Jag fick...

...en välbehövlig käftsmäll. Eller, jag fick egentligen två men den första tog inte.

2011 var jag stressad och hade prestationsångest över att släpande kurser från basåret gjorde att jag inte kunde söka till den utbildning jag då hade tänkt att gå. Det satte sig givetvis på magen vilket gjorde att jag åt mindre och började utesluta mer och mer grejer. Mellan mars och augusti hade jag tappat 20 kilo på ett ohälsosamt sätt vilket givetvis bara bekräftade att det jag höll på med var bra. Jag ville ju ändå gå ner lite i vikt innan.

24 juli åker jag från Helsingborg till Göteborg för att gå på Roxette med min moster. Äter lite godis på bussen. Väl framme frågar hon om jag är hungrig vilket jag nekar till och ljuger om att jag har ätit en stor frukost. Dagen flyter på. Äter bara lite popcorn på konsertområdet vilket innebär att när konserten har börjat orkar inte min kropp längre och jag får ett blodsockerfall. Ann-Sofie får leda mig åt sidan och tvinga mig att äta korv och dricka läsk.

Efter den dagen lovar jag mig själv att sluta slarva. Det är bara det att ingenting händer. Jag fortsätter i samma spår vilket innebär att när det blir december har jag garanterat hamnat under 50 kilo. Mamma och Jonas har skällt på mig sedan sommaren men det har inte hjälpt. Det blir jullov och jag åker hem till mina föräldrar för att jobba 23-25 december. Mina kollegor som sett att det rasat ytterligare sedan sommaren blir skitarga och ägnar de dagarna åt att skälla på mig. Den 26 ställer jag mig framför spegeln och granskar mig själv. Och gråter. Höftbenen sticker ut ordentligt och jag har absolut ingen rumpa kvar. De här dagarna tar skruv. Lägger till extra grädde i nästan allt jag äter och lär mig sakta men säkert att äta större portioner igen.

Man förstår verkligen inte hur fort det kan gå innan man själv varit där. Idag vägrar jag ge mig själv restriktioner vad gäller mat, dryck och godis. Det jag är sugen på, det tar jag. Jag litar inte på att jag inte skulle hamna i samma onda cirkel igen om jag skulle tänka på vad jag äter.

Det gör ont att se den här bilden. Samtidigt är den lite rolig, för fyllenivån den kvällen var absolut inte på slips runt huvudet-nivå :D