Igår var det dags för min gastroskopi. Jag försökte hålla mig lugn men paniken kom direkt när jag klev in på mottagningen, så bland det första jag sa var att jag vill ha lugnande. De sa att jag troligtvis skulle somna av medicinen eftersom jag är ovan vid den, och lite så blev det nog. Man ska bita på ett munstycke för att inte bita på själva slangen och jag minns att jag stoppar munstycket i munnen, sköterskan säger att hon ger mig medicinen och sen blir hela kroppen slö och jag blundar. Helt plötsligt blir jag medveten om att jag har en slang i halsen och det är bland det vidrigaste jag upplevt i hela mitt liv. Här undrar jag om jag inte fick lite mer lugnande för nästa minnesbild är att jag ligger på uppvakningsplatsen utanför undersökningsrummet och sköterskan undrar om jag vill ha en filt. Ligger där en liten stund och vaknar till, känner mig stadig direkt men trött och öm i halsen. Munstycket till bedövningssprayen skulle nämligen så jävla långt bak att jag bara klarade 1/6 dos...
Läkaren kommer efter några minuter och förklarar att allt ser bra ut! Inga ärr, inga sår, ingen cancer! Jag behöver inte äta mer medicin och jag kan släppa på kostrestriktionerna. WOHOO!!
Den här undersökningen önskar jag inte ens min värsta fiende. Jag har fött barn helt utan smärtlindring och jag har genomgått öppen bukkirurgi, men gastroskopi var det vidrigaste av allt. Fy helvete.
1 kommentar:
SÅ Skönt!
Skicka en kommentar