Sista veckan innan semestern! Veckan jag fasat för sedan semesterplaneringen blev klar, trots att jag själv sagt okej till förutsättningarna. Det var tack och lov en lugn vecka och jag kunde beta av det mesta på alla fronter och ge min kollega bra förutsättningar när han kom tillbaka. Trots det så var det definitivt sista gången jag går med på att vara helt ensam, man vet ju aldrig.
På fredagen så var Jonas och Axel och fiskade regnbåge i Tollerupssjön under tiden jag jobbade. En överlycklig Axel tog där sin första regnbåge helt själv! 1,21 kg och första fisken på hans egna nya spö. Det var en stolt kille som kom och hämtade mig på jobbet sedan. Från Höör åkte vi direkt till Höja och lämnade Axel hos farmor och farfar för övernattning. Vi hade nämligen bokat bord på nya tapasstället Enje för att fira in min semester. Först tog vi en drink i baren på Radisson och sen gick vi dit och beställde för mycket mat, men väldigt gott var det!
Lördagen var en lugn dag, vi hade fått order om att inte komma för tidigt och hämta Axel så vi gjorde lite ärenden först innan vi hämtade honom efter lunch. På söndagen blev det ett besök på stranden. Axel älskar att vara vid vattnet och plaska och leka, men han vill inte vara särskilt långt ut i vattnet. Det är ganska skönt, man släpper såklart honom inte med blicken men man kan faktiskt sitta ner och övervaka honom. Misstänker att det kommer ändras om något år dock!
Den här veckan sprang verkligen förbi! På måndagen lämnade vi in bilen för att äntligen få parkeringsskadan åtgärdad, de sa att det skulle ta ungefär en vecka men vi kunde hämta den redan på onsdagen.
Min arbetsvecka var rätt så lugn, med undantaget att jag hade lite bekymmer med två oönskade balanseringar när vi skulle köra debiteringen. Jag ändrade och testade och lyckades fan inte komma på vad felet var, tills jag upptäckte att jag avslutat på fel datum och det därför såg ut som att pengar skulle återbetalas.... vad smart man känner sig när man kommer på det efter 7 omköringar. Aja, med undantaget för det så gick det igenom utan bekymmer.
Killarna hemma ägnade sin vecka åt lekplatsbesök, både själva och med Axels bästis Emilio, promenader, fiske och besök i Kärnan. På lördagen blev det fika i Höja och sedan en tur i skogen för att plocka blåbär och svamp. Axel lämnade i vanlig ordning skogen med ungefär lika mycket blåbär i magen som i korgen. På söndagen var Jonas iväg och fiskade hela dagen, jag och Axel började med pannkaksfrukost och tågbanebyggande innan vi tog bussen till IKEA för att köpa lite småsaker. Mysigt med kvalitetstid med min favoritkille!
En arbetsvecka kvar nu, den som på förhand känns tuffast då jag ska vara ensam med verksamheter vi normalt är fem om...
Lugn vecka på jobbet för min del, inga katastrofer. Mycket debitering och därmed lite övertid men det var egenvalt. På tisdagen hade vi utan att Axel visste om det bestämt lekträff med en av hans bästa kompisar på Leos lekland. Axel som aldrig varit på lekland förr fattade ingenting när vi kom dit men blev supertaggad när han såg insidan, och ännu mer när han såg Emilio. Vi var där i ungefär två timmar och de var inte stilla många sekunder under den tiden.
I fredags bjöd Glenn och Zandra in till en liten AW i deras nya fantastiska lägenhet. Hur trevligt som helst. Axel var otroligt nöjd, dels fick han träffa sin favorit Glenn och dels fick han spela lego-spel på deras playstation!
Onsdag till lördag har Axel haft fotbollsskola på förmiddagarna och har haft hur kul som helst! Det har varit lekar, övningar, matchspel, fika och överraskningar. I lördags var det avslutning, tyvärr i ösregn men barnen brydde sig knappast om det. Det hela avslutades med prisutdelning, alla barn fick diplom, medalj, godis, vattenflaska och en fotboll och Axel är väldigt stolt över sin medalj. På eftermiddagen hade han önskat regnbågsfiske så vi åkte till Örkelljunga, han och Jonas fiskade och så grillade vi korv till middag. Söndagen bestod i vanlig ordning mest av att förbereda inför kommande vecka: tvätt, städ, storhandling och även träning för mig samt fiske för Jonas. Två veckor till, sen semester...
Första veckan själv på jobbet! Eller själv och själv, vi är två chefsstöd och en chef i tjänst, men det gör allt skillnad då vi brukar vara fem chefsstöd och två chefer. Så nu i fyra veckor täcker jag även assistansen och socialpsykiatrin, det gjorde jag även förra sommaren så det ska väl gå bra i år också. Sista veckan är jag helt ensamt chefsstöd men då är daglig verksamhet stängt och korttids.... det blir vad det blir. Jag har själv gått med på dessa förutsättningar, jag fick exakt den semester jag ville ha utan att behöva kompromissa och då kan jag ställa upp och se till att övriga inte behöver flytta runt för mycket.
I alla fall. Killarna inledde lovet starkt med storhandling, städning och oljning av trallen på balkongen och andra hushållssysslor. De hann även med att fiska, vara på stranden, fånga krabbor i hamnen och en tur till Helsingör med Jonas barndomskompis med familj. Jag å min sida hade en rätt så lugn jobbvecka, de bekymmer som fanns var inte i de verksamheter jag var rädd för och löste sig ändå ganska smidigt. Däremot kom beskedet att min chef har sagt upp sig, jag är inte förvånad men det suger. Då tar vi tredje chefsbytet på 2,5 år då, woho....
På fredagen var det minnesgudstjänst för Karl Erik, min farmors bror som gick bort i slutet av maj. Det fanns ingen möjlighet för mig att komma ifrån jobbet, så på eftermiddagen gick jag först bort till veteranminnesplatsen i hamnen med en ros. Det kändes passande då han varit en del av svenska utlandsstyrkan och varit FN-soldat i Gaza, Kongo och på Cypern. Sedan gick jag upp till kapellet där gudstjänsten var. Sov gott Karl Erik, må din himmel vara fylld med dina älskade afrikanska åskoväder.
På lördagen åkte jag och Axel till IKEA för att köpa ett skrivbord till hans rum. Vi hade sett ut ett på deras hemsida men kände att det var bäst att han provsatt vid det för att se vilken stol som passade bäst. Det blev ett jäkla projekt då jag var tvungen att flytta hans stol för att kunna fälla den större sektionen av baksätet och få in allt, men in kom det, bra blev det och nöjd blev han.
Kommer man från en väldigt liten ort så hamnar man lätt i "alla känner alla". Man säger det lite raljant och folk från andra kommuner retas för det, men det ligger också väldigt mycket sanning i det. Om inte känner så i alla fall känner till, och man har ofta flera beröringspunkter med personer.
Igår kom det väldigt tragiska beskedet att min och många andras gamla SO-lärare, lokalpolitikern, lokalhistorikern Johan Birath hastigt har avlidit. En otroligt färgstark och viljestark person, en fantastisk röst för lokalhistoria i stort och Boxholms historia specifikt, en lärare som var väldigt duktig på att nå fram till sina elever. Det är inget litet tomrum han lämnar efter sig, jag tror att varenda boxholmare har någon form av relation till/med honom. Utöver att han var min lärare så var han också pappa till två av mina barndomskompisar och vi spenderande mycket tid lekande hemma hos honom.
Det var inte så här det skulle bli. Inte när du gjort en otrolig livsstilsförändring för hälsans skull, inte när du återhämtat dig från utmattningen och gått i pension i förtid för att njuta av livet, inte när du precis gift dig med din Inger, inte när ditt fjärde barnbarn är beräknat i augusti och du skulle ha så många år kvar med dem.
Tack för ditt outtröttliga arbete med att dokumentera och föra vidare Boxholms historia. Tack för alla timmar med lego och Märklintåg som jag, Erik och Petter fick. Tack för 4 MVG i slutbetyg i SO. Jag skulle säga vila i frid men jag är övertygad om att du rör om i grytan var du än är nu.
Midsommarvecka, sommarlovsvecka! Axel gick in i sommarlovet med en gigantisk bula i pannan då han sprang och ramlade ute på förskolan näst sista dagen. Onsdagen var hans sista dag för terminen och jag höll på att inte få med honom hem, för han "vill gå hem SIST!". Till slut lockade dock Backhaus och kaka för mycket, så vi gick dit och han fick fritt välja en sommarlovskaka för honom och pappa att dela på. När vi kom hem stod hans sommarpresent och väntade i hallen - ett alldeles eget fiskespö! Det fick såklart invigas i Råån innan middag.
Midsommarafton firade vi med picknick på Fredriksdal vid lunch, det var soligt och varm och väldigt mysigt. Sedan blev dock vädret sämre men det gick ingen nöd på oss, vi tog det lugnt hemma och njöt mest av långhelg tillsammans. I övrigt bestod helgen av en del fiske för Jonas, en del träning för mig och mycket pärlande och lek med tågbana för Axel. Lagom uppladdning för ensamma jobbdagar för mig, och för lediga dagar för killarna.
Kristi himmelsfärd spenderade vi i stugan. Vi åkte på onsdag eftermiddag efter jobbet, så klockan var ganska mycket när vi väl kom fram. Där möttes vi av mina föräldrar som hade handlat lite frukost samt tänt en brasa. Det finns nog inget bättre än att gå och lägga sig i en brasuppvärmd stuga, sover så himla gott där.
På torsdagen hade Axel bestämt att han skulle fiska med mamma, pappa och morfar, så det gjorde vi. Det blev en tur till Stora Jordgölen nu när de öppnat den för fiske igen. Min första fisketur på bra länge och jag betalade 260 spänn för lite nafsande på mitt spö... Men det var ungefär som väntat. Axel fick faktiskt både mört, abborre och gädda och var hur stolt som helst, särskilt över gäddan. Har han inte blivit fiskebiten nu så blir han det nog aldrig.
På fredagen tog jag tåget in till Linköping och mötte upp Sofie när hon hade slutat jobba. Vi gick till torget och satte oss på Storans uteservering, en Linköpingsklassiker. Aaaah, jag saknar så att bo i den stan.... Det blev var sitt glas vin, en drink och lite mat och till det en hel del skratt och planerande av resor. Vi avslutade med glass från Bosses strosande genom stan. Perfekt eftermiddag! Sedan hade jag och Jonas egentid så Axel bestämt övernattning hos mormor och morfar.
På lördagen skulle Jonas skriva tenta så vi var hos mina föräldrar en stund. Sen blev det en sista fisketur för honom, jag satt på farstubron och läste och Axel sprang omkring runt stugan, lekte, blåste såpbubblor, pratade med förbipasserande grannar och gick på äventyr längs med stängslet. Jag älskar lugnet där och jag älskar friheten Axel kan ha. Nu är han så stor att vi kan ha dörren öppen, han kan gå ut och in och vi kan pyssla med andra saker. Helt underbart!
Söndagen innebar hemfärd i hyfsad tid och det är aldrig kul. Ju större Axel blir desto jobbigare blir det att säga hejdå...
