Givetvis har jag bränt mig. Ungefär en gång per sommar verkar jag glömma bort allt vad solvett heter, och denna gång var det axlarna som fick ta värsta smällen. Men en stor skillnad i år är att jag faktiskt lyckats få lite brun färg också. Det har inte hänt sedan de somrarna jag var på fotbollsläger, och det är 14-15 år sedan... :D
En av utflykterna gick till Malexander och Kisa. Åker man den vägen med någon som aldrig gjort det förut stannar man givetvis till på platserna relaterat till det som gjorde Malexander rikskänt i maj 1999. För många är det här "bara" ett polismord. För Östergötland och sommenbygden är det en spräckt idyll, flera dagar av konstant rädsla och ett djupt sår i bygden.
En annan gick till Ulrika. Där hade vi sådan tur att kyrkan öppnades precis när vi kom, och vi fick en liten historielektion. En del av mina rötter finns i den här byn.
Kärleken till ens hemlandskap är aldrig så stor som när man lämnat det. Östergötland, vårt barndomshem, vårt fagra Östergyllen, det finns inget vackrare. Ledsen Skåne, du må vara fint men mot Östergötland har du faktiskt ingenting att komma med. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar