2019

Det här har varit ett tudelat år. När 2018 blev 2019 var jag så trött, spinkig och så ledsen. Helt sänkt av en medicin, gick och väntade på en mens som aldrig ville komma för att kunna börja med den andra och är så frustrerad över att min kropp inte verkar kunna klara av något av det mest biologiskt grundläggande som finns. Samtidigt lovar jag mig själv att sluta sätta livet på paus så i den andan bokar jag och Jonas en resa till London över påsk, och jag och Sofie bestämmer oss för att åka till Milano i början av juni.

December 2018 och allt jag ser i mina ögon är sorg

Dessa resor var precis vad jag behövde! Vi har en fantastisk påsk i ett soligt och 15 grader varmt London och även om jag får mens precis efter att vi kommit hem därifrån så mår jag så mycket bättre. Börjar genast räkna ner till bubbel och parmaskinka i Milano men det kommer något emellan, nämligen ett litet men så efterlängtat andra streck!

På Westminster bridge på påskafton

21 maj får jag till sist väcka Jonas med detta

När man väntat länge på något och knappt vågar tro det, haha. Fick hejda mig själv till slut!

I Milanos tunnelbana. "Se uttråkad ut!"

Efter en dramatisk start på resan har vi det toppen i Milano! Ljuger för Sofie (vilket jag sen bett om ursäkt för) och sörjer att inte få dricka bubbel, men shoppar, äter gott och skrattar som bara den! Någon vecka efter hemkomst har vi ett VUL inbokat och får se en liten böna med ett fint tickande hjärta och efter det slappnar jag av på riktigt. 

19/6

Semestern kommer och med det KUB-testet varefter vi släpper nyheten! Jag älskade att gå och bära på den här hemligheten men det var lika kul att få avslöja det.

Semester i älskade Blåvik

Höst och vinter handlar verkligen bara om väntan och förberedelser. Rutinultraljudet i början av september visar att vi väntar en pojke och efter det börjar vi på allvar planera, handla och längta. Det är en konstig känsla när man egentligen bara vill att tiden ska gå men samtidigt vill njuta av varje sekund. Sedan slutet av maj har vi bara sett fram emot nästa år och nu är det snart här. Jag har två veckor kvar att jobba och de veckorna kommer bestå av överlämning till min ersättare vilket känns väldigt skönt. 

Även denna nyårsafton kommer jag vara trött men av helt andra anledningar. Tack 2019 för att vi äntligen får uppleva detta! ❤

Ja, denna igen, jag gillar den!

En rolig bebis

Trenden från ultraljud och tidigare besök håller i sig, vår son är en bångstyrig och envis typ. Barnmorskan konstaterade först att han ligger med huvudet nedåt, men sedan skulle hon lyssna på fosterljuden och fick då sparkar och slag från alla håll och kanter. Det var så pass att hon kallade in en kollega för att dubbelkolla hur han verkligen låg men jodå, huvudet nedåt och gick nog fortfarande att röra på, men han håller på att sjunka nedåt. "En rolig bebis som ger mycket gensvar" var omdömet vi gick därifrån med.

I övrigt såg det ut som vanligt, blodvärdet stabilt, blodtrycket där det alltid legat och SF-måttet fortsätter att följa kurvan. Det ligger på nedre delen av normalspannet men det är jag i ärlighetens namn inte det minsta förvånad över. Varken jag eller Jonas är ju särskilt stora liksom.

Vecka 36

Vecka 36, herregud! Jag tycker att det var ungefär igår det var vecka 6. Det buffas och bökas som bara den, jag har inte lyckats se någon fot men känner ofta en. Försöker man peta och kittla/klia lite när man hittar en fot så får man numera gensvar. Ibland dras foten bara undan men ofta får man en spark tillbaka! Vi försöker ju provocera fram detta ganska ofta så han lär säkert hata fotberöring när han väl är här, haha. Hicka har han fortfarande ganska ofta. Han lägger på sig ca 14 gram fett om dagen och är i stor sett färdig. Livmodern står tydligen som högst nu och jag känner ju tryck mot revbenen ibland men upplever inte att det är tungt att andas direkt. Imorgon ska jag till barnmorskan igen och det ska bli intressant att se om han har börjat fixera sig! Jag känner inte direkt något som skulle kunna tyda på det men å andra sidan vet jag ju inte riktigt vad jag i så fall ska känna.

BB-väskan är som sagt i princip klar. Det mesta är tvättat men vi har lite kläder och filtar kvar. Sängen är bäddad och vagnen har jag en plan för hur den ska bäddas. Något förlossningsbrev har jag inte skrivit och jag tänker faktiskt inte göra det heller. Det jag mest har funderat på, sen avnavling och perinealskydd, är etablerade arbetssätt på förlossningen så det är inget jag behöver tänka på. Det jag/vi funderat på i övrigt har barnmorskan redan antecknat till sammanfattningen, så det känns som att baserna är täckta liksom. I övrigt tar vi det som det kommer i dialog med förlossningspersonalen!  

Julen

Julen 2019 var lugn och avslappnad, precis som jag vill ha den. Det var också en konstig jul eftersom vi mest vill att tiden ska gå, vi går ju liksom och väntar på något större... Jag hade inte funderat på det tidigare, men när vi skulle åka kändes det faktiskt lite nervöst att åka så långt så här sent. Man vet ju aldrig! Vi packade dock en liten förlossningsväska ifall att, så nu är vi nästan klara på den punkten också. Lite småsaker som kamera och laddare och sånt ska i också, men det är ju svårt att lägga dit redan nu!

Julafton var lugn och mysig med närmsta familjen och som vanligt massor mat. Juldagen gjorde vi absolut ingenting. På annandagen var vi i Linköping en sväng, kollade i mellandagsrean och gick på hockey! Tyvärr slutade det med förlust på straffar men jag fick i alla fall se en hemmamatch igen! Den 27 var vi först i Linköping igen för en fika med Pernilla. Hon skulle varit med på min baby shower men fick förhinder så vi gjorde så här istället. Väldigt trevligt och alldeles för länge sedan! Sedan tillbaka till Boxholm, packa in allt i bilen och mot Helsingborg. Hade kunnat stanna längre men mina höfter saknade sin egen säng rätt ordentligt!

En julkula

Om jag gnällde om att det var en plastgran? Givetvis!

Vi fick till och med besök av tomten! Stackars pappa missade det eftersom han i år igen lyckades "gå och panta" vid fel tillfälle...

Bebisen är nu välutrustad!

Och min faster har gjort världens finaste saker till bebisen!

Minijul

Eftersom vi ska fira jul i Östergötland i år så samlade vi igår Jonas familj för lite julmat och julklappsutdelning för barnen. Nästan alla kunde komma, vi åt gott (om jag får säga det själv), fikade, barnen röjde (fattar inte hur det kan vara så kul att springa runt runt här 😃) och så avslutade vi med klappöppning. Det är så kul när man verkligen lyckas träffa mitt i prick! Lucas försökte först övertala sin pappa om att hjälpa honom att öppna kartongen, när pappa sa att det gör vi hemma såg han lite fundersam ut och började sen istället fråga om de skulle åka hem, haha. Gulle!

Det enda jag lyckades komma ihåg att fota var maten, det får väl ses som ett tecken på en trevlig kväll!

En tjockis bredvid en annan tjockis

Vecka 35

Det mesta handlar nu om att han ska lägga på sig vikt tycker jag. Han har lagt på sig mer fett, huden har blivit mindre genomskinlig, han sväljer fostervatten och kissar, övar på sugrörelser, benmärgen börjar producera röda blodkroppar och lungorna är vanligtvis färdigutvecklade nu. Om det stämmer att han i början har samma dygnsrytm som i magen så får vi ställa in oss på både tidiga mornar och sena kvällar. Verkar som att jag får lära mig att sova på dagen, något som jag varit komplett värdelös på i vuxen ålder.

Jag känner mig lite trött och öm. Känner av foglossning ibland och vaknar någon eller några gånger under nätterna. Fördelen är att jag somnar om på någon minut igen, det har aldrig hänt tidigare. Trots detta så finns det fortfarande en stor dissonans mellan hur gravid jag faktiskt är och känslan i kroppen. Jag försöker inse att jag inte kan göra allt som vanligt eller lika snabbt som tidigare men det är svårt! Har bett Jonas om hjälp på den punkten och det underlättar, jag ska bara lära mig att lyda honom direkt istället för att försöka protestera lite.

Exakt så här känns det när jag vaknar av att jag har försökt vända på mig

Shopping

I lördags var mina föräldrar på besök och vi tog en "liten" shoppingrunda. Vi och bebisen har blivit så bortskämda och vi är SÅ tacksamma! Vi började med att mötas på Baby V i Ängelholm, fortsatte sen med IKEA och avslutade sen det hela med smörrebröd hemma hos oss. Väldigt trevligt!

Jättefin säng från IKEA! Ser fram emot att få bädda klart, när vi igår tvättade saker vi köpt tidigare insåg vi att vi missat lakan så det får vänta lite till. En stor fördel med denna säng är att man kan plocka bort fronten och sänka madrassen helt och på så vis förlänga livslängden.

Babygym och babysitter.

Babyskyddet blev ett Maxi-Cosi Pebble Pro. Vår bil är precis för gammal för att isofix-fästen ska ha hunnit bli standard så vi får montera det med bältet. Vi fick en visning i affären och det verkade väldigt smidigt ändå.

Skötbord från IKEA. Vi har ett hopplöst badrum och ingen superbra plats att ha skötbord på egentligen så vi satsade på ett ganska litet. Egentligen inte optimalt placerat, men det är ändå för en begränsad period så det fungerar.

Nu känner vi oss ganska färdiga faktiskt och i och med att de sista stora sakerna är på plats kan vi börja packa upp saker vi köpt tidigare så det ska jag pyssla lite med under veckan tänkte jag. Tänk, snart är han här! Det känns både självklart och svindlande.

Till sist så måste jag bara visa, titta så fina saker min moster har stickat till bebisen! 💖

Vecka 34 och barnmorskebesök

Om han följer vad diverse appar och hemsidor säger så är han nu någonstans mellan 41-45 cm lång och väger 2,1-2,4 kg. Undrar hur stor han blir? Han kan reagera olika på min och sambons röster och vi har upptäckt att han verkar gilla viss musik. Social Distortion och Bad Manners - Lip Up Fatty är populära, haha. Naglarna har nått fingertopparna nu, pupillerna kan vidgas och dra ihop sig och kroppen har antagit rätt proportioner. Han kan svettas och nervsystemets organ fininställs. Han börjar bli färdig helt enkelt!

För egen del så börjar jag verkligen känna av hur stor livmodern är, det trycker mot revbenen ibland och jag har i princip gett upp det där med att köra bil. Det är nämligen rätt så svårt att hitta en körställning som är både bekväm och säker för tillfället... Jag har nog börjat få lite sammandragningar, men det är inget jag känner av mer än att magen är hårdare än vanligt ibland när jag känner på den. Tycker också det är svårt att avgöra vad som är en sammandragning och vad som "bara" är bebisen som trycker utåt. Han har den lilla vanan nämligen. Annars jobbar jag på att inse exakt hur gravid jag är, att saker tar längre tid, att jag blir trött snabbare än vanligt och att jag inte kan bära eller röra mig som vanligt. Det är svårt när man lider av ett ordentligt duktig flicka-syndrom men jag försöker! Det ska bli väldigt skönt med lite julledigt snart kan jag ju säga.

Idag har jag varit hos barnmorskan på morgonen. Blodtrycket ligger på 120/65, SF-måttet på 30 och följer sin kurva och fosterljuden var fina. Han ligger med huvudet nedåt och med ryggen åt höger. Huvudet var fortfarande ruckbart eller rörligt, jag minns inte exakt vad hon sa. Jag slapp kolla blodvärdet denna gång eftersom det hade hoppat upp så fint senast, dock sa barnmorskan att hon inte är helt övertygad om att värdet på 85 var korrekt. Eftersom jag inte känner någon direkt skillnad nu jämfört med när det skulle varit nere på den nivån så är jag nog beredd att hålla med!

Vecka 33

​

Att vara gravid är en tidsparadox, just nu känns det som att dagarna springer iväg samtidigt som det går låååångsamt.

Så vad händer nu? Den mesta informationen handlar om att han fortsätter lägga på sig vikt i ganska snabb takt, att han kan uppfatta ljus och mörker och märker skillnad på natt och dag. Mängden fostervatten har nått sitt tak och han har fått sitt eget immunförsvar. Han har också hicka ganska ofta tycker jag, det är en väldigt intressant känsla. Särskilt när det kombineras med hans vanliga vridande och vändande.

Jag känner mig fortfarande inte särskilt tung, men otymplig och lite stel. TENS underlättar en hel del tack och lov! Jag måste sluta tro att jag fortfarande kan böja mig fram som vanligt för att ta saker ur nedre delen av kylen, det tar emot en del och snart kommer det sluta med att jag står på huvudet i grönsakslådan...

Första advent och barnmorskebesök

På första advent pyntar man och bakar pepparkakor, absolut inte en sekund tidigare! I alla fall inte om du frågar Jonas, han håller hårt på det. Så det var vad vi gjorde igår. Vi har ganska många stjärnor och ljusstakar, men av alla så var det bara en stjärna som behövde en ny lampa.

Vår lägenhet är otroligt tacksam att advents/julpynta, det blir lite som ur en saga.

Årets adventsljusstake. Började med mossa men blev mest arg och tyckte det blev fult, så köpte polkagrisar istället. Inte tokigt!

Viktigaste grejen i pepparkaksbaket: pynt till köksbordet!

Den här dagen började med ett besök hos barnmorskan. Det var ett standardbesök så det gick rätt snabbt, blodtryck, urinprov, stick i fingret, mäta SF-mått och lyssna på fosterljuden. SF-måttet följer sin kurva, ljuden var fina, blodtrycket exemplariskt och det allra bästa var att mitt blodvärde har gått upp från 85 till 110! Jag märker väl ingen skillnad direkt, men jag har varit duktig med järntabletterna och det var skönt att se resultat av det. Burrito var precis som vanligt inte riktigt förtjust i att någon ska lyssna på honom, för han sparkade hela tiden och gjorde till och med vad som kändes som en volt, haha. Håller hårt på kroppslig integritet redan känns det som. Han ligger tydligen med huvudet neråt, men fortfarande ganska högt så han kan vrida och vända på sig ännu.

Vi lämnade även vårt samtycke till att att han​ screenas för förhöjd risk för autoimmun diabetes. Inte för att vi har anledning att vara oroliga för det, men barnmorskan gav oss information och efter att ha läst på om studien tycker vi att det känns bra. 

På fredag är det dags för sista delen av föräldrautbildningen och vi ska tydligen titta på en förlossningsfilm. Vet inte riktigt om jag känner att jag behöver eller vill se det egentligen... Fick något sådant i mitt facebook-flöde häromveckan och klickade bort det snabbare än fan själv. Jag vet vad som ska hända och det känns som att det räcker så faktiskt.

Preggo på brygga i lördags