin mamma 7 månader gammal. Han hade inte kommit ihåg mig utan i hans värld hade han aldrig haft någon mamma...

Mitt i min dödsångest så släpps en ny dokumentär om Estonia. Den händelsen har alltid gnagt i mig. Det är den första stora nyheten jag minns och den gav mig en första känsla för dödlighet. Den påverkar mig än idag. Jag HATAR öppet vatten, jag HATAR att inte se botten eller inte bottna där jag badar och jag HATAR att stå på Helsingörsfärjan och se visiret öppnas, trots att det inte är i närheten av att vara jämförbart. Dokumentären är väldigt bra och jag rekommenderar den, men nog fan spädde den på ångesten.

Jag har tvingats bli väldigt medveten om min egen dödlighet denna sommar och det är lite jobbigt att hantera. Berätta för dina nära att du älskar dem och gör det ofta. Du vet aldrig vad som väntar runt hörnet.

Älsklingar!

JAG ÄR FRISK!

 Igår var det dags för min gastroskopi. Jag försökte hålla mig lugn men paniken kom direkt när jag klev in på mottagningen, så bland det första jag sa var att jag vill ha lugnande. De sa att jag troligtvis skulle somna av medicinen eftersom jag är ovan vid den, och lite så blev det nog. Man ska bita på ett munstycke för att inte bita på själva slangen och jag minns att jag stoppar munstycket i munnen, sköterskan säger att hon ger mig medicinen och sen blir hela kroppen slö och jag blundar. Helt plötsligt blir jag medveten om att jag har en slang i halsen och det är bland det vidrigaste jag upplevt i hela mitt liv. Här undrar jag om jag inte fick lite mer lugnande för nästa minnesbild är att jag ligger på uppvakningsplatsen utanför undersökningsrummet och sköterskan undrar om jag vill ha en filt. Ligger där en liten stund och vaknar till, känner mig stadig direkt men trött och öm i halsen. Munstycket till bedövningssprayen skulle nämligen så jävla långt bak att jag bara klarade 1/6 dos...

Läkaren kommer efter några minuter och förklarar att allt ser bra ut! Inga ärr, inga sår, ingen cancer! Jag behöver inte äta mer medicin och jag kan släppa på kostrestriktionerna. WOHOO!!

Den här undersökningen önskar jag inte ens min värsta fiende. Jag har fött barn helt utan smärtlindring och jag har genomgått öppen bukkirurgi, men gastroskopi var det vidrigaste av allt. Fy helvete.

Efter panik, lugnande och själva undersökningen. Fulaste selfien någonsin, haha!

Åtta månader

Med risk för att låta som en föräldraklyscha: herregud, stoppa tiden lite nu va! 

I lördags blev Axel åtta månader och hans mormor och morfar var på besök. Han fick present i form av en lastbil som både låter, lyser och fungerar som klosslåda. Alla rätt enligt Axel! Föräldrarna är mest nöjda med att man kan reglera volymen på ljudet...

I måndags var det dags för BVC igen. Han väger nu 8840 gram och är 70 cm lång. Viktkurvan planar lite nu när han rör sig men han växer alldeles exemplariskt ändå! Han fick också beröm för hur bra han sitter, hur fint han greppade en kloss och växlade mellan händerna samt för hur bra han äter riktig mat numera. 

Mat ja, det är det bästa Axel vet! Han provar glatt allt vi ger honom och äter med god aptit. Just nu får han gröt till frukost, mat till lunch och middag och så ersättning till mellanmål på eftermiddagen och inför natten. Det är svårt att avgöra vad som varit godast hittills men jag tror nog att det var kyckling, ris och currysås! Han åt nämligen en jätteportion och slog i bordet om vi var för långsamma, haha! Han ställer sig ofta i krypställning men när han sen ska någonstans slänger han sig ner på mage och ålar/halvkryper. Hans teknik är snabb så jag vet inte om han har något intresse av att lära sig krypa på riktigt, vi får se. Han älskar när vi sjunger för honom. Han verkar börja utveckla humor för han kan skratta åt saker han själv gör. Gunga är jätteroligt och helst ska det kittla i magen, då sitter han där och gapskrattar. Det är också mycket babbel och lek med tungan. Han har inte börjat sätta sig upp själv ännu, däremot drar han sig upp mot soffryggen från knästående och han liksom klättrar på en ibland. Han har också bemästrat sin gåstol så ibland tar han sats och glider i sidled genom rummet. Bebisen i spegeln är rolig, att få bada och skvätta ner badrummet likaså och babygymmet har fått en revival. Just nu händer det nämligen rätt ofta att han ålar dit och lägger sig själv. Att somna på någon av oss har han i princip lagt av med förutom på kvällen, så den stunden håller vi hårt i för det är så mysigt! 

Jag älskar alla dina framsteg och att se din personlighet växa fram Axel men snälla, bli aldrig stor.

Matvrak

 Just nu går både burkmat och hemlagat hem hos denna herre så vi fångar stunden! Idag slök han i princip en hel burk med kyckling, ris och grönsaker till lunch. När han får hemlagat mixar vi det, och blir det lite småbitar kvar har han hittills hanterat det fint. I helgen har han fått lasagne och pastasås med citron och broccoli och båda var mums! Äta är tydligen bland det bästa som finns! Han får gröt till frukost och planen framåt är burkmat till lunch, ersättning till mellanmål vid 15, hemlagat till middag och sen ersättning inför natten. Givetvis ersättning om han inte gillar maten en dag, men det säger väl sig självt.

Idag är första dagen efter min sjukskrivning och första dagen utan pappa hemma sedan midsommarveckan. Känslan är lite "hur fan gjorde man detta nu igen?" men vi ska nog snart hitta tillbaka till rutinerna.

Sju månader

Nu börjar det bli fart på denna herre! Han sitter fint själv även om det fortfarande förekommer en del crasher då och då. Han rör sig en hel del på mage och krypandet är väldigt nära. Han slår på och med sina leksaker, på bordet, på soffan och ja, allt egentligen. En första tand är på väg upp vilket gör att det numera gör ont när han försöker gnaga på oss. En stor favorit är att göra pruttljud, både rakt ut i luften och mot något. Favoriten är golvet och våra armar. Det är också mycket prat och lek med saliv. Vi ska inte till BVC förrän i september så jag har ingen aning om vad han väger eller hur lång han är, men jag misstänker att viktkurvan kommer plana ut lite nu när han börjar röra sig. Vi har lagt en gardinstång över soffhörnet för att kunna hänga leksaker över honom, och den stången är jätterolig att ta tag i och försöka dra sig upp. En favoritlek är att vända sig till mage och att mamma eller pappa vänder honom tillbaka till rygg. Han gillar också att sitta på pappas axlar. Bada har blivit kul i sommar och han skvätter ner mer och mer av badrummet för varje gång. Gröt och fruktklämmisar är stora favoriter. Burkmat och klämmisar har han hittills ratat och vi stressar inte. När vi lördagsfikar får han en halv fralla och det verkar han gilla, igår fick han i sig säkert halva. Vi märker att han övar på pincettgreppet och börjar sortera mat med tungan, så när det passar får han testa vår mat. Igår gjorde vi kalops så han fick lite morötter, potatis och sås att plocka med. Potatis och morot var mest kul att slå på, men såsen var mumsig! Det är mina gener, haha!

Han har börjat förlåta mig för att jag lämnade honom, men det har tagit tid. Han sover fortfarande lite oroligt tidig morgon, jag åkte ju in mellan 05-06 och det är som att han nu måste kontrollera att mamma inte har försvunnit igen. Får han bara komma över till vår säng och sova mellan oss så är han nöjd igen. Jag får fortfarande inte lyfta honom och det svider i hjärtat men nästa vecka ska vi börja fasa in det lite, tänkte börja med att Jonas lyfter upp honom och sen ger honom till mig så jag får testa att bära.

Akut opererad

Förra lördagen hörde ett par kompisar av sig. De skulle stanna ett dygn i Helsingborg på väg hem från Köpenhamn och undrade om vi ville ses en sväng - ja men självklart! Vi var först en stund på Barski och sedan gick vi vidare till Telegrafen. Än så länge inga konstigheter. Inne på Telegrafen hinner jag få min drink och börja smutta på den när det smäller till, från ingenstans kommer en kraftig, brännande och ihållande smärta i magen. Först centrerat och sedan ut mot högersidan. Det övriga sällskapet övertalar mig att åka till akuten där jag först får medicin mot magkatarr vilket inte hjälper alls. Sedan får jag morfin och prover tas. Jag ligger kvar över natten och ytterligare en omgång prover tas vilka båda ser bra ut. Smärtan avtar under tiden och läkarna tycker inte att röntgen är riktigt motiverat så efter kl. 05 får jag gå hem med order om att komma tillbaka om det blir värre eller om jag får feber.

På söndagen är jag rätt mör men har inte nämnvärt ont. Ligger mestadels i sängen och slumrar bort dagen. Försöker äta lite men det går inget vidare.

Måndag morgon vaknar jag tidigt och känner mig väldigt varm. Kollar temperaturen - feber! Väcker Jonas och säger att vi har problem, han kör mig tillbaka till akuten. I triagen reagerar de på att jag också har väldigt hög puls och plockar in mig direkt. Får eget rum och testas för covid-19 eftersom jag har feber men de avgör snabbt att skyddsutrustning inte är nödvändigt så så oroliga kan de inte ha varit. Får vätska och smärtstillande, prover tas och jag skickas även på akut skiktröntgen. Jag börjar själv fundera på om det kan ha med gallan att göra, men svaret kommer snabbt och visar på ett brustet magsår. Sedan går allt i en väldig fart. Jag får en ventrikelsond (vidrigaste upplevelsen någonsin), skickas upp på kava för dusch och körs sedan ner till operation. De frågar om de ska ringa någon och jag ber dem ringa Jonas både innan och efter, även om jag hunnit meddela honom att jag ska opereras. Ber också honom meddela mina föräldrar. Är väldigt skraj men får hålla min syrgasmask själv när jag ska sövas, vilket underlättar då jag får någon känsla av kontroll. Att sövas var läskigt för jag tycker inte att jag har somnat. Jag får fentanyl och det börjar snurra i huvudet, jag klipper med ögonen och i vad som känns som nästa sekund vaknar jag nerbäddad i en varm säng. Efter en stund på uppvaket körs jag till avdelningen som blir mitt hem de närmsta dagarna - kirurgi mag-tarm.Först väntar två dagar av fasta och näringsdropp, på onsdagen ryker sonden (HALLELUJAH!) och på torsdagen katetern. På torsdagen får jag börja med flytande föda med en maxgräns på 500 ml. Det går bra så på fredagen får jag äta fritt, om än fortfarande flytande. Till frukost på lördagen får jag äta normalkost igen och den dagen får jag även gå hem! Så underbart!

Jag har nu ett rätt stort sår mitt på magen. De började med titthål men fick snabbt byta till öppen kirurgi då det gått ett tag sedan det brast. I den aspekten kan jag önska att de hade röntgat redan på lördagen för det hade varit en snabbare läkningsprocess, men samtidigt är det ingen jättevanlig diagnos då ca 1000 personer drabbas per år i Sverige, så det beslutet är heller inte konstigt. Jag tillhör heller ingen uppenbar riskgrupp då jag inte röker eller äter några mediciner. Det finns en så kallad magsårsbakterie som många bär på men få får någon typ av besvär, så det verkar som att jag har haft ganska mycket otur.

Under sjukhustiden fick jag antibiotika och ezopremazol intravenöst. Antibiotikan sattes ut när jag gick hem, ezopremazol ska jag fortsätta med ett tag och jag ska även ta blodförtunnande sprutor i några dagar till - hua! Sen ska jag göra en gastroskopi om ca 6 veckor men den försöker jag inte tänka på alls... Jobbigast är att jag inte får lyfta något tungt, jag kan alltså inte göra något med Axel. Den gör ont i hjärtat och jag skulle gärna hoppa fram någon vecka eller två så att saker kanske känns lite lättare.

Man kan ha många åsikter om den svenska sjukvården och den har absolut problem som behöver rättas till, men när man kommer in i den så är den fantastisk! Har känt mig trygg och väl omhändertagen hela tiden. 

Grötmonstret på Järnvägsgatan

Vi har provat gröt och det gick så bra att ett mål ersättning nu är utbytt! Han har också slutat äta på natten vilket är skönt. Just nu är det ersättning kl. 07, 11, 15 och 23, gröt kl 19 och lite fruktklämmisar då och då. Nästa mål är att byta ersättningen kl 11 mot mat. Idag testade vi en klämmis med potatis och lax men det tyckte han var vidrigt. Egentligen hoppas vi i stor utsträckning köra plockmat/BLW med honom, men klämmis kan ju vara smidigt på språng. Vi testar vidare 😊