Nu i veckan har jag läst ut Lincoln i Bardo och det är definitivt en av de konstigaste böckerna jag har läst. Den utspelar sig under två dygn. Lincolns son dör i tyfus och hamnar i bardo, vilket är ett stadie mellan det gångna livet och det livet man ska födas till. Lincoln besöker graven flera gånger och sonen vill inte gå vidare, men övriga själar på kyrkogården blir väldigt berörda av Lincolns kärlek till sin son och bestämmer sig för att hjälpa hans själ att gå vidare. Historien drivs av dessa röster på kyrkogården och boken är skriven i citatform, rösterna är så att säga bokens berättarröst. Det är en fantastisk historia och en bra bok men på grund av formatet den är skriven i så har den en ganska hög tröskel. Jag kan inte säga att jag någonsin kände att jag hade kommit in i den, men formatet gör den också ganska snabbläst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar