Nu saknas ett linneskåp men det kommer snart. Dessutom behövs mattor och vardagsrumsbordet ska bytas ut, men det får vänta tills vi hittar det som skriker "DET ska vi ha!". Det går inte att stressa fram ett hem. :)
fredag 28 juli 2017
Nytt i vardagsrummet
Nu saknas ett linneskåp men det kommer snart. Dessutom behövs mattor och vardagsrumsbordet ska bytas ut, men det får vänta tills vi hittar det som skriker "DET ska vi ha!". Det går inte att stressa fram ett hem. :)
28 juli
Semestern inleddes precis som förra året med att vi begav oss iväg till Blåvik. Där har vi haft en vecka full med sol, bad och fiske (som dock gick ganska dåligt). Vi har träffat vänner, grillat massor, ätit middag med mina föräldrar, åkt Blåvik-Malexander-Kisa-Linköping-Ulrika-Blåvik, strosat i Linköping, ätit Bosses-glass (första gången på tre år och de hade mina favoritsmaker!) och bara haft det bra. Vi fick också uppleva lite dramatik när vi var vid Stora Jordgölen, den fisketuren avbröts nämligen av att en skogsbrand tog fart. Man blir lite dum i huvudet när sådant händer, min första fundering var om Boxholms skogar sysslade med kontrollerade bränder.... Nåväl, det var aldrig någon fara för oss, det finns inga bostäder där i närheten och brandkåren kom snabbt, så det gick så bra som det kunde göra.
Blåviksvistelsen avslutades i måndags med att fira pappa 50 år och farfar 83 år. Sen eftermiddag begav vi oss hemåt och var framme i Helsingborg strax efter kl. 21. Här nere hade det mest regnat under veckan så vi valde rätt dagar att vara borta. :)
Idag har vi besökt biblioteket, fikat/ätit lunch på Fahlmans konditori och gått en sväng på stan. Nu är Jonas iväg och fiskar, och jag sitter med en gigantisk kopp te, hög musik och debatterar med mig själv om jag ska beställa en klänning. Hittade den på stan men den fanns bara i S och L, och då hade jag givetvis behövt en M. Den blir lite dyrare om jag beställer den då återförsäljaren hade rea, men inte avskräckande dyrt och den var ju så fin... Äh, det blir nog ett köp!
Blåviksvistelsen avslutades i måndags med att fira pappa 50 år och farfar 83 år. Sen eftermiddag begav vi oss hemåt och var framme i Helsingborg strax efter kl. 21. Här nere hade det mest regnat under veckan så vi valde rätt dagar att vara borta. :)
Vid Laxberg
Vet inte hur många "Jonas tittar på vatten"-bilder jag har...
Östgötaslätten
Ibland släpper jag kontrollen över kameran!
Idag har vi besökt biblioteket, fikat/ätit lunch på Fahlmans konditori och gått en sväng på stan. Nu är Jonas iväg och fiskar, och jag sitter med en gigantisk kopp te, hög musik och debatterar med mig själv om jag ska beställa en klänning. Hittade den på stan men den fanns bara i S och L, och då hade jag givetvis behövt en M. Den blir lite dyrare om jag beställer den då återförsäljaren hade rea, men inte avskräckande dyrt och den var ju så fin... Äh, det blir nog ett köp!
torsdag 15 juni 2017
Idag för 10 år sedan
Champagnefrukost
Nathalie ser ut att ha varit på cirkus och fått ballong, och Sofie är överpeppad på att få springa ut!
När vi sprang ut sjöng vi en egenskriven låt och släppte sedan iväg ballonger
Skål Sofie!
Detta gjorde jag alltså utan att ramla eller blotta mig för mycket, tro det eller ej!
Jag är skeptisk och Sofie är fokuserad
Hehe
Man måste ju retas
De här två - världens bästa tjejer! Mina bästa vänner. Så mycket härliga minnen. Träffar dem inte i närheten så ofta som jag skulle vilja längre, men de finns alltid där och en plats i mitt hjärta är för alltid upptagen av dem!
Dagens fulaste och jag har ingen aning om vad som var så roligt!
Nathalies pappa skjutsade in oss till Vadstena på kvällen, jag och Josse gnällde hela resan på att vi var kissnödiga och när vi väl kom fram skulle det givetvis bli fotografering. Känslan just då illustreras väl av Josses korsade ben! :D
fredag 2 juni 2017
På moln
Min hals är inte helt okej, jag har haft två långa jobbdagar med sömnbrist och jag har betalat en parkeringsbot på 750 dkk. Ändå är jag övertygad om att jag är lyckligast i stan just nu. Varför jag är det? Jo, för att i onsdags var vi på Parken och såg Depeche Mode!
Det var SÅ bra! Är så himla lycklig över att de spelade Everything Counts, för det gjorde de inte förra gången jag såg dem. Dessutom grät jag under Somebody, men det visste jag skulle ske. Jag kommer sväva på moln ett bra tag nu. :)
Det var SÅ bra! Är så himla lycklig över att de spelade Everything Counts, för det gjorde de inte förra gången jag såg dem. Dessutom grät jag under Somebody, men det visste jag skulle ske. Jag kommer sväva på moln ett bra tag nu. :)
söndag 28 maj 2017
Roadtrip
Gårdagen började vi precis som vanligt med fika och melodikryss, denna gång med besök av Kerstin, Pelle och Minea. Efter det begav vi oss ut på en tur genom en stor del av landskapet. Vi körde ner till Trelleborg och följde sedan havet tills vi kom till Smygehuk. Måste ju besöka Sveriges sydligaste punkt! Det visade sig vara bakluckeloppis där och jag hittade en tavla (Perssons Kryddschema) som kommer passa väldigt bra i köket. Sedan fortsatte vi längs med kusten genom Ystad och till Kåseberga och Ales stenar som var nästa mål. Hem åkte vi sedan Simrishamn - Tranås - Sjöbo -Hörby - Höör - Röstånga - Åstorp - Helsingborg och efter det var man lite mör, men väldigt kul att se andra delar av landskapet än det lilla hörn man bor i!
Jag har så många bilder som ser ut så här att det nästan är löjligt... :)
Den här är för mina vänner i småland. Detta var ett sämre Tranås, ingen Sofie och ingen Linn!
onsdag 24 maj 2017
Fredag på en onsdag
Det är inte fy skam! Medborgarcentret stängde kl. 12 idag vilket gjorde att jag kunde flexa ut strax efter kl. 14.00. Himla härligt! Ska jobba på fredag också men då gäller samma öppettider för kommunhuset som idag så det räknas knappt.
Jag som längtade efter Twin Peaks har nu sett de 4 släppta avsnitten på två dagar och hittills älskar jag det! Det ska inte förnekas att det är konstigt, men det är så det ska vara. Blev faktiskt rörd av att få återse Log Lady, Bobby Briggs och framför allt Albert Rosenfield! Det värmde mitt hjärta. Jag är väldigt spänd på hur det kommer utveckla sig och väntan på nästa avsnitt kommer kännas låååång.
Nähä, nu ska jag gå och se till maten. Pasta/kycklinggratäng på gång.
Jag som längtade efter Twin Peaks har nu sett de 4 släppta avsnitten på två dagar och hittills älskar jag det! Det ska inte förnekas att det är konstigt, men det är så det ska vara. Blev faktiskt rörd av att få återse Log Lady, Bobby Briggs och framför allt Albert Rosenfield! Det värmde mitt hjärta. Jag är väldigt spänd på hur det kommer utveckla sig och väntan på nästa avsnitt kommer kännas låååång.
Nähä, nu ska jag gå och se till maten. Pasta/kycklinggratäng på gång.
tisdag 23 maj 2017
Jag längtar...
Det jag längtar allra mest till just nu är onsdag nästa vecka. När jag jobbat färdigt för dagen ska jag nämligen ta första bästa tåg till Köpenhamn och ÄNTLIGEN få se Depeche Mode igen! Jag har kollat spellistor från de spelningar de gjort hittills och jag kommer varken ha röst eller smink kvar efteråt, det är ett som är säkert...
måndag 22 maj 2017
Jag mår bäst...
Min barndoms somrar kan sammanfattas med denna bild. Ingenstans är jag så avslappnad och lugn som här. Mitt smultronställe, mitt paradis, mitt andningshål. Blåvik.
Det enda stället där jag kommer i närheten av samma avslappning är ute i Höja. Topp tre må bra-platser kompletteras av ståplatsläktaren i SAAB Arena men där är det anspänning vi pratar om, inte avslappning.
Det enda stället där jag kommer i närheten av samma avslappning är ute i Höja. Topp tre må bra-platser kompletteras av ståplatsläktaren i SAAB Arena men där är det anspänning vi pratar om, inte avslappning.
söndag 21 maj 2017
Jag blir glad...
...av att veta att det inatt kommer nya avsnitt av Twin Peaks. ÄNTLIGEN! Jag älskar den där bizarra tv-serien. Den är lika bra som den är konstig, och full med briljanta karaktärer.
lördag 20 maj 2017
Jag fick...
...en välbehövlig käftsmäll. Eller, jag fick egentligen två men den första tog inte.
2011 var jag stressad och hade prestationsångest över att släpande kurser från basåret gjorde att jag inte kunde söka till den utbildning jag då hade tänkt att gå. Det satte sig givetvis på magen vilket gjorde att jag åt mindre och började utesluta mer och mer grejer. Mellan mars och augusti hade jag tappat 20 kilo på ett ohälsosamt sätt vilket givetvis bara bekräftade att det jag höll på med var bra. Jag ville ju ändå gå ner lite i vikt innan.
24 juli åker jag från Helsingborg till Göteborg för att gå på Roxette med min moster. Äter lite godis på bussen. Väl framme frågar hon om jag är hungrig vilket jag nekar till och ljuger om att jag har ätit en stor frukost. Dagen flyter på. Äter bara lite popcorn på konsertområdet vilket innebär att när konserten har börjat orkar inte min kropp längre och jag får ett blodsockerfall. Ann-Sofie får leda mig åt sidan och tvinga mig att äta korv och dricka läsk.
Efter den dagen lovar jag mig själv att sluta slarva. Det är bara det att ingenting händer. Jag fortsätter i samma spår vilket innebär att när det blir december har jag garanterat hamnat under 50 kilo. Mamma och Jonas har skällt på mig sedan sommaren men det har inte hjälpt. Det blir jullov och jag åker hem till mina föräldrar för att jobba 23-25 december. Mina kollegor som sett att det rasat ytterligare sedan sommaren blir skitarga och ägnar de dagarna åt att skälla på mig. Den 26 ställer jag mig framför spegeln och granskar mig själv. Och gråter. Höftbenen sticker ut ordentligt och jag har absolut ingen rumpa kvar. De här dagarna tar skruv. Lägger till extra grädde i nästan allt jag äter och lär mig sakta men säkert att äta större portioner igen.
Man förstår verkligen inte hur fort det kan gå innan man själv varit där. Idag vägrar jag ge mig själv restriktioner vad gäller mat, dryck och godis. Det jag är sugen på, det tar jag. Jag litar inte på att jag inte skulle hamna i samma onda cirkel igen om jag skulle tänka på vad jag äter.
Det gör ont att se den här bilden. Samtidigt är den lite rolig, för fyllenivån den kvällen var absolut inte på slips runt huvudet-nivå :D
fredag 19 maj 2017
Jag behöver...
Jag har funderat på den här rubriken hela dagen, och vet ni vad? Jag behöver inget. Det finns saker jag vill ha och saker jag vill ska hända, men behöver? Nej. Och det är en otroligt skön känsla.
torsdag 18 maj 2017
Jag önskar...
Jag önskar så innerligt att den där förhatliga nollan i SM-guldkolumnen en dag ska suddas ut för LHCs del. Jag vill få uppleva den där totala euforin, hoppa, vråla, sjunga, skrika, gråta av glädje, inte fatta någonting och vara lyckligast i världen. Storma isen och halka omkring med spelare och medsupportrar. Önskan blir inte mindre av att det har varit så nära två gånger. Man har nästan vågat tro på det och så har det fallit precis på målsnöret...
En dag är det vår tur. Så är det bara.
onsdag 17 maj 2017
Jag saknar...
Jag saknar farmor, mormor och morfar. Jag saknar dem lika mycket allihop men det är olika typer av saknad. Mormor och morfar var lättare att hantera, antagligen för att jag hade hunnit bli vuxen (22 respektive 25 år) när de dog, men också för att de kändes mer "färdiga" med livet på något vis. Jag är medveten om hur det låter så missförstå mig rätt här. Farmor å andra sidan var bara 55 år när hon gick bort och det var svårt för mig att hantera som snart 10 år gammal. Jag tror att jag spenderade ett helt år på att vara sur på henne, hon hade ju lovat att bli frisk så att vi kunde ta cykelturer tillsammans.
Jag är så tacksam för min uppväxt. Jag hade mormor & morfar och farmor & farfar på samma gård som vi bodde på och har fått mycket tid med dem. Varken jag eller min bror har gått på dagis utan vi var istället ofta hos mormor och morfar. Varje lördag under en lång tid var vi hos farmor och farfar och spelade Bingolotto. Jag har så mycket minnen av dem och det är ovärderligt idag. Fnissar fortfarande åt hur ofta farmor glömde grytlocket när hon skulle poppa popcorn, och reaktionen när de hamnade överallt.
Jag utnyttjade det läget skoningslöst också. Pappa har berättat att han sett mig vara ute och leka, gå in till mormor och morfar och komma ut med en glass, äta upp den och leka lite till för att sedan gå till farmor och farfar för att få ytterligare en glass. Opportunistiskt av mig!
Jag är också otroligt tacksam för att mamma och pappa såg till att mitt sista minne av farmor är positivt och fint. Sista gången jag fick följa med till sjukhuset var på pappa och farfars födelsedag, då var hon pigg och glad och orkade vara uppe. Efter det gick det snabbt utför och jag är så glad att de valde att skydda mig från det. Efter att i vuxen ålder ha hört dem prata om den tiden är jag helt säker på att det inte är en bild jag vill ha som den sista. Särskilt inte som så liten. Jag bär också med mig en av de sista sakerna morfar sa till mig: vilken trevlig man jag hade träffat och hur jag skulle hålla hårt i honom. Tro mig morfar, det gör jag!
Jag har ett guldarmband efter farmor som jag använt vid två tillfällen, när jag slutade nian och när jag tog studenten. Jag har också ett guldarmband med berlocker efter mormor som jag inte använt ännu. Borde använda dem mer till vardags men jag har faktiskt inte vågat hittills, trots att jag vet att sannolikheten att tappa dem inte är jättehög. Men en sak är säker: ska jag någon gång gifta mig eller döpa barn så är det de enda smycken jag kommer bära.
Jag är så tacksam för min uppväxt. Jag hade mormor & morfar och farmor & farfar på samma gård som vi bodde på och har fått mycket tid med dem. Varken jag eller min bror har gått på dagis utan vi var istället ofta hos mormor och morfar. Varje lördag under en lång tid var vi hos farmor och farfar och spelade Bingolotto. Jag har så mycket minnen av dem och det är ovärderligt idag. Fnissar fortfarande åt hur ofta farmor glömde grytlocket när hon skulle poppa popcorn, och reaktionen när de hamnade överallt.
Jag utnyttjade det läget skoningslöst också. Pappa har berättat att han sett mig vara ute och leka, gå in till mormor och morfar och komma ut med en glass, äta upp den och leka lite till för att sedan gå till farmor och farfar för att få ytterligare en glass. Opportunistiskt av mig!
Jag är också otroligt tacksam för att mamma och pappa såg till att mitt sista minne av farmor är positivt och fint. Sista gången jag fick följa med till sjukhuset var på pappa och farfars födelsedag, då var hon pigg och glad och orkade vara uppe. Efter det gick det snabbt utför och jag är så glad att de valde att skydda mig från det. Efter att i vuxen ålder ha hört dem prata om den tiden är jag helt säker på att det inte är en bild jag vill ha som den sista. Särskilt inte som så liten. Jag bär också med mig en av de sista sakerna morfar sa till mig: vilken trevlig man jag hade träffat och hur jag skulle hålla hårt i honom. Tro mig morfar, det gör jag!
Jag har ett guldarmband efter farmor som jag använt vid två tillfällen, när jag slutade nian och när jag tog studenten. Jag har också ett guldarmband med berlocker efter mormor som jag inte använt ännu. Borde använda dem mer till vardags men jag har faktiskt inte vågat hittills, trots att jag vet att sannolikheten att tappa dem inte är jättehög. Men en sak är säker: ska jag någon gång gifta mig eller döpa barn så är det de enda smycken jag kommer bära.
Mormor och jag, efter min konfirmation
Gungar med farmor i Blåvik
tisdag 16 maj 2017
Jag älskar...
Första dagen på denna utmaning!
Det finns så mycket och många jag älskar, men en efterlängtad träff i helgen gör valet enkelt.
Min bästa vän. Sister from another mister. Vapendragare #1. Hon jag delat så otroligt mycket med. En vänskap som grundar sig väldigt mycket på en stund i en bastu, haha!
Att ha henne 40 mil bort är otroligt trist men jag fnissar ofta åt våra interna skämt och knäppa minnen. Kukrockar, flygledartorn, spela fel, nattpromenad utanför Väderstad, lammkött, festeristkryssning, teorilektionerna på Thores, datorsalarna på Kungshöga, dubbeltoa, praktikanten, shrek...
Trots avståndet finns hon alltid där och ord kan inte beskriva vad hon betyder för mig. När vi är gamla och gaggiga kommer jag utmana dig på rullstolsrace, och när den dagen kommer så kommer vi spöka tillsammans. ♥
Det finns så mycket och många jag älskar, men en efterlängtad träff i helgen gör valet enkelt.
Min bästa vän. Sister from another mister. Vapendragare #1. Hon jag delat så otroligt mycket med. En vänskap som grundar sig väldigt mycket på en stund i en bastu, haha!
Att ha henne 40 mil bort är otroligt trist men jag fnissar ofta åt våra interna skämt och knäppa minnen. Kukrockar, flygledartorn, spela fel, nattpromenad utanför Väderstad, lammkött, festeristkryssning, teorilektionerna på Thores, datorsalarna på Kungshöga, dubbeltoa, praktikanten, shrek...
Trots avståndet finns hon alltid där och ord kan inte beskriva vad hon betyder för mig. När vi är gamla och gaggiga kommer jag utmana dig på rullstolsrace, och när den dagen kommer så kommer vi spöka tillsammans. ♥
fredag 5 maj 2017
Det Mörka Tornet
Jag är så förväntansfull! Min favoritserie ska bli film, första trailern har släppts och det ger mig sådana bra vibbar! Walter/the Man in Black känns exakt så drygt överlägsen som jag upplever honom i böckerna och även om huvudpersonen Roland inte känns som jag föreställs mig honom så tycker jag ändå att det verkar bra. Filmen har redan på förhand fått kritik för valet av skådespelare till huvudrollen, och även om jag är villig att se bortom det så förstår jag kritiken. Rolands hudfärg spelar nämligen stor roll i hur relationen mellan honom och en av vapendragarna formas, och det verkar de istället ha löst genom att just den vapendragaren inte är med.
Filmen följer inte handlingen i böckerna utan istället är det något av en fortsättning. Eller en ny cykel skulle man kunna säga. Det är ett smart val. Roland är dömd att upprepa jakten på tornet om och om igen tills han rättar till misstagen han gör, och på det här viset får regissören mer frihet. Jag ser verkligen fram emot det här, men gud nåde regissören om han har hoppat över Oy...
Filmen följer inte handlingen i böckerna utan istället är det något av en fortsättning. Eller en ny cykel skulle man kunna säga. Det är ett smart val. Roland är dömd att upprepa jakten på tornet om och om igen tills han rättar till misstagen han gör, och på det här viset får regissören mer frihet. Jag ser verkligen fram emot det här, men gud nåde regissören om han har hoppat över Oy...
The man in black fled across the desert, and the gunslinger followed...
onsdag 22 mars 2017
Mars genom åren
När man ligger hemma och hostar lungorna ur sig får man roa sig bäst man kan!
2006. Årskursen över oss höll på med sina projektarbeten, ett mynnade ut i fotbollsturneringen "bolla mot våldet" och vi var givetvis där för att heja på klassisarna som var med. Här började "fridagarna" eskalera och 75% av bilderna är bara väldigt interna skämt, barnhemsgatan i linköping exempelvis... Se så stolt Sofie poserar där! Det här var också mitt i perioden då vi gick på flest matcher och hamnade på tv efter sista grundseriematchen, vilket genererade kommentarer från lärare och caffis-Bettan dagen efter. Tydligen en del kattmys hos Nathalie också, just denna bild valdes för att hennes min skriker "uh-oh!", hehe.
2007. Hej våren! Jag är skoltrött å det grövsta och fridagarna är frekventa. Gör högskoleprovet för tredje gången och får 1,3 för andra gången. Efter det går jag och Nathalie ut och har en jäkligt rolig kväll på gula huset med dubbeltoaletter, barfotapromenad till stationen och en fin present bestående av en tom tuggummiförpackning. LHC avancerar till sin första SM-final som tyvärr får ett bittert slut.
2009. Jag tramsade visst runt i militärmössor redan innan jag hunnit lära känna halva RAG, haha. Mycket slutspelshockey, LHC möter Skellefteå i kvartsfinal vilket slutar bittert med ett avgörande i sjätte perioden i den sjunde avgörande matchen. Jag minns exakt vem som tappade pucken och hur det knöt sig i magen för att man kunde känna att nu blir det mål. Usch. Höjdpunkten på månaden är den 27 då Thåström spelar i Linköpings sporthall och jag står längst fram. Aaaah så bra det var!
2010. När det slår över till mars befinner jag mig mitt på Östersjön då Nathalie dragit med mig på festeristkryssning. Våra roomies däckar först av alla vilket leder till att de säkras upp med tejp. I övrigt OS-final, karaokebar, dansgolv, hets i taxfreen, spännande isbrytning, Dennis i korridoren och hysteriska gapskratt när vi väl går och lägger oss - hela kvällen är SÅ ROLIG! LHC vänder 1-3 till 4-3 i matcher mot Frölunda, flyger fram under sista matchen och går till semifinal. Jag har bott in mig i korridorrummet och trivs som fisken i vattnet. Det blir snökaos och mitt i det försöker jag ta mig till Motala för fika med Nathalie som har praktik där. Det går bra men tar 2 timmar extra ungefär. Vi har korridorsfest, jag och Jonas kommer hem med skyltar, Onur blir medbrottsling och Fredrik ville ha stolpen men tvingas inse att det inte går att få in den på rummet.Månaden avslutas med våffeldejt och promenad i Norrköping med Nathalie - bra månad för oss!
2011. Jag köper en present till Jonas vilket innebär att jag får sova en del i Rögle-lakan. Tänkte inte igenom det där helt... Åker till Boxholm en snabbis och besöker mormors grav på hennes födelsedag. Får en ironiskylt då någon är dålig på att uppfatta sådant. Jonas har flyttat till Björn och Johan och har dessutom praktik så jag ser inte mycket av honom, men helgerna är heliga och vi får några kvällar då och då. När han har städat ur sitt korridorrum möts jag av en bobbycar i mitt badrum. Har en Shrek-dag i Mjölby (aaah Nathalie det måste vi få till igen!). Avslutar månaden med att köa till SOF i 24 timmar. Det är segt, men men hjälp av Worms flyter timmarna på. Efter det blev det någon timmes sömn innan jag mötte upp pappa för att åka till mäklaren, skriva på papper och få nycklarna till min alldeles egna etta!
2012. Våren är här och vi promenerar en hel del längs med ån, både in till stan och ut mot Hackefors. Saint Patrick's Day innebär grön öl och hockey. Vi har korridorreunion och efter det går jag och Suz på Suntrip för att se Den Svenska Björnstammen. Jag ägnar rasterna åt att hälsa på hästarna på Valla gård. Åbacka Cafés beröma våfflor testas och vi ser en del juniorhockey. Är fortfarande för smal men det börjar ordna upp sig.
2013. Hjälper Jacob att flytta vilket innebär tvångsmässigt provande av lustiga hattar och hjälmar. Bestämmer oss för att piffa upp vardagsmiddagarna med vin då och då. Det är fint runt ån. LHC sparkar HV-röv i kvartsfinalen. Månaden avslutas med påskmiddag hos mina föräldrar innan vi åker till skåne, besöker Fredrik i Malmö och går på HIF:s premiärmatch.
Satan vilken tid det här tog, men kul var det. Så mycket roliga bilder och minnen!
2008 och mitt hår är låååååångt. Hänger en hel del med Carro och taxen Isak får stå ut med våra tramserier. Fast bara han fick ostbågar var han nöjd ändå. Blir också en del turer till Nathalie i Norrköping och vi kan som vanligt inte hålla oss seriösa. En dag bakar jag och Sofie (och fina bebismagen!) massor kakor, en process som tydligen dokumenterades noga. I början av månaden är det varning för våren men sedan kommer snön igen. Promenerade en hel del och ofta förbi stället där min fotbollskarriär började och slutade - Svartåvallen!
2012. Våren är här och vi promenerar en hel del längs med ån, både in till stan och ut mot Hackefors. Saint Patrick's Day innebär grön öl och hockey. Vi har korridorreunion och efter det går jag och Suz på Suntrip för att se Den Svenska Björnstammen. Jag ägnar rasterna åt att hälsa på hästarna på Valla gård. Åbacka Cafés beröma våfflor testas och vi ser en del juniorhockey. Är fortfarande för smal men det börjar ordna upp sig.
2013. Hjälper Jacob att flytta vilket innebär tvångsmässigt provande av lustiga hattar och hjälmar. Bestämmer oss för att piffa upp vardagsmiddagarna med vin då och då. Det är fint runt ån. LHC sparkar HV-röv i kvartsfinalen. Månaden avslutas med påskmiddag hos mina föräldrar innan vi åker till skåne, besöker Fredrik i Malmö och går på HIF:s premiärmatch.
2014. Får en ny favorit i London Café och deras scones. Har säsongskort i Cloetta center och får sällskap under en av de sista grundseriematcherna. LHC möter Frölunda i kvartsfinal och arenan är fylld till bristningsgränsen. Introducerar Jonas för det bästa våffelreceptet som finns. Moster Yvonne fyller 60 vilket firas i Birgittastugan i Malexander. Givetvis slipper vi inte undan Ann-Sofies kamera. Allt fokus ligger på sista terminen på Pol.kand samt på att leta lägenhet i Helsingborg.
2015. Klipper av håret. Ser Thåström i Köpenhamn. Fiskar i Norra hamnen samt i Höja. Njuter av våren ute på Råå. Följer med och ser Rögle spöa BIK. Lagar snygg carbonara. Läser en kurs i affärsjuridik, söker jobb och försöker få tag i kursansvariga i Linköping för att kunna komplettera det sista inför examen.
2016. Är mitt uppe i att lära mig allt i Höör. En solig fisketur blir snabbt en dimmig dito. Får stryk i biljard men är snygg under tiden. Köper bil. Pärlar en hel del. Skämmer bort mig själv samt köper saker till hemmet och känner mig därmed äntligen färdig i vardagsrummet. Äter årets första utelunch.
Satan vilken tid det här tog, men kul var det. Så mycket roliga bilder och minnen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)





































