Länge kände jag att mitt största misslyckande i livet var mitt sista år på gymnasiet. I slutändan fick jag ett bra slutbetyg som gav mig möjligheten att läsa det jag ville, men det tog en omväg. När jag sprang ut från Kungshögaskolan var det visserligen med många VG och MVG i betygen, men det var också med två IG, två streck och på grund av de där strecken endast ett samlat betygsdokument. Jag som alltid varit duktig i skolan skämdes så över strecken och de icke godkända betygen. Jag får inte sådana resultat, det finns inte på kartan. Men jag var så skoltrött sista året och det mesta kändes meningslöst, jag ville bara komma därifrån. Det ledde till att jag och Sofie tog massor "fridagar" med argumentet om att folk kan ta friår från jobbet borde vi kunna få ta dagar från skolan.
Det ordnade upp sig, två år senare hade jag hittat lusten att plugga igen. Jag läste biologi A på komvux och fick på den vägen ett slutbetyg som tog mig in på basåret 2009, som ledde till att jag flyttade till Ryd i december 2009, som ledde till att jag träffade Jonas. "Tänk om" kan driva en till vansinne om man funderar på det för mycket, men tänk om? Var hade jag varit om jag inte hade tagit de beslut jag gjorde på gymnasiet? Jag känner inte längre att det är ett så jäkla stort misslyckande. Det tog mig dit jag är idag så det kan inte ha varit så dumt ändå.
Tänk vad lite tid kan göra för perspektivet. Det som just då känns som ett misslyckande kan i slutändan leda till något fantastiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar