Lucka nummer 18: När är balansen i livet perfekt enligt mig

Just nu har jag lite svårt att uppnå den perfekta balansen i livet eftersom jag inte har möjlighet att se så mycket hockey live eller få så mycket tid med mina vänner som jag vill. Annars är det vad balans i livet handlar om för mig. Lika mycket tid på hockey, med vänner och hemma med Jonas. Ja, och så en rimlig och hanterbar arbetsbörda givetvis, för tar den över så orkar man inte med något av det andra.

En stund där livet alltid känns i balans oavsett är lördagar kl. 10. Då är det frukost med melodikrysset och nybakade frallor från favorit-konditoriet som gäller. Arbetsveckan är avklarad och helgen ligger orörd framför en. Lugnt och skönt.

Lucka nummer 17: Den perfekta julklappen

Jag är ganska bra på att köpa julklappar om jag får säga det själv. Jag är bra på att minnas (och anteckna) saker Jonas säger i förbifarten, och eftersom han inte minns 75 % av sakerna han säger så blir det nästan alltid en total överraskning. För några år sedan snubblade jag över en modell av Vasaskeppet och köpte den till honom eftersom han så ofta pratat om den modell han byggde som liten.

Han är inte så jäkla tokig han heller. Ett år fick jag denna, och jag hade inte anat något. Inte ens när han frågade hur vårt gamla klubbmärke såg ut. Vi hade diskuterat det vid några tillfällen innan, så inte fattade jag att frågan hade med julklappar att göra...

Lucka nummer 16: En person jag är avundsjuk på är…

Jag är avundsjuk på folk som går in i saker eller situationen med inställningen att det är självklart att man klarar av det. Inte övermodigt eller arrogant, men med gott självförtroende och god självkänsla. Även om det har blivit bättre de senaste åren så måste jag fortfarande övertala mig själv ganska mycket. Jag har en bit kvar innan "hur tusan ska jag klara detta?" har förvandlats till "så här klarar jag detta!".

Mitt mål för 2018 är att bli lika självsäker i alla lägen som när jag diskuterar ishockey.

Lucka nummer 15: En bild som symboliserar kärlek för mig

Djupt samtal mellan farfar och sondotter.

Lucka nummer 14: Drömbilden av den perfekta julaftonen

En stor (äkta!!!) överpyntad gran, god mat, ens nära och kära samlade och så får man inte missa Karl-Bertil Jonssons julafton! Det är allt jag behöver.

Lucka nummer 13: Min hemliga dröm jag inte vågat säga högt…

Min hemliga dröm är att skriva en bok. Jag sitter fast i det stadiet att jag går och väntar på inspiration, trots att jag vet att man inte ska börja så. Egentligen borde jag bara börja skriva men jag har svårt att få tummen ur. Kanske ett projekt för kommande semester?

Helst av allt vill jag skriva en fantasy/science fiction-serie och bygga upp en egen värld. Funderar ganska ofta på hur den världen ska se ut men jag har läst så många sådana böcker att det lätt hamnar i något som bara blir en dålig kopia. Det kommer inte bli lätt och sannolikheten att det blir något av det är minimal, men jag ska få ur mig de där böckerna någon gång.

Luciafrukost som sig bör

Älskar traditionen med nybakade lussekatter på lucia!

Lucka nummer 12: Verkligheten bakom den perfekta bilden

Obekväma vinklar och en del krälande på marken är standard.

Lucka nummer 11: En Lucia jag minns

Jag minns luciafirandet på sexårs, men det var inget speciellt. De luciafiranden jag minns bäst och med mest värme är när jag och min bror klädde ut oss och gick över till mormor & morfar och farmor & farfar och fikade. Någon sång var det säkerligen inte tal om, men det var inte det viktiga. Älskade alla sådana stunder med mina mor och farföräldrar. Vi var så bortskämda med tid jag och min bror och det är enormt uppskattat idag när bara farfar finns kvar.

Lucka nummer 10: När jag ”tappade det” senast….

Haha, jag "tappar det" regelbundet under hockeysäsongen. När jag ser på hockey pendlar jag konstant mellan himmel och helvete, känslorna är utanpå från nedsläpp till slutsignal och det finns inget filter på det jag säger. Och det är en del av varför det är så fantastiskt. Vad vore sporten utan dessa känslor?

Senaste utbrottet kom i torsdags när jag var frustrerad över att LHC var riktigt jävla dåliga. Det var slarvigt, halvmesyrer överallt och långt efter motståndarna i varje situation. Att vi gjorde 3 mål berodde mer på att Djurgårdens målvakt gjorde några halvtaskiga ingripanden än på att det var en bra prestation från en LHC-spelare.

Ingenting kan göra mig så förbannad eller så lycklig som detta lag. Min Club, världens finaste Club.

Lucka nummer 9: En bild som symboliserar hälsa för mig

Hälsa är mångfacetterat. Det är både psykiskt och fysiskt, det är beroende av många små detaljer och framför allt så ser det olika ut för alla. Det här är mental friskvård för mig. Semester, besök i stugan och en avkoppling som är svår att få någon annan stans.

Lucka nummer 8: Instagramkonton jag älskar som ser perfekta ut

Nä, det bli pass på denna. Några sådana konton finns inte. Perfektion i detta hänseende är bara tråkigt och tillrättalagt.

Lucka nummer 7: En ofiltrerad bild från idag

En bild som väl sammanfattar den hockeymatch jag tittat på ikväll.

Hockeytjejer

Jag vet inte om det går att göra den här träffen rättvisa för den var helt fantastisk! Så mycket pepp, inspiration, nördighet och kärlek blandat med retsamheter. Lite bakgrund till den här träffen finns här.

Lördagen den 11 november klev jag upp tidigt (för att vara helg), full av förväntan och nervositet. Att ge mig iväg på något sådant här utan att känna någon mer än ytligt är ungefär så långt ifrån min comfort zone man kan komma. Plockade upp en Brynäs-supporter i Helsingborg och två Rögle-supportrar i Östra Ljungby och sedan bar det av mot helgens mål: Jönköping och Kinnarps Arena.

Lördagen ägnade vi åt supporterskap i allmänhet, våra upplevelser och det förhatliga "ladies night"-konceptet. Vi fick lyssna till Linda Brevitz, SLO i Hv71, som pratade om sin resa från ståplats till rollen som ordförande i supporterföreningen och sedan in i klubben. Även Kajsa Kalméus föreläste som sin resa som sportjournalist. Här finns hennes upplevelse av träffen. När eftermiddagen började övergå i kväll förflyttade vi oss från arenan och ner i Jönköping centrum. Där blev det middag på Harrys och en drink på Den Småländska Kolonin innan vi alla insåg att vi var helt slut.

Söndagen ägnade vi åt hockey generellt. Drömfemman baserat på första delen av säsongen, klubbmärken, matchtröjor, taktik, vilken spelare vi själva hade varit och så vidare. Vi fick även känna på en SM-medalj, den där jäveln som vi varit så nära... Sedan avslutade vi träffen med att Linda pratade om Ett Liv, en insamling till förmån för Stefan Livs minnesfond, och så gjorde vi var sitt armband i våra respektive klubbfärger.

Efter att ha lyssnat på Linda och Kajsa och umgåtts med dessa tjejer i ett dygn så känner jag mig så inspirerad och vill ta över världen, i princip. Jag vet inte hur ännu, men tänk att i någon form få jobba med hockey och supporterskap. Vilken dröm.

Lucka nummer 6: En hörna i hemmet jag aldrig visat

Genom åren har jag nog visat det mesta av mina hem, det är väl bara badrummet jag brukar hoppa över. Inte så konstigt eftersom det faktiskt är skittråkigt. Särskilt vårt nuvarande. Det går i grått, är asymmetriskt och har en rundad vägg mot trapphuset så det är ett hopplöst fall. Det går knappt att placera tvättkorgen utan att man snubblar över den eller att allting i den blir blött.

Något annat jag brukar undvika att få med på bild är våra skrivbord, och ska jag fotografera något i hörnen bredvid brukar jag välja vinkel väldigt noga. Anledningen ser ni längst ner till vänster på bilden. Datorer är skittrist och särskilt stationära är klumpiga och sticker ut.

TV-bänken är jag inte så jäkla förtjust i att få med på bild heller pga. sladdröran som alltid uppstår kring den. Och nu när jag tänker på det blir jag förbannad så det ska jag försöka åtgärda någorlunda ikväll.

Lucka nummer 5: Den perfekta middagen enligt mig

Nyfångad abborre från Sommen. Smörstekt eller grillad, givetvis tillagad vid stugan. Höjden av simpel lycka.

Kalops. Det mesta som innebär att jag får äta orimliga mängder potatis och sås ligger högt på min lista, men det är något speciellt med kalops.

Mammas och pappas mat. Att få komma hem och bli lite bortskämd.

Telegrafens pubkrubb. Godaste pubmaten i stan och en väldigt avslappnande miljö, den kaotiska inredningen till trots.

Ostbågar. För att jag är vuxen och kan.

Lucka nummer 4: Ett misslyckande i livet

Länge kände jag att mitt största misslyckande i livet var mitt sista år på gymnasiet. I slutändan fick jag ett bra slutbetyg som gav mig möjligheten att läsa det jag ville, men det tog en omväg. När jag sprang ut från Kungshögaskolan var det visserligen med många VG och MVG i betygen, men det var också med två IG, två streck och på grund av de där strecken endast ett samlat betygsdokument. Jag som alltid varit duktig i skolan skämdes så över strecken och de icke godkända betygen. Jag får inte sådana resultat, det finns inte på kartan. Men jag var så skoltrött sista året och det mesta kändes meningslöst, jag ville bara komma därifrån. Det ledde till att jag och Sofie tog massor "fridagar" med argumentet om att folk kan ta friår från jobbet borde vi kunna få ta dagar från skolan.

Det ordnade upp sig, två år senare hade jag hittat lusten att plugga igen. Jag läste biologi A på komvux och fick på den vägen ett slutbetyg som tog mig in på basåret 2009, som ledde till att jag flyttade till Ryd i december 2009, som ledde till att jag träffade Jonas. "Tänk om" kan driva en till vansinne om man funderar på det för mycket, men tänk om? Var hade jag varit om jag inte hade tagit de beslut jag gjorde på gymnasiet? Jag känner inte längre att det är ett så jäkla stort misslyckande. Det tog mig dit jag är idag så det kan inte ha varit så dumt ändå.

Tänk vad lite tid kan göra för perspektivet. Det som just då känns som ett misslyckande kan i slutändan leda till något fantastiskt.

Lucka nummer 3: Vilken dröm har jag som jag vill uppfylla i livet?

Den här är svår för jag kan ännu inte formulera drömmen, den har inte landat i något konkret. Den rör i alla fall ishockey, supporterskap och framförallt min klubb och supporterförening. Jag fick så mycket inspiration på den nätverksträff för kvinnliga hockeysupportrar jag var på i november och sedan dess har jag funderat på detta konstant. Tänk om man på något sätt skulle få jobba med detta, vilken dröm!

Den där nätverksträffen ska jag skriva om en dag, för den var fantastisk! Hockey förenar verkligen.

Lucka nummer 2: Ett barndomsminne jag vill dela med mig av

En stor del av min barndom och yngre tonårstid har jag spenderat på diverse fotbollsplaner runt om i Östergötland. Jag var 7-8 år gammal när jag började spela och numera minns jag inte ens hur jag fick information om att Boxholms IF skulle starta ett lag för flickor födda 88-89. Något jag dock minns väldigt tydligt är om inte första matchen så en av de allra första. Bortamatch i Linghem, 5-manna, vi vinner och det jag minns tydligast är att jag gör mål då en hörna går via mitt knä och in. Anledningen till att jag minns det så tydligt är antagligen att jag snabbt hamnade som högerback och sedan inte gjorde så många mål, haha.

Just den känslan av att vinna tillsammans minns jag så väl. Jag älskade sporten, jag älskade att vara en del av ett lag och framför allt älskade jag att vara en del av det här laget. Vi var väl sammanspelade, det var bara någon säsong eller två vi inte vann vår serie och de enda som bjöd oss på motstånd var egentligen BK Zeros och Degerön-Godegårds IF.

En stor del av min barndom var leriga planer, tidiga inomhusträningar, blåslagna ben, gräsfläckar, cuper, träningsläger, bortamatcher mitt ute i ingenstans och en jäkla sammanhållning. Fick jag välja om skulle jag ta exakt samma beslut igen.

1999-2000 någon gång, tror jag

Lucka nummer 1: Mitt perfekta liv!

Tyckte att den här blogg-julkalendern lät rolig, så vi kör!


Min första tanke var att mitt liv givetvis inte är perfekt, men när jag funderade vidare så jo - nog fan är mitt liv ganska perfekt! Jag bor i min drömlägenhet med världens bästa man, jag har inga ekonomiska problem, folk i min närhet är friska, jag har ett jobb jag trivs väldigt bra med, kollegor som gör att jag har roligt på jobbet varje dag och en chef som förstår när jag muttrar om att mitt hockeylag har klantat sig - för hon är likadan. Att mina bästa vänner är 40 mil bort är inte alls roligt men tack och lov så underlättar tekniken och sociala medier. Det finns en sak jag kan sakna men det är ingen förutsättning för ett perfekt liv - det är något som skulle vara en bonus.

Fasiken, tänk så lyckligt lottad jag är som känner så här.