Med risk för att låta som en föräldraklyscha: herregud, stoppa tiden lite nu va!
I lördags blev Axel åtta månader och hans mormor och morfar var på besök. Han fick present i form av en lastbil som både låter, lyser och fungerar som klosslåda. Alla rätt enligt Axel! Föräldrarna är mest nöjda med att man kan reglera volymen på ljudet...
I måndags var det dags för BVC igen. Han väger nu 8840 gram och är 70 cm lång. Viktkurvan planar lite nu när han rör sig men han växer alldeles exemplariskt ändå! Han fick också beröm för hur bra han sitter, hur fint han greppade en kloss och växlade mellan händerna samt för hur bra han äter riktig mat numera.
Mat ja, det är det bästa Axel vet! Han provar glatt allt vi ger honom och äter med god aptit. Just nu får han gröt till frukost, mat till lunch och middag och så ersättning till mellanmål på eftermiddagen och inför natten. Det är svårt att avgöra vad som varit godast hittills men jag tror nog att det var kyckling, ris och currysås! Han åt nämligen en jätteportion och slog i bordet om vi var för långsamma, haha! Han ställer sig ofta i krypställning men när han sen ska någonstans slänger han sig ner på mage och ålar/halvkryper. Hans teknik är snabb så jag vet inte om han har något intresse av att lära sig krypa på riktigt, vi får se. Han älskar när vi sjunger för honom. Han verkar börja utveckla humor för han kan skratta åt saker han själv gör. Gunga är jätteroligt och helst ska det kittla i magen, då sitter han där och gapskrattar. Det är också mycket babbel och lek med tungan. Han har inte börjat sätta sig upp själv ännu, däremot drar han sig upp mot soffryggen från knästående och han liksom klättrar på en ibland. Han har också bemästrat sin gåstol så ibland tar han sats och glider i sidled genom rummet. Bebisen i spegeln är rolig, att få bada och skvätta ner badrummet likaså och babygymmet har fått en revival. Just nu händer det nämligen rätt ofta att han ålar dit och lägger sig själv. Att somna på någon av oss har han i princip lagt av med förutom på kvällen, så den stunden håller vi hårt i för det är så mysigt!
Jag älskar alla dina framsteg och att se din personlighet växa fram Axel men snälla, bli aldrig stor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar