Jag har en mammagrupp på facebook. Den är liten, väldig avslappnad och har varit ovärderlig när det mesta annat har varit stängt på grund av pandemin. Vi har lyckats komma varandra ganska nära på distans och det är så kul att följas åt. Igår annonserades det första lillasyskonet och utöver glädje framkallade det en konstig känsla hos mig.
Jag insåg att jag är mer bitter över mina fertilitetsproblem nu när Axel finns än jag var innan. Jag är så tacksam för honom och jag har numera allt jag behöver, men det är just det. Nu vet jag vad man får, nu vet jag hur det är att ha en bebis. Skulle vi vilja ha ett syskon är det inte bara för oss att bestämma oss utan det är en jävla process. Jaja, det är ett eventuellt framtida problem. Vad jag vill säga är att ofrivillig barnlöshet framkallar mycket motstridiga känslor och det tar inte nödvändigtvis slut för att man får barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar