måndag 30 december 2019

2019

Det här har varit ett tudelat år. När 2018 blev 2019 var jag så trött, spinkig och så ledsen. Helt sänkt av en medicin, gick och väntade på en mens som aldrig ville komma för att kunna börja med den andra och är så frustrerad över att min kropp inte verkar kunna klara av något av det mest biologiskt grundläggande som finns. Samtidigt lovar jag mig själv att sluta sätta livet på paus så i den andan bokar jag och Jonas en resa till London över påsk, och jag och Sofie bestämmer oss för att åka till Milano i början av juni.

December 2018 och allt jag ser i mina ögon är sorg


Dessa resor var precis vad jag behövde! Vi har en fantastisk påsk i ett soligt och 15 grader varmt London och även om jag får mens precis efter att vi kommit hem därifrån så mår jag så mycket bättre. Börjar genast räkna ner till bubbel och parmaskinka i Milano men det kommer något emellan, nämligen ett litet men så efterlängtat andra streck!

På Westminster bridge på påskafton

21 maj får jag till sist väcka Jonas med detta

När man väntat länge på något och knappt vågar tro det, haha. Fick hejda mig själv till slut!

I Milanos tunnelbana. "Se uttråkad ut!"


Efter en dramatisk start på resan har vi det toppen i Milano! Ljuger för Sofie (vilket jag sen bett om ursäkt för) och sörjer att inte få dricka bubbel, men shoppar, äter gott och skrattar som bara den! Någon vecka efter hemkomst har vi ett VUL inbokat och får se en liten böna med ett fint tickande hjärta och efter det slappnar jag av på riktigt. 

19/6

Semestern kommer och med det KUB-testet varefter vi släpper nyheten! Jag älskade att gå och bära på den här hemligheten men det var lika kul att få avslöja det.

Semester i älskade Blåvik

Höst och vinter handlar verkligen bara om väntan och förberedelser. Rutinultraljudet i början av september visar att vi väntar en pojke och efter det börjar vi på allvar planera, handla och längta. Det är en konstig känsla när man egentligen bara vill att tiden ska gå men samtidigt vill njuta av varje sekund. Sedan slutet av maj har vi bara sett fram emot nästa år och nu är det snart här. Jag har två veckor kvar att jobba och de veckorna kommer bestå av överlämning till min ersättare vilket känns väldigt skönt. 

Även denna nyårsafton kommer jag vara trött men av helt andra anledningar. Tack 2019 för att vi äntligen får uppleva detta! ❤

Ja, denna igen, jag gillar den!

1 kommentar:

Sofie sa...

2020 blir verkligen något extra för er!

Hoppas dock er lilla inte har det extrema närhetesbehovet som My har. Hoppas er är mer lite lagom om man får säga så! <3