Matvrak

 Just nu går både burkmat och hemlagat hem hos denna herre så vi fångar stunden! Idag slök han i princip en hel burk med kyckling, ris och grönsaker till lunch. När han får hemlagat mixar vi det, och blir det lite småbitar kvar har han hittills hanterat det fint. I helgen har han fått lasagne och pastasås med citron och broccoli och båda var mums! Äta är tydligen bland det bästa som finns! Han får gröt till frukost och planen framåt är burkmat till lunch, ersättning till mellanmål vid 15, hemlagat till middag och sen ersättning inför natten. Givetvis ersättning om han inte gillar maten en dag, men det säger väl sig självt.

Idag är första dagen efter min sjukskrivning och första dagen utan pappa hemma sedan midsommarveckan. Känslan är lite "hur fan gjorde man detta nu igen?" men vi ska nog snart hitta tillbaka till rutinerna.

Sju månader

Nu börjar det bli fart på denna herre! Han sitter fint själv även om det fortfarande förekommer en del crasher då och då. Han rör sig en hel del på mage och krypandet är väldigt nära. Han slår på och med sina leksaker, på bordet, på soffan och ja, allt egentligen. En första tand är på väg upp vilket gör att det numera gör ont när han försöker gnaga på oss. En stor favorit är att göra pruttljud, både rakt ut i luften och mot något. Favoriten är golvet och våra armar. Det är också mycket prat och lek med saliv. Vi ska inte till BVC förrän i september så jag har ingen aning om vad han väger eller hur lång han är, men jag misstänker att viktkurvan kommer plana ut lite nu när han börjar röra sig. Vi har lagt en gardinstång över soffhörnet för att kunna hänga leksaker över honom, och den stången är jätterolig att ta tag i och försöka dra sig upp. En favoritlek är att vända sig till mage och att mamma eller pappa vänder honom tillbaka till rygg. Han gillar också att sitta på pappas axlar. Bada har blivit kul i sommar och han skvätter ner mer och mer av badrummet för varje gång. Gröt och fruktklämmisar är stora favoriter. Burkmat och klämmisar har han hittills ratat och vi stressar inte. När vi lördagsfikar får han en halv fralla och det verkar han gilla, igår fick han i sig säkert halva. Vi märker att han övar på pincettgreppet och börjar sortera mat med tungan, så när det passar får han testa vår mat. Igår gjorde vi kalops så han fick lite morötter, potatis och sås att plocka med. Potatis och morot var mest kul att slå på, men såsen var mumsig! Det är mina gener, haha!

Han har börjat förlåta mig för att jag lämnade honom, men det har tagit tid. Han sover fortfarande lite oroligt tidig morgon, jag åkte ju in mellan 05-06 och det är som att han nu måste kontrollera att mamma inte har försvunnit igen. Får han bara komma över till vår säng och sova mellan oss så är han nöjd igen. Jag får fortfarande inte lyfta honom och det svider i hjärtat men nästa vecka ska vi börja fasa in det lite, tänkte börja med att Jonas lyfter upp honom och sen ger honom till mig så jag får testa att bära.

Akut opererad

Förra lördagen hörde ett par kompisar av sig. De skulle stanna ett dygn i Helsingborg på väg hem från Köpenhamn och undrade om vi ville ses en sväng - ja men självklart! Vi var först en stund på Barski och sedan gick vi vidare till Telegrafen. Än så länge inga konstigheter. Inne på Telegrafen hinner jag få min drink och börja smutta på den när det smäller till, från ingenstans kommer en kraftig, brännande och ihållande smärta i magen. Först centrerat och sedan ut mot högersidan. Det övriga sällskapet övertalar mig att åka till akuten där jag först får medicin mot magkatarr vilket inte hjälper alls. Sedan får jag morfin och prover tas. Jag ligger kvar över natten och ytterligare en omgång prover tas vilka båda ser bra ut. Smärtan avtar under tiden och läkarna tycker inte att röntgen är riktigt motiverat så efter kl. 05 får jag gå hem med order om att komma tillbaka om det blir värre eller om jag får feber.

På söndagen är jag rätt mör men har inte nämnvärt ont. Ligger mestadels i sängen och slumrar bort dagen. Försöker äta lite men det går inget vidare.

Måndag morgon vaknar jag tidigt och känner mig väldigt varm. Kollar temperaturen - feber! Väcker Jonas och säger att vi har problem, han kör mig tillbaka till akuten. I triagen reagerar de på att jag också har väldigt hög puls och plockar in mig direkt. Får eget rum och testas för covid-19 eftersom jag har feber men de avgör snabbt att skyddsutrustning inte är nödvändigt så så oroliga kan de inte ha varit. Får vätska och smärtstillande, prover tas och jag skickas även på akut skiktröntgen. Jag börjar själv fundera på om det kan ha med gallan att göra, men svaret kommer snabbt och visar på ett brustet magsår. Sedan går allt i en väldig fart. Jag får en ventrikelsond (vidrigaste upplevelsen någonsin), skickas upp på kava för dusch och körs sedan ner till operation. De frågar om de ska ringa någon och jag ber dem ringa Jonas både innan och efter, även om jag hunnit meddela honom att jag ska opereras. Ber också honom meddela mina föräldrar. Är väldigt skraj men får hålla min syrgasmask själv när jag ska sövas, vilket underlättar då jag får någon känsla av kontroll. Att sövas var läskigt för jag tycker inte att jag har somnat. Jag får fentanyl och det börjar snurra i huvudet, jag klipper med ögonen och i vad som känns som nästa sekund vaknar jag nerbäddad i en varm säng. Efter en stund på uppvaket körs jag till avdelningen som blir mitt hem de närmsta dagarna - kirurgi mag-tarm.Först väntar två dagar av fasta och näringsdropp, på onsdagen ryker sonden (HALLELUJAH!) och på torsdagen katetern. På torsdagen får jag börja med flytande föda med en maxgräns på 500 ml. Det går bra så på fredagen får jag äta fritt, om än fortfarande flytande. Till frukost på lördagen får jag äta normalkost igen och den dagen får jag även gå hem! Så underbart!

Jag har nu ett rätt stort sår mitt på magen. De började med titthål men fick snabbt byta till öppen kirurgi då det gått ett tag sedan det brast. I den aspekten kan jag önska att de hade röntgat redan på lördagen för det hade varit en snabbare läkningsprocess, men samtidigt är det ingen jättevanlig diagnos då ca 1000 personer drabbas per år i Sverige, så det beslutet är heller inte konstigt. Jag tillhör heller ingen uppenbar riskgrupp då jag inte röker eller äter några mediciner. Det finns en så kallad magsårsbakterie som många bär på men få får någon typ av besvär, så det verkar som att jag har haft ganska mycket otur.

Under sjukhustiden fick jag antibiotika och ezopremazol intravenöst. Antibiotikan sattes ut när jag gick hem, ezopremazol ska jag fortsätta med ett tag och jag ska även ta blodförtunnande sprutor i några dagar till - hua! Sen ska jag göra en gastroskopi om ca 6 veckor men den försöker jag inte tänka på alls... Jobbigast är att jag inte får lyfta något tungt, jag kan alltså inte göra något med Axel. Den gör ont i hjärtat och jag skulle gärna hoppa fram någon vecka eller två så att saker kanske känns lite lättare.

Man kan ha många åsikter om den svenska sjukvården och den har absolut problem som behöver rättas till, men när man kommer in i den så är den fantastisk! Har känt mig trygg och väl omhändertagen hela tiden.