Vecka 32

Hej ny vecka! Imorgon är det 2 månader kvar tills han är beräknad och det känns rätt så märkligt. Å ena sidan känns det som att jag igår storögt stirrade på ett positivt test och samtidigt börjar jag känna att jag varit gravid i en halv evighet.

Så vad har han för sig denna vecka? Han lägger på sig och börjar närma sig 2 kg. Det börjar bli trångt och det märks för det trycker och knuffas åt alla möjliga håll. Han är sin fars son för ibland känns han mer som en sjöstjärna som spretar åt alla håll, och Jonas har en förmåga att bre ut sig så i sömnen, haha! Kan bli jobbigt med två sådana personer i framtiden. Han hickar till och från och det verkar irritera honom. Det händer att bebisen redan nu lägger sig tillrätta med huvudet nedåt men jag är inte helt övertygad om att burrito har gjort det ännu. Har han gjort det så blir jag imponerad över vigheten med tanke på var saker brukar kännas. Jag tror att han har en förkärlek för att trycka utåt med ryggen och/eller rumpan. Undrar om barnmorskan kan få någon uppfattning om läge och storlek när hon känner på magen och mäter SF-måttet? Måste komma ihåg att fråga på måndag!

Känner mig rätt otymplig i sängen men annars upplever jag inte att det är särskilt tungt ännu. Blir lite trött i ryggslutet ibland men igår testade jag TENS-apparaten som Jonas köpte till mig tidigare i veckan och HALLELUJAH! Helt underbar. Lite skum känsla till en början men inte alls obehagligt. Den tänker jag ta hjälp av under latensfasen kan jag säga. Några förvärkar har jag inte känt av ännu. Brösten har börjat läcka lite, men det kräver att jag trycker på ett visst sätt så det är ännu inget bekymmer. Eftersom livmodern trycker på organen kan man nu uppleva att man väldigt snabbt blir mätt. Inte något jag har upplevt hittills! Jag har inte riktigt samma enorma aptit och hunger som tidigare men fortfarande större än vanligt. En sida nämnde att det nu kan vara bra att fundera på vilket sjukhus man vill föda på och att provköra två olika rutter dit så att man slipper den stressen sen. Hahahaha. Vi har 5 minuters gångväg till sjukhuset och ser det från ena sovrumsfönstret. Kan jag inte gå den sträckan får Jonas köra mig till entrén, åka hem och parkera igen och sen komma tillbaka. Förutsatt att vi inte blir skickade till annat sjukhus då, men enligt min barnmorska är det extremt ovanligt att Helsingborg behöver hänvisa folk vidare.