Förra lördagen hörde ett par kompisar av sig. De skulle stanna ett dygn i Helsingborg på väg hem från Köpenhamn och undrade om vi ville ses en sväng - ja men självklart! Vi var först en stund på Barski och sedan gick vi vidare till Telegrafen. Än så länge inga konstigheter. Inne på Telegrafen hinner jag få min drink och börja smutta på den när det smäller till, från ingenstans kommer en kraftig, brännande och ihållande smärta i magen. Först centrerat och sedan ut mot högersidan. Det övriga sällskapet övertalar mig att åka till akuten där jag först får medicin mot magkatarr vilket inte hjälper alls. Sedan får jag morfin och prover tas. Jag ligger kvar över natten och ytterligare en omgång prover tas vilka båda ser bra ut. Smärtan avtar under tiden och läkarna tycker inte att röntgen är riktigt motiverat så efter kl. 05 får jag gå hem med order om att komma tillbaka om det blir värre eller om jag får feber.
På söndagen är jag rätt mör men har inte nämnvärt ont. Ligger mestadels i sängen och slumrar bort dagen. Försöker äta lite men det går inget vidare.
Måndag morgon vaknar jag tidigt och känner mig väldigt varm. Kollar temperaturen - feber! Väcker Jonas och säger att vi har problem, han kör mig tillbaka till akuten. I triagen reagerar de på att jag också har väldigt hög puls och plockar in mig direkt. Får eget rum och testas för covid-19 eftersom jag har feber men de avgör snabbt att skyddsutrustning inte är nödvändigt så så oroliga kan de inte ha varit. Får vätska och smärtstillande, prover tas och jag skickas även på akut skiktröntgen. Jag börjar själv fundera på om det kan ha med gallan att göra, men svaret kommer snabbt och visar på ett brustet magsår. Sedan går allt i en väldig fart. Jag får en ventrikelsond (vidrigaste upplevelsen någonsin), skickas upp på kava för dusch och körs sedan ner till operation. De frågar om de ska ringa någon och jag ber dem ringa Jonas både innan och efter, även om jag hunnit meddela honom att jag ska opereras. Ber också honom meddela mina föräldrar. Är väldigt skraj men får hålla min syrgasmask själv när jag ska sövas, vilket underlättar då jag får någon känsla av kontroll. Att sövas var läskigt för jag tycker inte att jag har somnat. Jag får fentanyl och det börjar snurra i huvudet, jag klipper med ögonen och i vad som känns som nästa sekund vaknar jag nerbäddad i en varm säng. Efter en stund på uppvaket körs jag till avdelningen som blir mitt hem de närmsta dagarna - kirurgi mag-tarm.Först väntar två dagar av fasta och näringsdropp, på onsdagen ryker sonden (HALLELUJAH!) och på torsdagen katetern. På torsdagen får jag börja med flytande föda med en maxgräns på 500 ml. Det går bra så på fredagen får jag äta fritt, om än fortfarande flytande. Till frukost på lördagen får jag äta normalkost igen och den dagen får jag även gå hem! Så underbart!
Jag har nu ett rätt stort sår mitt på magen. De började med titthål men fick snabbt byta till öppen kirurgi då det gått ett tag sedan det brast. I den aspekten kan jag önska att de hade röntgat redan på lördagen för det hade varit en snabbare läkningsprocess, men samtidigt är det ingen jättevanlig diagnos då ca 1000 personer drabbas per år i Sverige, så det beslutet är heller inte konstigt. Jag tillhör heller ingen uppenbar riskgrupp då jag inte röker eller äter några mediciner. Det finns en så kallad magsårsbakterie som många bär på men få får någon typ av besvär, så det verkar som att jag har haft ganska mycket otur.
Under sjukhustiden fick jag antibiotika och ezopremazol intravenöst. Antibiotikan sattes ut när jag gick hem, ezopremazol ska jag fortsätta med ett tag och jag ska även ta blodförtunnande sprutor i några dagar till - hua! Sen ska jag göra en gastroskopi om ca 6 veckor men den försöker jag inte tänka på alls... Jobbigast är att jag inte får lyfta något tungt, jag kan alltså inte göra något med Axel. Den gör ont i hjärtat och jag skulle gärna hoppa fram någon vecka eller två så att saker kanske känns lite lättare.
Man kan ha många åsikter om den svenska sjukvården och den har absolut problem som behöver rättas till, men när man kommer in i den så är den fantastisk! Har känt mig trygg och väl omhändertagen hela tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar