Krig

Det första jag gör när jag sätter mig på tåget på mornarna är att läsa nyheterna. Så även igår. Då är det första som dyker upp Putins tal och sedan en CNN-reporter som mitt i sin livesändning tar på sig skyddsutrustning efter att ha hört en del smällar. 

Det är så svårt att ta in vad som sker inte alls långt bort. Det är inte första kriget jag sett bryta ut men eftersom jag var för liten för att förstå vad som hände på Balkan i början av 90-talet så är detta liksom det första som är så nära. Igår tittade jag till Axel innan jag gick och la mig och det enda jag kunde tänka på var tacksamhet. Tacksamhet för att vi kunde gå och lägga oss utan att behöva ligga på helspänn i väntan på flyglarm. Tacksamhet för att Axel sov i rummet bredvid i total trygghet. Utöver sin hosta så har han inte ett bekymmer i världen. I ett land som är närmare oss än Sveriges norra landsända slits barn upp från sin trygghet och familjer splittras, i värsta fall för alltid. Samtidigt låg Axel och snarkade, omgiven av leksaker i överflöd. 

Fred, frihet och trygghet. Vilka fantastiska saker att kunna ta för givet. Jag undrar vilken värld Axels generation kommer mötas av när de börjar bli vuxna. Förhoppningsvis är den inte allt för präglad av den pandemi och nu det krig som har dominerat deras första levnadsår. 

Sedan sist

...så har jag börjat jobba igen, på nygammal arbetsplats. Höörs kommun och social sektor som tidigare, men annan plats och lite andra arbetsuppgifter. Det är en visstidsanställning t.o.m. september så vad som händer i långa loppet får vi se, men det är kul och det är skönt att ha något att göra igen. Jag börjar 06:45 så det är väldigt tidiga mornar, men i gengäld är det ljust när jag slutar och jag har gott om tid med Axel på eftermiddagarna.

...så har Axel gått på sitt förskoleschema igen och han är SÅ nöjd. Springer dit, säger knappt hejdå till pappa och vill inte alltid gå hem. Jag älskar att han älskar det så mycket. På onsdagar är det jag som får hämta då jag kommer hem först och det är så mysigt. Han är inte tyst en sekund längre och det är väldigt trevligt att gå hem, följa hans takt, ställa frågor om dagen och få en glad men obegripbar harang till svar!

...så har vi firat Axel med hans mormor och morfar. Han bjöd på köttfärssås, ignorerade sina föräldrar och drog med mormor & morfar in i sitt rum för att leka, öppnade presenter i väldigt lugnt tempo och visade uppskattning för varje grej innan han öppnade nästa. Vi har videosamtal nästan varje vecka och det märks att de gör nytta för deras relation. Fantastiskt.

...så har Axel visat sig vara en mästare på kurragömma. Eller...

...så har jag börjat låta Axel hjälpa till lite i köket. Han är ju ändå där och klättrar på stolar när vi lagar mat så det kan lika gärna utnyttjas, haha. Hacka lök, hjälpa till att tömma diskmaskinen, hjälpa till att duka och att röra i pastagrytan har varit väldigt kul hittills.

...så har vi följt en jäkla massa från OS. Bra OS för Sverige med nytt rekord i antal medaljer (och antal guld!). Bäst var nog att lag Edin ÄNTLIGEN fick vinna sitt guld. Sämst var hockeyn, en bortkastad bronsmatch av Tre Kronor och till råga på allt så vinner finland. Tvi. Man blir rätt märklig under mästerskap egentligen. Vid ett flertal tillfällen har vi kollat på curling och diskuterat taktik, som om vi har någon aning om vad vi snackar om egentligen.

...så har vi ÄNTLIGEN haft en date night igen. Kerstin och Minea passade Axel och vi gick till Telegrafen som vi brukar. Välbehövligt.