Jonas har nu flyttat klart, och det känns jävligt konstigt. Man är så van vid att bara kunna springa över till andra sidan när som helst för att umgås, eller bara få en kram. Det kommer ta ett litet tag att vänja sig vid detta. Men det kunde varit värre. Det kunde varit 50 mil emellan.
I normala fall har jag verkligen inget emot att vara ensam, det är ganska skönt. Men idag känns det bara konstigt. Antagligen för att det inatt inte kommer komma någon och väcka mig genom att lägga sina kalla händer på min rygg. Och OJ vad jag kommer sakna det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar