Vecka 23

Hej vecka 23! Halsbränna som vanligt, lite ont i höfterna ibland och det händer att det känns som att det drar i sidan av magen. Det sistnämnda beror tydligen på muskler som töjer sig. Läste att man kan känna att bebisen hickar men jag är osäker på om jag känt det eller om det varit andra rörelser. Moderkakans placering lär väl spela in här också tänker jag! Har ingen mörk rand på magen och har hittills inte upptäckt några nya bristningar. Tydligen ska han lägga på sig ganska mycket de kommande veckorna så vi får väl se vad som händer på den punkten. Annars har han börjat sikta in sig på min urinblåsa och ibland tror jag att någon nerv hamnar i vägen för det ilar till ner i benet. Inte snällt!

Lite så här är det redan. Blir kul i vinter... 😅

Vagn, babynest, present

Den fick vara kvar i kartongen i en vecka, sen gick det inte längre! Om jag har kört den fram och tillbaka genom lägenheten? Bara några gånger... Valet föll på en Crescent Trike, en trehjuling som är en hybrid utan att bara kännas som en enda stor kompromiss. Den är väldigt smidig så den blir alldeles utmärkt att ha i stan, men den har också en fjädring och lite grövre hjul som gör att den även klarar terräng. Bromsen är stenhård vilket känns tryggt, man får ta i för att få upp den och det gjorde nästan lite ont i öppna skor, haha. Dessutom fäller man den med ett klick ungefär. Vi får väl se när det blir skarpt läge sen men den känns väldigt bra i alla fall!

För några veckor sedan nämnde jag att jag kommer vilja ha ett babynest, vilket fick Jonas att googla lite och utbrista "men hur svårt kan det vara, jag syr ett själv!". Sagt och gjort, här är det. Så fint! Vi kommer antagligen samsova till en början och då tycker jag att det känns tryggast så här. Skulle samsovning inte fungera kan vi bädda med nestet i spjälsängen så att den blir lite mysigare. Eller så kommer han hata att ligga där och rata det fullständigt, haha. Men oavsett så känns det väldigt fint att det är gjort av pappa. 

I morse möttes jag av en kollega som kom tillbaka från semestern med orden "jag kunde inte låta bli!". Så söta! Jag har lite svårt att ta in hur smått allt är och detta är ändå i storlek för en tremånaders. Man kan ju tycka att jag borde ha lite vana med tanke på att jag har ett gäng äldre kusiner med barn och kompisar som skaffat barn tidigare än oss, men det verkar inte hjälpa.

Under dagen fick jag detta från mamma, hon har visst varit i Ullared idag. Lilla pysen, han kommer bli så bortskämd.💖

Vecka 22

Vecka 22 idag! Angående egen dygnsrytm så kan jag säga att han har varit ganska aktiv runt lunch och eftermiddag de senaste dagarna. Så häftigt (känner mig så upprepande men seriöst, allt är häftigt) att det blir allt tydligare! Nu har jag verkligen en tydlig mage, jag blir lätt trött i ryggslutet om jag står upp för länge och får lite ont i höfter och ljumskar ibland. Klassisk bäckensmärta alltså men inte så farligt. Ännu kanske jag ska tillägga...

Från och med idag börjar min gravidförsäkring att gälla. Det känns skönt, men samtidigt är det egentligen lite galet att vi med vår välfärd behöver teckna en sådan. I alla fall så valde jag moderna försäkringar och tecknade via mitt fackförbund. Jag valde faktiskt betalvarianten, efter lite jämförelser mellan bolag så tyckte jag att den verkade bäst och dessutom gav den rabatt på barnförsäkringen första året.

 Dagens mage

Blue monday

Inte för att det på något vis varit en dålig måndag, men det är den absolut bästa låten med ordet "monday" i titeln!

Lunchbloggning! 80% av korridoren är på vift och jag är rätt ensam här, så kan lika gärna passa på.

Den här dagen började med sovmorgon och ett besök hos barnmorskan. Enligt blodprovet vid inskrivningen har jag bra järndepåer men blodvärdet hade ändå sjunkit lite sedan dess, så jag fick rekommendationen att ta järntabletter varannan dag. Man har ju hört en del mindre roliga historier om Niferex så jag är inte jättepepp på detta direkt, men jag fick även tips om SiderAL som ska vara betydligt mer skonsamt. De är visst dyrare men det får det vara värt då.

Utöver det fick jag lyssna på hjärtljuden och så fick jag mitt moderskapsintyg, så det ska jag skicka till försäkringskassan i veckan.

När jag slutat ska jag ta vägen om Hyllinge Cash hem, det är nämligen det enda stället här nere där jag lyckats hitta världens godaste leverpastej: Lulles! Det var definitivt inte något jag räknade med skulle vara ett problem, haha. Just nu kanske det förstärks lite av att livet till stor del kretsar kring mat. Längtar hem till middagen varje dag!

Vecka 21

Halvvägs! Sedan i söndags har jag känt något varje dag och det är helt otroligt mysigt. Det varierar i styrka och framförallt i placering så han rör sig en hel del. Igår var det längre upp än tidigare så det märks att magen rör sig uppåt. Det märks också på att det börjar bli lite svårare att äta så mycket som jag gjort hittills... Halsbrännan består men annars inga krämpor. Inget ryggont, ingen foglossning och nu när det är svalare så svullnar inte ben och fötter lika mycket eller ofta. Väldigt skönt! Det ska bli intressant att se vilka gener som slår igenom nu, jag vägde ungefär 3,7 kg när jag föddes och Jonas var lite mindre. På måndag är det dags för första barnmorskebesöket sedan inskrivningen. Det känns som att man har levt lite i ett vakuum på den punkten så det ska bli skönt att det blir tätare nu. 

Läste någonstans att det finns forskare som hävdar att barnet får en förkärlek till samma mat som det smakat på i magen. Det tror jag väl inte direkt på, men i så fall kommer han älska hallonsoda, Lay's sour cream & onion-chips, stuvade makaroner, pommes, fiskpinnar, Mcdonald's nuggets med McFeast-dip, potatismos, fisk och ja... kolhydrater generellt. 

Här står vår vagn och gäckar mig! Jag debatterar med mig själv om den ska monteras redan. Enligt Jonas är det mitt beslut så han är inte till någon vidare hjälp i den här frågan. Det kan ju vara en idé att montera den när jag fortfarande är normalt rörlig och se så att det inte saknas något... Hmm.

Vecka 20

19+3 idag. Jag har i några veckor varit osäker på vad det är jag har känt, men nu är jag säker på att det är bebisen som buffar och bökar. Jonas har känt rörelserna när han haft handen på magen och i morse kunde jag faktiskt se de små buffarna utanpå. Så häftigt!

I fredags var det äntligen dags för vårt rutinultraljud! Ultraljud är otroligt häftigt men det är fan olidligt nervöst innan... Allt såg fint ut och vi fick se en livlig typ som gav oss tummen upp och som absolut inte ville vara stilla, visa sig i profil eller ta händerna från ansiktet mer än några sekunder i taget. Vi fick också veta att vi ska få en pojke! Jonas såg det ganska direkt, jag tyckte först att jag såg något men sen blev jag osäker och var tvungen att fråga barnmorskan. Moderkakan ligger i framvägg vilket förklarar varför det jag känt har varit ganska dämpat. Det kan också innebära att det dröjer lite till innan sparkarna känns starkare. Så himla skönt att slippa fundera på det.

Jag visste ju att jag skulle bli larvig, men inte att det skulle slå till redan. Den där lilla näsan är redan det absolut finaste jag vet och jag kan inte låta bli att stanna och titta på bilden varje gång jag går förbi bokhyllan!

Vecka 19

Nu har det hänt grejer! Under den senaste veckan har det sagt POFF och så var det en liten mage där. Tar jag i riktigt ordentligt kan jag fortfarande dra in den men bara ytterst lite. Jag behöver inte heller vara kissnödig för att kunna känna livmodern men det underlättar fortfarande om jag ligger ner. Det verkar vara en hel del aktivitet på eftermiddagar och kvällar. Lägger jag mig i soffan när jag kommer hem från jobbet så är magen ofta sned, och under tiden jag ligger ner brukar det liksom jämna ut sig eller skifta till andra sidan. Det känns helt tokigt att jag inte känner något ännu när det uppenbarligen är en del rörelser där inne. Jag veeeet, bebisen har fortfarande rätt så mycket utrymme att röra sig på men det är ändå knäppt. Det har visserligen varit några tillfällen som skulle kunna vara bebisen men jag vet inte. Har heller ingen aning om moderkakans placering så jag vet inte om det spelar in.

Jag har märkt att jag lätt svullnar om fötterna och att vaderna blir stelare. Vänster ben är snäppet värre än det högra. Är väl medveten om att jag kommer behöva stödstrumpor men jag försöker ignorera det tills det blir höst och de kan gömmas i kängor och stövlar... I en fåfäng förhoppning att kanske undvika bristningar smörjer jag in mig med bio-oil varje kväll. Fungerar det så är det toppen. Fungerar det inte så blir min hud ändå extremt torr så fort det blir höst och vinter, så det kan inte skada.

Förändringar och överraskning

Utöver den uppenbara stora förändringen som är på gång så är det andra saker som sker i livet också.

Från och med nästa vecka splittar jag min tjänst i två delar. 50% kommer jag jobba som jag gör idag, med övergripande kvalitetsarbete. Resterande 50% kommer jag jobba på individ- och familjeomsorgen och det ska bli så himla kul! Jag kommer köra på heldagar på respektive ställe, så ena veckan blir det två dagar på IFO och tre med staben och så tvärt om veckan efter. Att köra halva dagar här och där känns bara omständligt och så här känns det som att jag minskar risken för att jobba mer än 100% totalt.

En annan förändring är att jag inte kommer vara Hannah Eriksson särskilt länge till. Förra veckan skickade jag in en ansökan om byte av efternamn till skatteverket och om de inte protesterar kommer jag snart vara Hannah Jörnestad istället. Det kommer givetvis kännas konstigt ett tag, men samtidigt har jag funderat på detta i omgångar i ungefär 10 år så det känns också väldigt bra.

Överraskningen då? Jo, häromdagen hörde Sofie av sig och ville ha upp mig en helg i november. Hon hade nämligen hittat biljetter till något som skulle vara väääääldigt Hannah & Sofie. Jag har lovat att inte googla vad det skulle kunna vara men HERREGUD så nyfiken jag är! Ska bli så kul!

17+3 i söndags, det har börjat hända lite

Vecka 18

Snart halvvägs! Det känns fortfarande inte som att det händer särskilt mycket, men sakta men säkert blir magen större. Den är mer eller mindre spänd hela tiden men inte särskilt hård ännu. Jag kan som sagt känna livmodern nä jag är riktigt kissnödig och ligger jag ner då kan jag se rätt så tydligt. Häromdagen var den helt sned, det såg helt fantastiskt roligt ut! Tycker det är väldigt fascinerande att jag inte känner något ännu när bebisen uppenbarligen bökar runt en hel del.

Om ca 2 veckor har vi tid för rutinultraljudet. Jag är så nyfiken på vad det är för filur vi väntar på, och min magkänsla säger absolut ingenting om kön så jag hoppas att de kommer kunna se det! Även om vi skulle få veta kommer vi antagligen akta oss för att börja kalla bebisen för något specifikt namn. Vi har ett gäng favoriter men vem vet, vi kanske inte alls tycker att det passar sen.

Rent praktiskt så har vi börjat spåna lite på vagn, men det samt babyskydd tänkte vi ta tag i ordentligt efter ultraljudet. Har köpt lite kläder hittills men inte jättemycket. En stor sorg är att vi vet att vi en dag kommer behöva ge upp vår fantastiska lägenhet. Hur vi än vrider och vänder och funderar på det så blir det inte riktigt bra. Som tur är så är det ett bra tag kvar tills det blir en nödvändighet. Drömmen vore att en lite mer lättmöblerad trea eller fyra blir ledig i trappuppgången bredvid!

Förvirring

Konstig vecka hittills. Igår var jag helt övertygad om att det var lördag och undrade vilken jävla idiot som hade satt ett alarm så tidigt. Ja, den idioten var ju jag eftersom det bara var tisdag... Idag kastade jag mig nästan ur sängen i panik när första alarmet ringde eftersom jag trodde att det var det sista och att jag plötsligt hade väldigt bråttom.

Jaja. Hittills har det varit idel lugna arbetsdagar i alla fall, hoppas det fortsätter så.

Vecka 17

Jag har läst på ganska många ställen att de här veckorna kallas spökveckor och så känns det verkligen. Så otroligt konstig känsla! Hade inte särskilt mycket symptom till att börja med men nu känns det ännu lugnare. Äter dock fortfarande som en häst och har halsbränna på kvällarna. Tror även att jag kände något litet igår kväll.

Häromdagen petade Jonas på min mage och sa "väx!" och det är ungefär så jag känner också, haha! Det har hänt lite men det är ingen jätteskillnad direkt. Jaja, en dag smäller det väl bara till på den punkten. Enligt mamma dröjde det till vecka 20 innan det syntes på henne så det kanske är likadant för mig!

Sista semesterveckan

Den började med att jag i måndags åkte ner till Hyllie för att hämta Jonas som kom med tåget från Kastrup. Kollade inte trafikinformationen så noga så mellan Landskrona södra och Center Syd hamnade jag i en väldigt lång och långsam kö. Det verkar vara något med mig och färder mot flygplatser alltså... Som tur var gjorde det inte så mycket eftersom Jonas flyg hade blivit lite försenat. Jag fick en fin present i form av smink från Dior, vi tog en liten shoppingrunda på Emporia och sen åkte vi hem och bara slappade.

I tisdags gjorde vi inte mycket mer än att åka till Hyllinge Cash och fylla på lite basvaror. Det är knappt värt att nämna om det inte vore för att jag efter 5 års gnäll om världens godaste leverpastej ÄNTLIGEN hittade den här nere! Fantastiskt både ur smaksynpunkt och för mitt låga blodvärde som antagligen medför lite låga järndepåer.

Onsdagen spenderade vi först med fiske ute på Kullaberg. Vi hade sån tur att vi var ensamma ute vid bästa stenen, och vi hann få några timmar där innan regnet började hota. På kvällen blev det grillkväll i Höja.

Torsdagen regnade bort. I fredags bestämde jag mig för att jag ville se något nytt så vi tog en tur till Landskrona. Parkerade i centrum och promenerade ut mot Citadellet och småbåtshamnen, väldigt mysigt! Igår var vi nere på stan i ösregnet och tog en öl (ja, inte jag då...) med en kompis och på kvällen såg vi 2001: A Space Odyssey. Jag kan fortfarande inte bestämma mig för om den var fullständigt briljant eller det sämsta jag sett.

Idag har vi varit effektiva. Tvättat, städat, bytt lampa på bilen (dvs varit hos Fredrik och fått hjälp med det), bokat tid för besiktning, tvättat bilen. Nu är Jonas iväg och fiskar och jag sitter här och är helt fantastiskt trött. Är inte jättesugen på att börja jobba igen imorgon, men det ger sig när jag väl kommer dit. Har ändå en spännande höst framför mig eftersom jag ska dela min tjänst lite!

Det allra bästa med den här veckan kom dock alldeles nyss: min svägerska har fått sitt fjärde barn! En liten flicka ❤ Rätt så häftigt att de har pojke-flicka-pojke-flicka nu :)

Vecka 16

För min egen del känns det som att det inte händer så mycket just nu. Kanske något fladder här och där, men är fortfarande osäker. Känner livmodern när jag vaknar men så fort jag kissat så sjunker den undan. Vid den här tiden kan man börja känna så kallade Braxton Hicks-kontraktioner, men jag är osäker på om det är det eller lite molvärk pga att livmodern växer.

Har inga direkta cravings, men har blivit kinkigare med vad jag vill ha. Kan inte tänka mig att äta nötkött och tanken på varm dryck är äcklig. Vill ha salt mat och skulle kunna äta stuvade makaroner flera gånger i veckan, men det är mitt normaltillstånd så det räknas inte riktigt!

Vecka 15

Mina appar säger att barnet nu är ungefär 8 cm långt, att revben blodkärl och näthinnor syns genom den tunna huden, huvudhår och ögonbryn blir grövre och lanugohår börjar täcka kroppen. Barnet kan uppfatta ljud men hörselcentrum är inte färdigutvecklat så hörseln är lite sisådär ännu.

Min egen status är att jag mår som jag gjort hela tiden, jag är trött (dock inte lika trött som förut), är konstant hungrig (vilket är en fantastisk känsla efter aptitdödande mediciner) och har halsbränna då och då. Hade lite lågt blodvärde vid inskrivningen (normalt för kvinnor är 120-150, jag hade 110) så jag lär säkert behöva järntillskott snart. Det nya som dykt upp den senaste veckan är restless legs på kvällarna ibland. Har ingen direkt mage ännu utan känner mig mest lite småtjock, är dock större på kvällen än morgonen och då har den faktiskt börjat få lite konturer. I onsdags kände jag något som kan ha varit ett första litet fladder, men eftersom jag inte har något att jämföra med vet jag inte riktigt. Vi har fått tid till rutinultraljudet så skulle gärna hoppa fram några veckor!

Jag har varit vaken sedan kl 04, försökte somna om efter att Jonas gått hemifrån strax innan 05 men det gick åt helvete. Jag som redan har en trött period tidig eftermiddagar just nu lär ju behöva en power nap sen... Jaja. Nu frukost!

Ofrivillig barnlöshet - vår historia

Jag har haft detta liggande som utkast ett bra tag innan vi avslöjade nyheten och jag vet fortfarande inte om det blev något vettigt av det, men here we go.

Det senaste året har varit fullt av mediciner, ultraljud, tårar och uppgivenhet och har ärligt talat varit det enskilt tuffaste och värsta i mitt liv.

Den 29 augusti 2018, efter att vi försökt i mer än ett år, klev jag in på Capio söders specialistmottagning för ett första steg i en fertilitetsutredning. Bara det här var väldigt jobbigt, för någonstans förutsätter man naivt nog att det inte ska drabba en själv. Även om man vet att det i genomsnitt tar sju månader och det inte är ovanligt att det tar upp till ett år så tänker man "jaja, det gäller nog inte mig"

Min dom blev en hormonrubbning vid namn PCOS vilket jag ärligt talat hade misstänkt ett tag. Fick metformin som ett första steg och det är det vidrigaste läkemedel jag någonsin ätit. Det dödade min aptit fullständigt och gav mig nästan konstant magknip. Tror att jag tappade 10 kilo på väldigt kort tid. Vid återbesök tre månader senare visade det sig inte ha haft någon vidare effekt så utöver att fortsätta med den fick jag även letrozol utskrivet. Det ska man börja äta under tredje mensdagen så då svarade givetvis mensen med att hålla sig borta i 100+ dagar.

En fördel med PCOS är att det ändå är relativt lätt att få igång ägglossning eftersom man har många äggblåsor, och skulle det gå så långt som till IVF så har man bättre chans än många andra. Hellre detta än att det inte finns någon förklaring alls.

Tredje kuren letrozol fungerade och den 21 maj kl 05:45 stirrade jag storögt på mitt livs första positiva graviditetstest. Det var milt sagt en surrealistisk känsla och jag fick inte mycket gjort på jobbet den dagen.

När man genomgår fertilitetsbehandling så får man ett tidigt ultraljud runt vecka 8 och JÖSSES vilken lättnad det var. Jag hade dragits med katastroftankar någon vecka innan så när läkaren sa "jag kan inte visa er riktigt än, men jag har sett ett hjärta slå" är det nog det finaste jag hört i hela mitt liv. Efter det kände jag mig lugn men vi valde ändå att vänta tills efter KUB-testet innan vi berättade för någon. Allt såg bra ut, vi fick låg sannolikhet för kromosomavvikelse (1:20 000) och den lilla krabaten som sparkade, viftade med armarna och stoppade tummen i munnen är det finaste jag sett NÅGONSIN. Barnmorskan hade dessutom en student med sig vilket innebar att vi fick titta lite extra länge. När vi kom hem från ultraljudet ringde jag mina föräldrar direkt. Helst av allt hade jag velat berätta ansikte mot ansikte, men jag fick i alla fall ge pappa och farfar en fin tidig födelsedagspresent.

Metformin var en vidrig aptitdödare, letrozol gav mig en kliande artificiell ångest och om jag aldrig mer behöver se en ultraljudsstav så är det ändå alldeles för tidigt. Men det är såklart värt det och jag skulle göra om det 1000 gånger.

Till sist, och viktigast: fråga eller pika ALDRIG någon om "det inte är dags snart?". Du vet aldrig vad någon annan går igenom. Det senaste året har jag skrattat bort ett antal frågor om barn när jag bara har velat morra och svära till svar. Det senaste året har jag flera gånger låst in mig på toaletten på jobbet och gråtit en skvätt för att mensfanskapet dök upp igen. Det senaste året har jag tvivlat på om det någonsin skulle kunna ske för oss. Var inte rövhålet som bidrar till den ångesten. 

Ofrivillig långhelg

Det här med ryggskott är en väldigt onödig och ovärdig grej.

F- do not recommend.

Milano baby!

Herregud, nu är det redan två veckor sedan vi åkte. Jag hinner inte med.

Varning för långt inlägg, jag orkar inte dela upp det...

För två veckor sedan hade vi planerat det så fint. Vi hade god tid på oss så även om det skulle vara en del trafik skulle vi ändå ha bra med tid tillgodo på flygplatsen. Vi skulle äta och ta det lugnt innan vårt plan lyfte. Hur den planen höll? Inte alls! Med fem mil kvar till Skavsta blev vi stillastående ett bra tag på grund av en bilbrand. Klockan tickade på och vi satt där och tänkte "släpper de på nu hinner vi", "släpper de på nu får jag köra som en biltjuv" samt började kolla på andra alternativ. Vilket det visade sig inte finnas några. När de väl släppte på trafiken körde jag just som en biltjuv, men när vi parkerade vid flygplatsen så hade vår gate precis stängt. Här var vi rätt uppgivna, men vi gick in på flygplatsen och frågade informationen om det fanns någon chans att vi skulle komma med. De ringde och kollade men det fanns ingen chans att de skulle kunna ta vårt bagage nu, så vi fick rådet att ta med det genom säkerhetskontrollen och springa till gaten. Vi fick betala extra för våra stora väskor och vi har sett ut som idioter som inte kan planera, men vi hann! Har nog aldrig varit så lättad i hela mitt liv.

Givetvis hade Ryanairs cateringbolag i Sverige gått i konkurs så det fanns inget att äta på flyget mer än lite chips, så det fick bli vår middag. Som tur var så tog bekymren slut här för bussen från Bergamo flygplats in till Milano var smidig och vi hittade till hotellet direkt utan omvägar. Den ni! Vi raidade minibaren och somnade rätt så snabbt.

Lite stirriga och stressade, men jävligt nöjda med att ha kommit med flyget

Vi hade lagt mer pengar på hotellet denna gång än i London så vi hade lite högre förväntningar på frukosten. Den var inte jättestor men det som fanns var väldigt gott, och efter onsdagen smakade det jävligt bra! Sedan spenderade vi denna dag med att gå. Vi gick tills vi kom till Galleria Vittorio Emanuele II och till katedralen. Sen gick vi lite till så vi kom till kvarteret Navigli och dess kanaler. Sen gick vi ännu mer på väg hem till hotellet. På vägen shoppade vi lite och åt jävligt god glass, och lunchen intogs med en av kanalerna som granne. Tillbaka på hotellet var vi heeelt slut och var tvungna att vila upp oss innan middagen. Den åt vi på en restaurang några hundra meter från hotellet och pizzan var helt fantastisk! Något av det bästa jag ätit. 

Man kan sammanfatta Milano med fina hus och spårvagnar överallt

Fotoduell, en klassiker! :)

Snordyr men magnifik galleria

Katedralen

SÅ GOD!

Navigli

Den magnifika pizzan

Tyckte att trädet behövde lite extra stöttning i livet

På fredagen ville vi shoppa lite mer och googlade fram en gata med mer budget- och vintageshopping. Den här dagen testade vi på tunnelbanan, 4,50£ för en dygnsbiljett som gällde all kollektivtrafik inom staden var klart prisvärt! Gatan vi hamnade på hade en väldigt rolig blandning av butiker, allt från vintagebutiker fulla av fotbollströjor och blottarrockar till high fashion med tryck bestående av ballonghundar, hjärnor och hjärtan. Vi köpte varken blottarrockar eller ballonghund-hjärna-blusar, men vi hittade en hel del annat. Vi är inte så duktiga på det här med raka vägen, men shoppa kan vi! :) Till lunch blev det en supergod risotto Milanese. Var lite skeptisk till saffranen innan men det var hur gott som helst. Innan vi rundade av dagens shopping blev det givetvis ett stopp för glass. På kvällen hade vi googlat fram en pastarestaurang som skulle vara bra, så den testade vi. Det visade sig vara en väldigt intressant restaurang full med politisk memorabilia på väggarna. De negativa recensionerna restaurangen fått handlade om att de skulle vara fascister och det kan man nog tro om man tittar på inredningen. Huruvida det speglade ägarnas faktiska åsikter eller om det bara handlade om historiskt intresse skiter jag i, det var en spännande upplevelse oavsett. Maten var god men inte WOW och portionerna var enormt generösa. Min carbonara hade nog räckt till oss båda. 

Väntar på tunnelbanan, "se uttråkad ut!"

Spännande mönster

Politisk historia på Ristorande Da Oscar

Maaaaat

Turisten™ vid Milanos centralstation. Lägg märke till mannen bakom som gör samma sak, han tyckte nog att vi var töntiga

Lördagen ville vi maximera så vi åt frukost och gav oss ut på en sista runda innan det var dags för utcheckning. Till vår lycka så visade det sig finnas marknader lite överallt denna dag. Det fanns allt från färsk fisk och skaldjur till klänningar, ni får själva gissa vad vi köpte... :) Direkt efter utcheckning begav vi oss mot flygplatsen, det blev några timmar att spendera där men efter onsdagens upplevelse gjorde det absolut ingenting. Vi shoppade lite, åt snordyr och tråkig mat och köpte skvallertidningar och snacks. Vi blev flyttade från en gate till en annan, fick åka buss ut till planet och kom iväg lite senare än planerat, men landade ändå före utsatt tid i Sverige igen. Sov hos mamma och pappa, och på söndagen var jag i Blåvik en sväng och hälsade på Jonas föräldrar innan jag begav mig mot Skåne igen.

30 i London och 31 i Milano, var firar vi 32 tro?

Lite bläckfisk någon?

Precis efter start från Bergamo. Hejdå Italien!

Strax innan landning på Skavsta

Long Term Parking

Vi håller på att se Sopranos och igår nådde vi "Long Term Parking", näst sista avsnittet av säsong 5. Jag måste alltid ventilera lite när jag sett det, för även om jag har sett det förr så är det jobbigt varje gång.

Adriana är på intet vis oskyldig men hon är nog den karaktär jag har mest sympati för. Avsnittet är lika jobbigt som det är briljant och ett av de främsta bevisen för att detta är den bästa serien NÅGONSIN. Sättet man får göra resan och upptäckten med henne gör lika ont i mitt hjärta varje gång. Under hela seriens gång finns en underliggande känsla av annalkande mörker och att saker långsamt går åt helvete, och det blir på något vis så extremt tydligt här.

Nu har vi 1 avsnitt + 1 säsong kvar och jag är som vanligt INTE redo för att det ska ta slut. Det finns många bra serier och jag har flera favoriter, men det finns ingen jag älskar som den här.

Fullspäckad helg

Ja, det är nästan så att jag hade behövt en helg efter helgen. I fredags hann vi precis komma hem från jobbet och handla innan besök i form av Emma och Robin knackade på dörren. Vi åt hamburgare och pratade om allt och inget, och jag som brukar vara helt slut på fredagar höll ut ända till efter midnatt. Den ni!

På lördagen drog Jonas iväg till Köpenhamn strax efter frukosten, vi andra begav oss mot Ullared efter lunch. Nu kan man tycka att han vann den dagen ganska ordentligt, men å andra sidan så var jag på en stor hemavdelning utan någon som kunde lägga in något veto, hehe. Jag hade inte varit där på 12 år och jag måste säga att jag blev positivt överraskad, det fanns mycket roligt. Bland annat så hittade jag en fantastisk jordglob samt en leksak jag var tvungen att köpa för att den var en stor favorit när jag var liten!

Hur fin?

Bushinken, mer känd som "hinke"

På söndagen var vi och röstade och sedan begav vi oss mot Höja för ett litet mors dag-firande. Efter det åkte vi hem, slängde oss på soffan och kollade på Sopranos. 

Det är skönt att den här arbetsveckan få lite ledigt mitt i p.g.a. Kristi himmelsfärd, och nästa vecka jobbar jag faktiskt bara måndag och tisdag. Sen bär det av till Milano och det ni, det ska bli väldigt skönt!

Fint i sovrummet

Igår blev jag väldigt lycklig över ett paket med nya sängkläder. Det är nog det mest vuxna momentet i mitt liv hittills och jag vet inte riktigt hur jag ska känna inför det.

Men fint blev det!