Den höll på att gå åt helvete då Jonas den 16 december testade positivt för covid-19. Som tur var så var jag symptomfri samtidigt och mitt test var negativt. Jonas hade tack och lov en mild sjukdom och karantänen gick ut så att vi kunde åka till Östergötland som tänkt.
Det var en fantastiskt mysig jul med litet firande med närmsta familjen, hockey för min del, pulkaåkning och massor mormor & morfar-tid för Axel. Helt underbart. Ibland känns det som att det finns en högre mening med saker och så kändes den här julen. Jag är väl medveten om att det är sannolikt att Axel inte kommer minnas mycket (eller ens något alls) av sin gammelfarfar, men jag kommer minnas deras möten. Därför är det så fantastiskt att Axel KRÄVDE att gammelfarfar skulle lyfta honom. Också fantastiskt att han öppnade en julklapp (brio-clownen från just gammelfarfar) och ignorerade sedan övriga paket till förmån för de två skulle leka med clownen. Åh, mitt hjärta. Var det här (gud förbjude) den enda jul de fick tillsammans så kunde den inte varit bättre.
1 kommentar:
Sådana minnen som gör gott i hjärtat och som man med glädje kan visa och berätta för barnen.
Och kanske kanske han ändå har små små minnen som kommer fram i kombination med dina känslor, bilder och berättande <3
Skicka en kommentar