Mental istid

Jag känner mig så mentalt slutkörd. Just nu läser vi en kurs som heter utredningskunskap och som handlar om statistisk utredningsmetod. Examinationen går ut på att vi ska genomföra en enkätundersökning, sammanställa dem, analysera och dra slutsatser. Det ska göras i en 20 sidor lång rapport, och den rapporten är fan det jobbigaste jag gjort i examinationsväg hittills. Lägg därtill 5 personer med olika skriftspråk och olika åsikter som ska samsas. Det kan ta en stund innan man kommer någonstans.

Nåväl. Imorgon kl 12 ska den lämnas in och på torsdag ska det redovisas. Sedan kan jag andas.

Ett symptom på något mycket större

Till en början så nej, jag anser absolut inte att det är rätt att sätta eld på saker, vandalisera och ge sig på poliser och brandmän. De skyldiga ska givetvis inte gå ostraffade.

Däremot är det som nu händer i Stockholm bara ett symptom på det riktiga problemet, och för att komma tillrätta med det så måste symptomet förstås. Historiskt sett så har förtryckta människor och människor i utanförskap till sist tröttnat, så har det alltid varit. Man kan bara trampa på en människa så mycket tills den människan bestämmer sig för att nu är det min tur. Poliser och andra myndighetspersoner blir då en symbol för den stat som folket anser har svikit dem. Därmed är det inte det minsta konstigt att de blir attackerade. Totalt onödigt och tragiskt, men tyvärr en logisk följd.

Det är så otroligt skrämmande hur många rasistiska åsikter som har krupit fram i och med detta. Hur folk på något sätt försöker få det till att det enbart är för att de är invandrare, att vissa etniciteter skulle vara mer våldsbenägna än andra. Total bullshit. Våldsbenägenhet sitter inte i ens ursprung. Hade det varit som det hävdas hade aldrig Göteborgskravallerna ägt rum.

För övrigt, vilka är vi som tror oss ha tolkningsföreträde om hur det är att leva i dessa förorter? Att känna sådan hopplöshet och vanmakt att det går så här långt? Vi har inte en jävla aning. Enda sättet att få det är att antingen flytta dit, eller att lyssna ordentligt på de som bor där. Och det är delvis just att man inte lyssnat som har lett dit vi är idag.

Det finns en anledning till att det sker i Husby och inte i exempelvis Danderyd. Den anledningen stavas UTANFÖRSKAP. Jag hoppas innerligt att detta öppnar politikernas ögon ordentligt. En politik som sätter så många i utanförskap är en totalt misslyckad politik.

This is why I shouldn't have nice things

I fredags så spräckte jag displayen på min telefon. I halvvaket tillstånd lyckades jag på något sätt slå ner den från nattduksbordet. Plockade upp den, somnade om, och när jag vaknade igen upptäckte jag att det lossnade små små glasbitar hela tiden. Var bara att gå och lämna in den, och enligt informationen på hemsidan så kostar det från 1750 kr om displayen måste bytas och garanti inte gäller. Där fick jag för att jag sa att försäkring var onödigt när jag fick den... Obotligt klantarsle, javisst.

Nåväl. I lördags var det sittning och jag kände mig fin.

Onsdag

Phew, idag har jag inte suttit still många minuter. Först till skolan för att fixa inför morgondagens redovisning, sedan handla småsaker till pappa (innan han visste att han skulle få åka hem idag), äta lunch, upp till US, hem och tvätta, springa till apoteket och allmänt småplock här hemma. Dagen har verkligen gått i ett.

Men annars så kan man nu slappna av. Tidigare erfarenheter har lett till att man lätt misstänker det allra värsta när det handlar om symptom från magen. Tack och lov var det inget sådant utan "bara" magsår! Jag har de senaste dagarna gjort fler besök på US än någonsin tidigare, och nu får det gärna dröja ett bra tag till nästa. Punkt.

Två bilder från SOF:

Upp och ner

Det händer väldigt mycket bra saker just nu. Men samtidigt finns det något som överskuggar det och ibland är det svårt att inte tänka på det värsta scenariot. "Tänk om..." är tyvärr en svår tanke att slå bort.

Ni får helt enkelt ha överseende med att jag är lite tankspridd just nu.

Blood Diamond

Vi såg en så himla bra film i lördags. Blood Diamond, en film som utspelar sig under inbördeskriget i Sierra Leone och handlar om just blodsdiamanter. Ruskigt bra och samtidigt en film som gör mig arg och less på mänskligheten. Meningslöst, äckligt våld mot sina egna invånare, allt för diamanternas skull. Det är sådant som får mig att vilja jobba inom exempelvis FN, men lika fort inser jag att det är meningslöst för det finns en tröghet inbyggd i sådana organisationer, vilket gör det näst intill omöjligt att faktiskt åstadkomma något.

Volontärarbete kanske vore något.

Och på tal om meningslöst våld. Mord i min lilla hemort. Det känns så absurt, det är inget man någonsin förväntar sig ska ske där. Bråk ja, mord nej.

För att lätta upp det lite, då världen faktiskt inte fullständigt är åt helvete: några bilder från igår. Vi gick bort till Nykvarns sluss och satte oss, jag läste och Jonas fiskade.

Dagens största fångst, en pinne

Walpurgis

Valborg firades på bästa sätt! Besök av Nathalie, trädgårdsföreningen, gravhögarna i Ryd, grilla på stupan, ett snabbt besök hos Jocke och sedan kravall. Det som saknades var en brasa, men det var inte långt ifrån att vi fick en egen. Kombinationen Hedman + alkohol + grill + tändvätska är ibland lite vådlig, men det slutade lyckligt. Det var bara grillen som brann.

För övrigt så besudlades min overall, det står numera både Frölunda och Vita Hästen på den. Det är tur att svart inte syns jättebra på mörkblå bakgrund. ;)