2019

Det här har varit ett tudelat år. När 2018 blev 2019 var jag så trött, spinkig och så ledsen. Helt sänkt av en medicin, gick och väntade på en mens som aldrig ville komma för att kunna börja med den andra och är så frustrerad över att min kropp inte verkar kunna klara av något av det mest biologiskt grundläggande som finns. Samtidigt lovar jag mig själv att sluta sätta livet på paus så i den andan bokar jag och Jonas en resa till London över påsk, och jag och Sofie bestämmer oss för att åka till Milano i början av juni.

December 2018 och allt jag ser i mina ögon är sorg

Dessa resor var precis vad jag behövde! Vi har en fantastisk påsk i ett soligt och 15 grader varmt London och även om jag får mens precis efter att vi kommit hem därifrån så mår jag så mycket bättre. Börjar genast räkna ner till bubbel och parmaskinka i Milano men det kommer något emellan, nämligen ett litet men så efterlängtat andra streck!

På Westminster bridge på påskafton

21 maj får jag till sist väcka Jonas med detta

När man väntat länge på något och knappt vågar tro det, haha. Fick hejda mig själv till slut!

I Milanos tunnelbana. "Se uttråkad ut!"

Efter en dramatisk start på resan har vi det toppen i Milano! Ljuger för Sofie (vilket jag sen bett om ursäkt för) och sörjer att inte få dricka bubbel, men shoppar, äter gott och skrattar som bara den! Någon vecka efter hemkomst har vi ett VUL inbokat och får se en liten böna med ett fint tickande hjärta och efter det slappnar jag av på riktigt. 

19/6

Semestern kommer och med det KUB-testet varefter vi släpper nyheten! Jag älskade att gå och bära på den här hemligheten men det var lika kul att få avslöja det.

Semester i älskade Blåvik

Höst och vinter handlar verkligen bara om väntan och förberedelser. Rutinultraljudet i början av september visar att vi väntar en pojke och efter det börjar vi på allvar planera, handla och längta. Det är en konstig känsla när man egentligen bara vill att tiden ska gå men samtidigt vill njuta av varje sekund. Sedan slutet av maj har vi bara sett fram emot nästa år och nu är det snart här. Jag har två veckor kvar att jobba och de veckorna kommer bestå av överlämning till min ersättare vilket känns väldigt skönt. 

Även denna nyårsafton kommer jag vara trött men av helt andra anledningar. Tack 2019 för att vi äntligen får uppleva detta! ❤

Ja, denna igen, jag gillar den!

En rolig bebis

Trenden från ultraljud och tidigare besök håller i sig, vår son är en bångstyrig och envis typ. Barnmorskan konstaterade först att han ligger med huvudet nedåt, men sedan skulle hon lyssna på fosterljuden och fick då sparkar och slag från alla håll och kanter. Det var så pass att hon kallade in en kollega för att dubbelkolla hur han verkligen låg men jodå, huvudet nedåt och gick nog fortfarande att röra på, men han håller på att sjunka nedåt. "En rolig bebis som ger mycket gensvar" var omdömet vi gick därifrån med.

I övrigt såg det ut som vanligt, blodvärdet stabilt, blodtrycket där det alltid legat och SF-måttet fortsätter att följa kurvan. Det ligger på nedre delen av normalspannet men det är jag i ärlighetens namn inte det minsta förvånad över. Varken jag eller Jonas är ju särskilt stora liksom.

Vecka 36

Vecka 36, herregud! Jag tycker att det var ungefär igår det var vecka 6. Det buffas och bökas som bara den, jag har inte lyckats se någon fot men känner ofta en. Försöker man peta och kittla/klia lite när man hittar en fot så får man numera gensvar. Ibland dras foten bara undan men ofta får man en spark tillbaka! Vi försöker ju provocera fram detta ganska ofta så han lär säkert hata fotberöring när han väl är här, haha. Hicka har han fortfarande ganska ofta. Han lägger på sig ca 14 gram fett om dagen och är i stor sett färdig. Livmodern står tydligen som högst nu och jag känner ju tryck mot revbenen ibland men upplever inte att det är tungt att andas direkt. Imorgon ska jag till barnmorskan igen och det ska bli intressant att se om han har börjat fixera sig! Jag känner inte direkt något som skulle kunna tyda på det men å andra sidan vet jag ju inte riktigt vad jag i så fall ska känna.

BB-väskan är som sagt i princip klar. Det mesta är tvättat men vi har lite kläder och filtar kvar. Sängen är bäddad och vagnen har jag en plan för hur den ska bäddas. Något förlossningsbrev har jag inte skrivit och jag tänker faktiskt inte göra det heller. Det jag mest har funderat på, sen avnavling och perinealskydd, är etablerade arbetssätt på förlossningen så det är inget jag behöver tänka på. Det jag/vi funderat på i övrigt har barnmorskan redan antecknat till sammanfattningen, så det känns som att baserna är täckta liksom. I övrigt tar vi det som det kommer i dialog med förlossningspersonalen!  

Julen

Julen 2019 var lugn och avslappnad, precis som jag vill ha den. Det var också en konstig jul eftersom vi mest vill att tiden ska gå, vi går ju liksom och väntar på något större... Jag hade inte funderat på det tidigare, men när vi skulle åka kändes det faktiskt lite nervöst att åka så långt så här sent. Man vet ju aldrig! Vi packade dock en liten förlossningsväska ifall att, så nu är vi nästan klara på den punkten också. Lite småsaker som kamera och laddare och sånt ska i också, men det är ju svårt att lägga dit redan nu!

Julafton var lugn och mysig med närmsta familjen och som vanligt massor mat. Juldagen gjorde vi absolut ingenting. På annandagen var vi i Linköping en sväng, kollade i mellandagsrean och gick på hockey! Tyvärr slutade det med förlust på straffar men jag fick i alla fall se en hemmamatch igen! Den 27 var vi först i Linköping igen för en fika med Pernilla. Hon skulle varit med på min baby shower men fick förhinder så vi gjorde så här istället. Väldigt trevligt och alldeles för länge sedan! Sedan tillbaka till Boxholm, packa in allt i bilen och mot Helsingborg. Hade kunnat stanna längre men mina höfter saknade sin egen säng rätt ordentligt!

En julkula

Om jag gnällde om att det var en plastgran? Givetvis!

Vi fick till och med besök av tomten! Stackars pappa missade det eftersom han i år igen lyckades "gå och panta" vid fel tillfälle...

Bebisen är nu välutrustad!

Och min faster har gjort världens finaste saker till bebisen!

Minijul

Eftersom vi ska fira jul i Östergötland i år så samlade vi igår Jonas familj för lite julmat och julklappsutdelning för barnen. Nästan alla kunde komma, vi åt gott (om jag får säga det själv), fikade, barnen röjde (fattar inte hur det kan vara så kul att springa runt runt här 😃) och så avslutade vi med klappöppning. Det är så kul när man verkligen lyckas träffa mitt i prick! Lucas försökte först övertala sin pappa om att hjälpa honom att öppna kartongen, när pappa sa att det gör vi hemma såg han lite fundersam ut och började sen istället fråga om de skulle åka hem, haha. Gulle!

Det enda jag lyckades komma ihåg att fota var maten, det får väl ses som ett tecken på en trevlig kväll!

En tjockis bredvid en annan tjockis

Vecka 35

Det mesta handlar nu om att han ska lägga på sig vikt tycker jag. Han har lagt på sig mer fett, huden har blivit mindre genomskinlig, han sväljer fostervatten och kissar, övar på sugrörelser, benmärgen börjar producera röda blodkroppar och lungorna är vanligtvis färdigutvecklade nu. Om det stämmer att han i början har samma dygnsrytm som i magen så får vi ställa in oss på både tidiga mornar och sena kvällar. Verkar som att jag får lära mig att sova på dagen, något som jag varit komplett värdelös på i vuxen ålder.

Jag känner mig lite trött och öm. Känner av foglossning ibland och vaknar någon eller några gånger under nätterna. Fördelen är att jag somnar om på någon minut igen, det har aldrig hänt tidigare. Trots detta så finns det fortfarande en stor dissonans mellan hur gravid jag faktiskt är och känslan i kroppen. Jag försöker inse att jag inte kan göra allt som vanligt eller lika snabbt som tidigare men det är svårt! Har bett Jonas om hjälp på den punkten och det underlättar, jag ska bara lära mig att lyda honom direkt istället för att försöka protestera lite.

Exakt så här känns det när jag vaknar av att jag har försökt vända på mig

Shopping

I lördags var mina föräldrar på besök och vi tog en "liten" shoppingrunda. Vi och bebisen har blivit så bortskämda och vi är SÅ tacksamma! Vi började med att mötas på Baby V i Ängelholm, fortsatte sen med IKEA och avslutade sen det hela med smörrebröd hemma hos oss. Väldigt trevligt!

Jättefin säng från IKEA! Ser fram emot att få bädda klart, när vi igår tvättade saker vi köpt tidigare insåg vi att vi missat lakan så det får vänta lite till. En stor fördel med denna säng är att man kan plocka bort fronten och sänka madrassen helt och på så vis förlänga livslängden.

Babygym och babysitter.

Babyskyddet blev ett Maxi-Cosi Pebble Pro. Vår bil är precis för gammal för att isofix-fästen ska ha hunnit bli standard så vi får montera det med bältet. Vi fick en visning i affären och det verkade väldigt smidigt ändå.

Skötbord från IKEA. Vi har ett hopplöst badrum och ingen superbra plats att ha skötbord på egentligen så vi satsade på ett ganska litet. Egentligen inte optimalt placerat, men det är ändå för en begränsad period så det fungerar.

Nu känner vi oss ganska färdiga faktiskt och i och med att de sista stora sakerna är på plats kan vi börja packa upp saker vi köpt tidigare så det ska jag pyssla lite med under veckan tänkte jag. Tänk, snart är han här! Det känns både självklart och svindlande.

Till sist så måste jag bara visa, titta så fina saker min moster har stickat till bebisen! 💖

Vecka 34 och barnmorskebesök

Om han följer vad diverse appar och hemsidor säger så är han nu någonstans mellan 41-45 cm lång och väger 2,1-2,4 kg. Undrar hur stor han blir? Han kan reagera olika på min och sambons röster och vi har upptäckt att han verkar gilla viss musik. Social Distortion och Bad Manners - Lip Up Fatty är populära, haha. Naglarna har nått fingertopparna nu, pupillerna kan vidgas och dra ihop sig och kroppen har antagit rätt proportioner. Han kan svettas och nervsystemets organ fininställs. Han börjar bli färdig helt enkelt!

För egen del så börjar jag verkligen känna av hur stor livmodern är, det trycker mot revbenen ibland och jag har i princip gett upp det där med att köra bil. Det är nämligen rätt så svårt att hitta en körställning som är både bekväm och säker för tillfället... Jag har nog börjat få lite sammandragningar, men det är inget jag känner av mer än att magen är hårdare än vanligt ibland när jag känner på den. Tycker också det är svårt att avgöra vad som är en sammandragning och vad som "bara" är bebisen som trycker utåt. Han har den lilla vanan nämligen. Annars jobbar jag på att inse exakt hur gravid jag är, att saker tar längre tid, att jag blir trött snabbare än vanligt och att jag inte kan bära eller röra mig som vanligt. Det är svårt när man lider av ett ordentligt duktig flicka-syndrom men jag försöker! Det ska bli väldigt skönt med lite julledigt snart kan jag ju säga.

Idag har jag varit hos barnmorskan på morgonen. Blodtrycket ligger på 120/65, SF-måttet på 30 och följer sin kurva och fosterljuden var fina. Han ligger med huvudet nedåt och med ryggen åt höger. Huvudet var fortfarande ruckbart eller rörligt, jag minns inte exakt vad hon sa. Jag slapp kolla blodvärdet denna gång eftersom det hade hoppat upp så fint senast, dock sa barnmorskan att hon inte är helt övertygad om att värdet på 85 var korrekt. Eftersom jag inte känner någon direkt skillnad nu jämfört med när det skulle varit nere på den nivån så är jag nog beredd att hålla med!

Vecka 33

​

Att vara gravid är en tidsparadox, just nu känns det som att dagarna springer iväg samtidigt som det går låååångsamt.

Så vad händer nu? Den mesta informationen handlar om att han fortsätter lägga på sig vikt i ganska snabb takt, att han kan uppfatta ljus och mörker och märker skillnad på natt och dag. Mängden fostervatten har nått sitt tak och han har fått sitt eget immunförsvar. Han har också hicka ganska ofta tycker jag, det är en väldigt intressant känsla. Särskilt när det kombineras med hans vanliga vridande och vändande.

Jag känner mig fortfarande inte särskilt tung, men otymplig och lite stel. TENS underlättar en hel del tack och lov! Jag måste sluta tro att jag fortfarande kan böja mig fram som vanligt för att ta saker ur nedre delen av kylen, det tar emot en del och snart kommer det sluta med att jag står på huvudet i grönsakslådan...

Första advent och barnmorskebesök

På första advent pyntar man och bakar pepparkakor, absolut inte en sekund tidigare! I alla fall inte om du frågar Jonas, han håller hårt på det. Så det var vad vi gjorde igår. Vi har ganska många stjärnor och ljusstakar, men av alla så var det bara en stjärna som behövde en ny lampa.

Vår lägenhet är otroligt tacksam att advents/julpynta, det blir lite som ur en saga.

Årets adventsljusstake. Började med mossa men blev mest arg och tyckte det blev fult, så köpte polkagrisar istället. Inte tokigt!

Viktigaste grejen i pepparkaksbaket: pynt till köksbordet!

Den här dagen började med ett besök hos barnmorskan. Det var ett standardbesök så det gick rätt snabbt, blodtryck, urinprov, stick i fingret, mäta SF-mått och lyssna på fosterljuden. SF-måttet följer sin kurva, ljuden var fina, blodtrycket exemplariskt och det allra bästa var att mitt blodvärde har gått upp från 85 till 110! Jag märker väl ingen skillnad direkt, men jag har varit duktig med järntabletterna och det var skönt att se resultat av det. Burrito var precis som vanligt inte riktigt förtjust i att någon ska lyssna på honom, för han sparkade hela tiden och gjorde till och med vad som kändes som en volt, haha. Håller hårt på kroppslig integritet redan känns det som. Han ligger tydligen med huvudet neråt, men fortfarande ganska högt så han kan vrida och vända på sig ännu.

Vi lämnade även vårt samtycke till att att han​ screenas för förhöjd risk för autoimmun diabetes. Inte för att vi har anledning att vara oroliga för det, men barnmorskan gav oss information och efter att ha läst på om studien tycker vi att det känns bra. 

På fredag är det dags för sista delen av föräldrautbildningen och vi ska tydligen titta på en förlossningsfilm. Vet inte riktigt om jag känner att jag behöver eller vill se det egentligen... Fick något sådant i mitt facebook-flöde häromveckan och klickade bort det snabbare än fan själv. Jag vet vad som ska hända och det känns som att det räcker så faktiskt.

Preggo på brygga i lördags

Vecka 32

Hej ny vecka! Imorgon är det 2 månader kvar tills han är beräknad och det känns rätt så märkligt. Å ena sidan känns det som att jag igår storögt stirrade på ett positivt test och samtidigt börjar jag känna att jag varit gravid i en halv evighet.

Så vad har han för sig denna vecka? Han lägger på sig och börjar närma sig 2 kg. Det börjar bli trångt och det märks för det trycker och knuffas åt alla möjliga håll. Han är sin fars son för ibland känns han mer som en sjöstjärna som spretar åt alla håll, och Jonas har en förmåga att bre ut sig så i sömnen, haha! Kan bli jobbigt med två sådana personer i framtiden. Han hickar till och från och det verkar irritera honom. Det händer att bebisen redan nu lägger sig tillrätta med huvudet nedåt men jag är inte helt övertygad om att burrito har gjort det ännu. Har han gjort det så blir jag imponerad över vigheten med tanke på var saker brukar kännas. Jag tror att han har en förkärlek för att trycka utåt med ryggen och/eller rumpan. Undrar om barnmorskan kan få någon uppfattning om läge och storlek när hon känner på magen och mäter SF-måttet? Måste komma ihåg att fråga på måndag!

Känner mig rätt otymplig i sängen men annars upplever jag inte att det är särskilt tungt ännu. Blir lite trött i ryggslutet ibland men igår testade jag TENS-apparaten som Jonas köpte till mig tidigare i veckan och HALLELUJAH! Helt underbar. Lite skum känsla till en början men inte alls obehagligt. Den tänker jag ta hjälp av under latensfasen kan jag säga. Några förvärkar har jag inte känt av ännu. Brösten har börjat läcka lite, men det kräver att jag trycker på ett visst sätt så det är ännu inget bekymmer. Eftersom livmodern trycker på organen kan man nu uppleva att man väldigt snabbt blir mätt. Inte något jag har upplevt hittills! Jag har inte riktigt samma enorma aptit och hunger som tidigare men fortfarande större än vanligt. En sida nämnde att det nu kan vara bra att fundera på vilket sjukhus man vill föda på och att provköra två olika rutter dit så att man slipper den stressen sen. Hahahaha. Vi har 5 minuters gångväg till sjukhuset och ser det från ena sovrumsfönstret. Kan jag inte gå den sträckan får Jonas köra mig till entrén, åka hem och parkera igen och sen komma tillbaka. Förutsatt att vi inte blir skickade till annat sjukhus då, men enligt min barnmorska är det extremt ovanligt att Helsingborg behöver hänvisa folk vidare.

Seeeegt

Förra veckan var himla seg. Jag sov dåligt de första nätterna, det var tågstrul, det var grått varenda dag och jag kände mig otymplig och trött. Det blev bättre mot slutet av veckan i och med att jag sov bättre, men att vi inte gjorde ett skit i helgen var välbehövligt! Lämnade i princip bara lägenheten för att gå till vårdcentralen och vaccinera mig mot influensan i lördags förmiddag. Jag har aldrig gjort det tidigare, men min barnmorska rekommenderade det med tanke på att man som gravid tillhör en riskgrupp. Det kändes också bra att det ger burrito bebis skydd efter förlossningen! Jag är lite stel i armen efter sprutan men bara när jag lyfter den över huvudet, så det är inte direkt jobbigt.

Gårdagen var också himla seg. Mitt sista möte började kl. 18 och höll på i över två timmar. Köpte med mig middag från McDonald's på väg hem vilket innebar att jag inte klev innanför dörren förrän strax innan 22. Nu är jag på väg till jobbet igen så den här dagen lär inte bli annat än seg den också. Jaja, ser fram emot att omvandla alla dessa flextimmar till en ledig dag!

När jag kom hem igår stod det förresten en TENS-apparat och en adventskalender på mitt skrivbord. Han är bra fin den där mannen!

Förra tisdagen. Efter tågstrul och allmänt jävlig dag är det tur att man har en sambo som vet på råd!

Vecka 31

Halvvägs genom 31 nu. Livmodern börjar närma sig revbenen och det märks! Både med tryck uppåt och med det faktum att det börjar bli rätt svårt att böja sig fram eller sätta sig upp från liggande/halvliggande. Igår skulle jag gräva fram mina pärlor som ligger under sängen och konstaterade att det var ett optimalt ställe INNAN graviditet. Likaså tappade jag några pärlor på golvet och konstaterade att "I'm too pregnant for that shit!", haha. I den här veckan bestäms hans ögonfärg, även om det sen kommer dröja 6-9 månader innan vi vet exakt. Sannolikheten att han får bruna ögon är ganska hög, men vi får väl se.

I fredags var jag på en föräldrautbildning på BVC. Vi pratade lite om förväntningar och känslor inför förlossningen även om det är skitsvårt att säga något på förhand - alla i gruppen är förstföderskor så ingen har ju någon aning! Efter det pratade barnmorskorna om förlossningsstart, latensfasen och smärtlindring. Jag försöker att inte låsa mig vid vad jag vill eller inte vill, men hinner jag vill jag gärna bada och jag blev dessutom lite nyfiken på det här med TENS. Ena barnmorskan pratade sig varm om sterila kvaddlar men det lät mest läskigt tyckte jag!

Jag hävdar med en dåres envishet att jag INTE vaggar fram då och då, men Jonas säger ibland åt mig att "vagga hit" och kvackar åt mig. Lustigkurre! 😝

Vecka 30

Min spontana tanke är redan?! Det känns som att det var igår jag tog ett djupt andetag, hoppade upp i gynstolen och bad till högre makter jag inte ens tror på att det skulle finnas en liten böna med hjärtslag där. Samtidigt så går tiden ändå rätt långsamt konstigt nog.

Nu väger han ungefär 1,5 kg, lanugohåren börjar försvinna, hjärnan håller på att vecka sig, benmärgen har tagit över produktionen av röda blodkroppar, håret på huvudet blir tjockare och skelettet fortsätter hårdna. En del barn lägger sig redan nu tillrätta med huvudet nedåt men det gäller främst omföderskor har jag förstått. Burrito bebis verkar inte ha några planer på att göra det än i alla fall, det är fortfarande mycket akrobatik från hans sida. Häromdagen när jag la mig i sängen så måste han ha legat tvärs över, för det liksom kittlades ut åt båda höfterna. På tal om att lägga sig så sover jag alltid på vänster sida och han verkar inte helt överens med det, för ofta när jag lägger mig så sparkar han ner i madrassen. Han kan bråka bäst han vill om det, för halsbrännans skull kan jag inte sova på andra sidan och jag har aldrig gillat att sova på rygg. Jag har inte helt vant mig vid att magen flyttar ganska mycket på sig ibland, det hela känns väldigt mycket Ellen Ripley...

Mycket av informationen säger nu att det kan vara bra att fundera lite på hur det blir när bebisen väl är här, men det känns ju omöjligt! Vi har ju ingen aning om vad som väntar eller vad för bebis vi får. Logiskt sett så vet man att sömnbrist och en totalt ovillkorlig kärlek väntar men det går inte att föreställa sig hur det kommer kännas. Jag är förberedd på att bli nerkissad vid blöjbyten men det är ungefär så långt det sträcker sig, haha!

Hb fortsätter sjunka och är nu nere på 85. Jag kan inte påstå att jag känner av det och barnmorskan var även lite förvånad för "du ser inte ut som någon med blodbrist!". Jag tänker att det har sjunkit i en sån takt att kroppen utan problem har hängt med hittills, och är tacksam för att jag hade fina järndepåer vid inskrivning! Igår fick jag ta om blodprovet hon tog för att kolla mina nivåer av folacin och B12, för det ena röret (givetvis det viktigaste) gick tydligen inte att analysera. Misstänker att jag kommer bli ordinerad ökad dos av järntabletterna snart, kanske även av övriga kosttillskott.

Härnäst väntar ytterligare en föräldrautbildning på BVC nästa fredag, tror väl inte att denna kommer innehålla så mycket nyheter den heller men ska ändå gå dit. Man vet ju aldrig!

Igår. "Tröttnar du aldrig på att fotografera din mage?" frågade Jonas och
nej, det verkar jag inte göra!

Baby shower!

Ja, det visade sig vara en baby shower som var min överraskning! Jag har väl snuddat vid tanken då och då men det har funnits andra saker som hade kunnat vara aktuella så jag har inte vågat gissa alls. Klockan 14 i lördags knackade jag på hemma hos Sofie och när jag klev in i hallen hoppade ett helt gäng fram. Kanske största förvåningen var att Catrine hade åkt hela vägen från Sundsvall för att vara med!

Började med lite bubbel!

"Sofie flytta dig från ballongen!"
"Okej!"

Sen löste det sig och kanske den mest ordentliga bilden på oss någonsin togs :)

Fika i stora lass och lika mycket skratt! Kändes som att vi åt hur mycket som helst och ändå blev det massor över. Hörde rykten om att de yngsta i familjen Gustavsson blev väldigt nöjda med det dagen efter ;)

Presentöppningen assisterades fint av Cornelia! Fick så mycket fina grejer, en klassisk blöjtårta med smått och gott, böcker, kläder, filtar och en tekalender.

Sedan var det dags för lite lekar. Så här tyckte jag om att gissa barnmaten, haha. Första instinkten här var att skippa burkmat i så stor utsträckning som möjligt. Fick 2/6 rätt vilket ändå var godkänt, fasiken så svårt det var! Fiskrätterna kunde jag inte ens få fram en vettig gissning på, det smakade absolut ingenting. Vi gissade även datum, längd och vikt, även jag fick gissa så vi kan vara säkra på att han inte kommer den 31 januari, inte heller kommer han vara 50 cm eller väga precis över 3 kg...

Folk droppade av efter hand men jag, Catrine och Sofie blev kvar och satt och pratade om allt möjligt tills klockan blev 22. Sofie körde Catrine till hotellet och jag åkte till mina föräldrar helt marinerad i kärlek. Tack livet för att du gett mig dessa kvinnor! 💗

Så mycket fina saker! Ni ser LHC-mössan och halsduken? Jag visste att Sofie köpte två set när Hugo var bebis och jag visste att hon sparade ett, men att det fanns kvar? Helt fantastiskt! T-shirten bredvid var det jag som köpte till Hugo och nu ska den få gå i arv. Jonas muttrade lite när han såg den men det kan han göra bäst han vill! 😄