Adriana är på intet vis oskyldig men hon är nog den karaktär jag har mest sympati för. Avsnittet är lika jobbigt som det är briljant och ett av de främsta bevisen för att detta är den bästa serien NÅGONSIN. Sättet man får göra resan och upptäckten med henne gör lika ont i mitt hjärta varje gång. Under hela seriens gång finns en underliggande känsla av annalkande mörker och att saker långsamt går åt helvete, och det blir på något vis så extremt tydligt här.
Nu har vi 1 avsnitt + 1 säsong kvar och jag är som vanligt INTE redo för att det ska ta slut. Det finns många bra serier och jag har flera favoriter, men det finns ingen jag älskar som den här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar