Som pappa brukar säga: "kandidat till Nobels fredspris - inget anfall, inget försvar".
Uruselt. Det är det enda man kan säga om kvällens match.
Gå tillbaka 2-3 säsonger. Om LHC då hamnade i underläge blev de förbannade. De blev kolsvarta i ögonen, och de gav inte upp. Särskilt snyggt blev det inte alla gånger (minns firma Blomdahl/Andersson i kvarten mot Luleå), men som sagt: de gav inte upp. Det gör de idag. Minsta lilla motgång och de börjar hänga med huvudena. Finns det något hjärta i det här laget så är det väl dolt.
Okej då, period 2 och 3 är nästan godkända, men enbart för att de inte lät det rinna iväg allt för mycket.
Något annat jag saknar är tacklingar. Med flera spelare som väger över 100 kg ska det vara ett helvete för motståndarna att möta LHC. Men är det så? Icke. Snälla, glöm fredspriset och börja tacklas lite! Det är faktiskt inte förbjudet.
Fanns det något positivt med kvällens match? Jo då, det gjorde det. Robin Persson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar