Fattar inte riktigt att jag fortfarande orkar bli arg men just nu är jag nog argare än jag varit de senaste säsongerna sammanlagt.
De senaste säsongerna har bara varit en enda lång plåga. En enda långsam utdragen död. En enda lång grå dimma utan ljuspunkter. Det skulle inte bli så här igen sa ni och naivt nog var jag lite hoppfull om att det åtminstone skulle bli LITE bättre. Hahahaha. Vi börjar säsongen med att förstemålvakten tar time-out och meddelar senare att han lägger ner karriären. Ingen skugga på honom såklart, man ska prioritera sitt välmående. En vecka innan premiären står vi alltså bara med en backup som i ärlighetens namn är en stor chansning. In kommer en målvakt som knappt får stå och jag fattar inte alls den värvningen om man inte skulle använda honom, kom han så otränad? Backup-chansningen håller inte, nyförvärvet inleder uselt, ingen litar på någon i försvarsspelet och allt är bara kaos. Nästan hela truppen får covid-19 och efter det ser det lite bättre ut i några matcher innan allt bara rasar igen. Det finns ingen struktur, det finns ingen glädje och förlusterna avlöser varandra. Huvudtränaren får sparken och jag vet inte om jag nödvändigtvis tycker att han var det stora problemet men jag fattar att klubben måste försöka med något.
Blah. Allt känns faktiskt hopplöst. Vi behöver en målvakt som sprider lugn och ger oss möjligheten att vinna matcher, statistiken från gårdagens match säger att med en bra målvakt hade vi vunnit den ENKELT istället för att förlora med 2-4. Jag har dock nått den punkten att jag börjar tvivla på att 1: det alls kommer bli någon mer värvning och 2: att det räcker. De senaste säsongernas långsamma ras har tagit full fart och allt känns handlingsförlamat. Jag är helt övertygad om att det här kommer sluta illa.
Jag har ingen magisk formel, då hade jag ringt kansliet och erbjudit mina tjänster gratis. Vad jag vet är att jag är SÅ INFERNALISKT JÄVLA LESS på inaveln och svågerpolitiken som hägrar i klubben. Nuvarande sportchef är en gammal spelare (svågerpolitik var det ja) och kapten som jag har älskat, men jag kommer ALDRIG förlåta honom om han är delaktig i att leda oss rakt ner i hockeyallsvenskan och en trolig konkurs. Jag saknar min kaxiga klubb som ville något och jag hatar den identitetslösa grå massa man blivit.
1 kommentar:
Känns som att det finns så många ställen, inte bara inom sporten, där denna "svågerkulturen" måste bort!
Kvalifikationer måste gå före!!
Hoppas Linköping inser läget, rensar upp och gör om och rätt!!
Skicka en kommentar