19+3 idag. Jag har i några veckor varit osäker på vad det är jag har känt, men nu är jag säker på att det är bebisen som buffar och bökar. Jonas har känt rörelserna när han haft handen på magen och i morse kunde jag faktiskt se de små buffarna utanpå. Så häftigt!
I fredags var det äntligen dags för vårt rutinultraljud! Ultraljud är otroligt häftigt men det är fan olidligt nervöst innan... Allt såg fint ut och vi fick se en livlig typ som gav oss tummen upp och som absolut inte ville vara stilla, visa sig i profil eller ta händerna från ansiktet mer än några sekunder i taget. Vi fick också veta att vi ska få en pojke! Jonas såg det ganska direkt, jag tyckte först att jag såg något men sen blev jag osäker och var tvungen att fråga barnmorskan. Moderkakan ligger i framvägg vilket förklarar varför det jag känt har varit ganska dämpat. Det kan också innebära att det dröjer lite till innan sparkarna känns starkare. Så himla skönt att slippa fundera på det.
Jag visste ju att jag skulle bli larvig, men inte att det skulle slå till redan. Den där lilla näsan är redan det absolut finaste jag vet och jag kan inte låta bli att stanna och titta på bilden varje gång jag går förbi bokhyllan!
1 kommentar:
Ultraljud är så häftiga men samtidigt en pärs för nerverna.
Värst är när dom i början säger nu ska jag bara titta lite och sen förklara.
den tystnaden och väntan är olidlig. Man hinner tänka massor innan hon lugnt säger: allt ser bra ut nu ska jag visa.
Och den första lilla bilden är magisk!
Skicka en kommentar