Handel Med Döden

Ibland önskar man nästan att man inte brydde sig så mycket. Igår var jag till slut så irriterad och frustrerad att jag mest av allt hade lust att slå på något. Det var... ynkligt, det är det enda ord som beskriver det. Henriksson släppte återigen in ett lätt mål, men han fick inte speciellt mycket hjälp. De enda som visade lite vilja var Niklas Persson och Andreas Jämtin. Jämtin! En fd HV-spelare, en spelare som kom in sent in i truppen och som inte "borde" ha hjärta för LHC. Jag börjar förstå varför han är (var) så uppskattad av HV-supportrarna, och han blev välförtjänt utsedd till matchens lirare.

Håkanson fick en klubba upp i ansiktet av Skellefteås Norgren, och gissa vem som var först att flyga på honom? Just det, #50. Det såg oerhört obehagligt ut när han åkte mot båset och sen ut, och lämnade blodspår efter sig. Inte konstigt. Usch. Jämtin fick också en klubba upp i ansiktet, men han behövde inte sy i alla fall. Domaren var inte populär då kan jag lova.

Ikväll ska jag på hockey igen, denna gång med pappa. Hlavac är tillbaka och Noronen ska stå. Skärpning krävs, annars blir det inte roligt... Sen är det egentligen tråkigt att det här ska behöva sägas, men: väl talat, Jocke!


Idag hade vi provgenomgång, och jag sa innan att om jag klarar det här provet så ska det firas. Det blir till att fira ordentligt, för jag fick MVG! :D

Jag har kollat på Handel Med Döden av Simon Kernick hur många gånger som helst nu, och idag slog jag till och köpte den. Den handlar om en kriminalinspektör i London som extraknäcker som mördare. Låter lovande, eller hur?