Vecka 30

Min spontana tanke är redan?! Det känns som att det var igår jag tog ett djupt andetag, hoppade upp i gynstolen och bad till högre makter jag inte ens tror på att det skulle finnas en liten böna med hjärtslag där. Samtidigt så går tiden ändå rätt långsamt konstigt nog.

Nu väger han ungefär 1,5 kg, lanugohåren börjar försvinna, hjärnan håller på att vecka sig, benmärgen har tagit över produktionen av röda blodkroppar, håret på huvudet blir tjockare och skelettet fortsätter hårdna. En del barn lägger sig redan nu tillrätta med huvudet nedåt men det gäller främst omföderskor har jag förstått. Burrito bebis verkar inte ha några planer på att göra det än i alla fall, det är fortfarande mycket akrobatik från hans sida. Häromdagen när jag la mig i sängen så måste han ha legat tvärs över, för det liksom kittlades ut åt båda höfterna. På tal om att lägga sig så sover jag alltid på vänster sida och han verkar inte helt överens med det, för ofta när jag lägger mig så sparkar han ner i madrassen. Han kan bråka bäst han vill om det, för halsbrännans skull kan jag inte sova på andra sidan och jag har aldrig gillat att sova på rygg. Jag har inte helt vant mig vid att magen flyttar ganska mycket på sig ibland, det hela känns väldigt mycket Ellen Ripley...

Mycket av informationen säger nu att det kan vara bra att fundera lite på hur det blir när bebisen väl är här, men det känns ju omöjligt! Vi har ju ingen aning om vad som väntar eller vad för bebis vi får. Logiskt sett så vet man att sömnbrist och en totalt ovillkorlig kärlek väntar men det går inte att föreställa sig hur det kommer kännas. Jag är förberedd på att bli nerkissad vid blöjbyten men det är ungefär så långt det sträcker sig, haha!

Hb fortsätter sjunka och är nu nere på 85. Jag kan inte påstå att jag känner av det och barnmorskan var även lite förvånad för "du ser inte ut som någon med blodbrist!". Jag tänker att det har sjunkit i en sån takt att kroppen utan problem har hängt med hittills, och är tacksam för att jag hade fina järndepåer vid inskrivning! Igår fick jag ta om blodprovet hon tog för att kolla mina nivåer av folacin och B12, för det ena röret (givetvis det viktigaste) gick tydligen inte att analysera. Misstänker att jag kommer bli ordinerad ökad dos av järntabletterna snart, kanske även av övriga kosttillskott.

Härnäst väntar ytterligare en föräldrautbildning på BVC nästa fredag, tror väl inte att denna kommer innehålla så mycket nyheter den heller men ska ändå gå dit. Man vet ju aldrig!

Igår. "Tröttnar du aldrig på att fotografera din mage?" frågade Jonas och
nej, det verkar jag inte göra!